Stockholm Medical Cannabis Conference

Johan Wicklén och Mattias Svensson om vår misslyckade narkotikapolitik

Sveriges narkotikapolitik är en av Europas mest restriktiva, men bruket ökar ändå. I SVT-serien Så knarkar Sverige granskas drogernas verklighet med vetenskapens glasögon. Seriens skapare Johan Wicklén har ett intressant samtal med ledarskribenten Mattias Svensson i Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen.

Johan Wicklén (mitten) och Mattias Svensson (t.h.) diskuterade vår narkotikapolitik och serien ”Så knarkar Sverige” i SvD:s podd Ledarredaktionen

SVT:s dokumentärserie Så knarkar Sverige har väckt uppmärksamhet genom att närma sig en av Sveriges mest tabubelagda frågor med vetenskaplig nyfikenhet. 

I Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen samtalar ledarskribenten Mattias Svensson med seriens skapare, journalisten Johan Wicklén, om projektets bakgrund och den svenska narkotikapolitikens paradoxala position.  

Trots alla förbud ökar bruket av droger är rubriken som SvD satt på poddavsnittet.

Wicklén beskriver SVT-serien som ett försök att ta sig an narkotikafrågan ur ett naturvetenskapligt perspektiv, snarare än genom den sedvanliga kriminaljournalistiken. Svensk debatt handlar ofta om gäng, våld och beslag, och mer sällan om forskning, bruksmönster och politikens konsekvenser. 

Serien är tredelad, med fokus på amfetamin, MDMA och cannabis. Det är tre olika droger som representerar olika drogklasser och brukskulturer.

För att skapa en konkret bild lät redaktionen mäta rester av narkotika i avloppsvatten från 36 svenska kommuner. Resultaten visar bland annat att kokain numera finns i hela landet, även på små orter. De visar också att cannabisbruket har jämnats ut över veckan. Det är ett tecken på att cannabis har etablerats som en vardagsdrog. 

– Avloppsvattnet ljuger inte, konstaterar Wicklén. Även om metoden har begränsningar.

Statistiken pekar mot en tydlig ökning av bruket av både amfetamin, kokain och cannabis sedan millennieskiftet. Polisen och tullen rekordbeslag varje år, men det betyder inte att det blir mindre narkotika i landet. De stora beslagen påverkar inte tillgången nämnvärt, men skapar skulder och våld inom den kriminella ekonomin.

– Tullverket går ju ut ofta och är glada för att man har gjort rekordbeslag. Men, och det här vet alla poliser, det här vet alla som kan det här ämnet, de här stora beslagen betyder ingenting i det stora hela. Tvärtom kan det vara så att de stora spelarna istället skickar mera, för att de måste räkna med att bli av med en viss del. Vilket kan göra att det blir mer narkotika på marknaden, säger Wicklén.

Den svenska narkotikapolitiken är inte framgångsrik. Trots tiotusentals urinprov och rekordmånga brukare som lagförs, finns inga tydliga tecken på att politiken minskat vare sig bruk eller skador. Sverige sticker ut i Europa genom att lägga stora polisiära resurser på att jaga användare snarare än langare. I andra europeiska länder har man en mer pragmatisk syn.

Ett avsnitt i SVT-serien skildrar det nederländska programmet Drugslab, där public service-programledare öppet testar droger inför kameran i folkbildningens namn. Tanken bakom det är skadebegränsning, samma filosofi som tidigt låg bakom sprutbyten och metadonbehandlingar under 1980-talets HIV-kris. I Nederländerna kan festivalbesökare dessutom lämna in sina piller för analys och få information om dos och risk. Inte för att uppmuntra bruk, utan för att undvika dödsfall.

För en svensk publik framstår detta som radikalt, men Wicklén påminner om att även Sverige till sist anammat delar av samma synsätt – om än långt senare. Även Sverige har sprutbyten numera. Skillnaden är att Sverige fortfarande kriminaliserar det egna bruket, vilket leder till omkring 30-40 000 urinprov per år.

Kriminaliseringen infördes 1988, med fängelse på straffskalan från 1993. Sedan dess har inga oberoende utvärderingar gjorts av dess effekter, trots att flera statliga rapporter ifrågasatt nyttan. Regeringar av alla färger har vägrat öppna frågan, ofta med hänvisning till att ”kriminaliseringen är en viktig norm”.

– Svensk narkotikapolitik är inne i ett lite skumt vägskäl, säger Wicklén. 

Å ena sidan har vården blivit mer pragmatisk, med sprutbyten och substitutionsbehandling. Det är åtgärder som tidigare ansågs som otänkbara. Men samtidigt har kontrollpolitiken skärpts. Försök att köpa droger kan numera leda till straff, även utan att drogerna levererats.

I seriens tredje del, om cannabis, låter Wicklén tre forskare väga alkohol mot cannabis i fråga om hälsorisker. De är alla överens om att alkohol är farligare, men beroendeforskaren Markus Heilig varnar ändå för att en legalisering riskerar att ”släppa loss ytterligare ett farligt preparat”.

Mattias Svensson ifrågasätter det resonemanget.

– Han resonerar som att om man inte legaliserar så väljer man bort de skador och negativa konsekvenser som följer av att ytterligare ett drogbruk läggs till våra övriga. Jag blev lite förvånad av att höra ett sådant resonemang från en vetenskapsman, även om han förstås inte är samhällsvetare. Men bruket av cannabis har inte försvunnit i Sverige för att det varit jätteförbjudet i decennier. Det har ju snarare ökat, säger Mattias Svensson.

Wicklén menar att frågan handlar om avvägningar snarare än enkla lösningar. Varje ruspolitik skapar problem. Det gäller bara att välja vilka man är beredd att leva med.

En undersökning i programmet visar ett tydligt skifte i synen på riskerna med cannabis. Unga svenskar ser alkohol som farligare än cannabis (precis som forskarna), medan äldre håller fast vid den omvända bilden. 

De unga använder inte nödvändigtvis mer droger, men de har en mer nyanserad syn. De växer upp i en tid där medicinsk cannabis, terapeutisk MDMA och legala experiment i Schweiz och Tyskland är vardagsnyheter.

– Det är ett stort kulturellt och politiskt skifte som sker runt unga människor nu. Så det är klart att de också får en annan syn på cannabis, säger Wicklén.

Serien Så knarkar Sverige försöker inte romantisera droger, men heller inte demonisera dem. Samma sak gäller det här samtalet i Ledarredaktionen. Både tv-serien och samtalet mellan Svensson och Wicklén visar att fakta och vetenskap har något att tillföra i en debatt som präglats av moralism och rädsla.

Länkar: