Stockholm Medical Cannabis Conference

God tillgång på cannabis och sjunkande priser, trots alla insatser av tull och polis

Trots hårda insatser från rättsväsendet så sjunker priserna på cannabis skriv Christian Engström i denna veckas krönika. ”Den har inte fungerat kortsiktigt när vi tittar på (icke-)effekten av stora beslag. Och den har inte fungerat långsiktigt när vi ser på prisutvecklingen för cannabis sedan början av 90-talet.”

Priset på cannabis är stabilt, och har till och med sjunkit en del sedan pandemin startade 2020. För Riksbanken och andra som oroar sig över den svenska inflationen kanske det är goda nyheter. Men det visar samtidigt hur hopplösa polisens och tullens insatser är när det gäller att minska tillgången på narkotika i Sverige.

Signaturen Skum Tomte på Twitter har under flera års tid samlat in data om cannabismarknaden på darknet. Varje vecka noterar han dels hur många säljare det finns, dels de genomsnittliga priserna på grönt (marijuana) och brunt (hasch). I veckan presenterade han det här uppdaterade diagrammet:

Annons
Oleo Inhaler

Att titta på priset ger en bra bild av om det är brist på cannabis på marknaden eller inte. Lagen om tillgång och efterfrågan säger att om tillgången är mindre än efterfrågan, då går priset upp. Och omvänt: finns det gott om en vara så att tillgången är lika stor eller större än efterfrågan, då sjunker priset.

I början av pandemin i mitten av 2020 låg priset på både grönt och brunt mellan 150 och 200 kronor per gram. Det är dyrt. Pandemin ställde allt på ända när det gällde flödena av människor och varor över gränsen, och av prisbilden framgår tydligt att det gjorde att tillgången på cannabis på den svenska marknaden minskade. Till en början, innan nätverken som står för smugglingen hade hunnit anpassa sig och hitta nya vägar.

För sedan dess har priserna gradvis sjunkit. Det senaste året har priserna legat ganska stabilt runt 120 kronor grammet för marijuana, och 80 till 90 kronor för hasch. Det är ungefär detsamma som gällde innan pandemin. Tillgången på cannabis i Sverige är återigen god och i balans med efterfrågan, kan vi se på priset.
Men det mest intressanta med Skum Tomtes diagram är att han har ritat in ett antal stora och framgångsrika insatser från tull och polis. De genererade stora tidningsrubriker när de hände, och gav myndigheternas talespersoner chansen att vara i media och berätta hur duktiga de hade varit. Men tillslagen påverkade inte cannabismarknaden alls. Det uppstod aldrig någon brist på cannabis som drev upp priserna. Inte ens de mest spektakulära tillslagen lyckades skapa ens en tillfällig uppgång i priset. Det visar hur verklighetsfrämmande det är att tro att polis och tull ska kunna strypa tillgången på narkotika i Sverige.

Den polisinsats som gav allra mest rubriker var Encrochat-tillslaget 2020. Den franska polisen lyckades knäcka en krypteringstjänst som användes av kriminella, och gav den svenska polisen tillgång till materialet. Det ledde till att den svenska polisen kunde gripa över 200 gängkriminella inom en gruppering som kallades Vårbynätverket. Det var i och för sig bra, eftersom gängmedlemmarna inte bara ägnade sig åt fredlig narkotikaförsäljning utan också åt mycket grov våldsbrottslighet, inklusive beställningsmord. Mördare och våldsmän ska sitta i fängelse.

Men om syftet var att minska tillgången på narkotika i Sverige var Encrochat ett fullständigt misslyckande. Titta på diagrammet över priser och antal säljare av cannabis. Polisens största tillslag någonsin mot narkotikamarknaden ledde vare sig till högre priser eller färre säljare. De luckor som uppstod i de kriminella gängen fylldes snabbt på med nya unga killar som tog ett steg uppåt i brottshierarkin. Och effekten på marknaden blev ingenting alls.

Hösten 2020 gjorde tullen sitt största beslag av cannabis någonsin, när de hittade 1,2 ton hasch gömt i marmorskivor. Det var onekligen en rejäl laddning, och tullens representanter var mycket stolta. Men ledde rekordbeslaget till att det uppstod brist på cannabis i Sverige, så att priserna gick upp? Nej, inte alls. Just då var marknaden inne i en period av sjunkande priser (och alltså ökande tillgång), och den trenden påverkades inte på minsta sätt av tullens storkap.

Sett över en längre period ser vi samma sak när det gäller tullens och polisens arbete med att begränsa tillgången på cannabis i samhället. Runt hundralappen grammet, som är det typiska priset idag, är ungefär samma nivå i kronor som gällde för 30 år sedan. Justerat för inflation har priset på cannabis alltså sjunkit med en tredjedel sedan början av 90-talet. Det är facit av tre decenniers ”krig mot narkotikan”. Trots alla de miljarder som staten spenderat på tull och polis för att skapa det narkotikafria samhället, har tullen och polisen inte ens lyckats begränsa tillgången så mycket att cannabispriset har följt inflationen.

Och det är det som är den centrala lärdomen av att studera cannabispriserna över tid. Om det är bra eller dåligt att marknadspriset på cannabis är lågt får var och en tycka vad de vill om. Den som själv tar en holk ibland tycker säkert att det är bra, och den som vill utrota narkotikan ur samhället tycker rimligen att det är dåligt. Men det spelar ingen roll.

Poängen är att vad man än tycker om strategin att begränsa tillgången på narkotika med hjälp av tull och polis, så fungerar inte den strategin. Den har inte fungerat kortsiktigt när vi tittar på (icke-)effekten av stora beslag. Och den har inte fungerat långsiktigt när vi ser på prisutvecklingen för cannabis sedan början av 90-talet.

Tanken att tull och polis kan begränsa tillgången på narkotika är själva hörnstenen i den svenska narkotikapolitiken. Den restriktiva politiken har givit oss högst narkotikadödlighet och flest gängskjutningar i hela EU, men det priset har politikerna tyckt att det var värt att betala. (Det är ju sällan politikerna själva eller deras närmaste som dör av överdoser eller blir skjutna i gängbråk.)

Men när vi nu kan se svart på vitt att tull och polis inte kan minska mängden narkotika i samhället ens när de lyckas som allra bäst, är det då inte dags att göra en ordentlig utvärdering av vad kriminaliseringen har haft för effekter i verkligheten? Måste vi fortsätta leva i ett land där dödsskjutningarna ökar så mycket att vi slår helårsrekord redan i september, bara för att dogmen om kriminalisering är helig, trots att den bevisligen inte lyckas begränsa mängden narkotika i samhället?

Hur länge ska vi låta politikerna fortsätta prova exakt samma sak och förvänta sig ett helt annat resultat?