Hoppa till innehåll
Det finns två berättelser bakom varför människor börjar använda cannabis: för nöje eller för att lugna sinnet.
En ny studie från King’s College London, publicerad i BMJ Mental Health, menar att dessa två startpunkter hänger samman med olika mentala hälsobanor. Men här behövs en del avmystifiering. Det är inte studiens slutsatser i sig som är problemet utan hur vissa medier har använt den för att återuppliva gamla stigman och sprida felaktig information om cannabis. Det är ett brott utan straff, men med verkliga offer: rekreationella användare, medicinska patienter och potentiella användare som avskräcks av klickvänliga rubriker.
Vad vissa rubriker faktiskt sade
Den 27 augusti 2025 publicerade The Guardian artikeln:
”Cannabisanvändare som självmedicinerar löper högre risk för paranoia.”
King’s College Londons pressavdelning formulerade det liknande:
”Att använda cannabis som självmedicin mot fysiskt eller psykiskt obehag kan ha en negativ inverkan på nivåerna av paranoia, ångest och depression.”
Det låter orsakande men i själva forskningsartikeln beskrivs resultaten som associationer mellan symtomnivåer, inte som diagnoser eller orsakssamband.
Lyckligtvis har vetenskapen regler. Och läser man artikeln noggrant bör slutsatserna vara betydligt mer återhållsamma.
Vad studien faktiskt visade
Forskarna analyserade 3 389 vuxna som någon gång använt cannabis, men utan psykoshistorik.
De fick svara på frågan: Varför använde du cannabis första gången?
Personer som svarade att de började för att lindra smärta, ångest eller depression rapporterade senare högre poäng på skalor för paranoia, ångest och depression än de som började av nyfikenhet eller för nöjes skull.
Deltagarna rapporterade i genomsnitt hög konsumtion (uttryckt i standardiserade THC-enheter), och självmedicinerande grupper använde oftare mer.
Men detta var en tvärsnittsstudie den kan visa samband, inte orsak.
När medier byter ut formuleringen ”associerat med” mot ”ökar risken för” förloras det vetenskapliga nyanserna till förmån för en rubrik som går för långt.
Att sträcka ett försiktigt samband till en bred slutsats som ”cannabis leder till paranoia” är ett språng forskarna själva inte gör. Det bortser dessutom från dosskillnader, sårbarhet och andra förklarande faktorer.
Den rimliga tolkningen är enklare: håll påståendet inom ramen, undvik kausalitet och håll samtalet förankrat i fakta.
Håll påståendet inom ramen
Vad studien gjorde:
Data hämtades från Cannabis & Me-undersökningen (mars 2022-juli 2024), med 2 573 nuvarande och 816 tidigare användare över 18 år. Man testade om orsaken till första användningen hängde ihop med:
- Anledningarna till fortsatt användning
- Veckovis THC-intag i standardenheter
- Poäng på tre skattningsskalor: paranoia (Green Paranoid Thoughts Scale), ångest (GAD-7) och depression (PHQ-9).
Resultaten visade att de som började ”för att lindra smärta, ångest eller depression” hade högre paranoiaprofil, medan de som började ”för nöje” eller ”av nyfikenhet” hade lägre ångest och paranoia.
Vad studien inte gjorde:
Den kunde inte fastställa orsakssamband över tid, ställa diagnoser eller utesluta förhandsfaktorer som trauma, familjehistoria eller psykisk sårbarhet.
Forskarna själva beskriver arbetet som en riskindikator inte ett bevis för att cannabis orsakar paranoia.
Dosen och motivet gör jobbet
En central men ofta förbisedd aspekt i artikeln är dosen.
Forskarna räknade om all konsumtion till standardiserade THC-enheter (1 enhet = 5 mg THC, oavsett produktform), ungefär som alkohol mäts i standardglas.
Resultatet: Högre THC-exponering hängde ihop med mer uttalade symtom och självmedicinerande användare tog oftare högre doser.
Det bevisar inte att dosen orsakar problemen, men stöder rådet att vara försiktig med höga THC-nivåer, särskilt vid ångest eller bristande erfarenhet.
Att säga ”självmedicinering leder till paranoia” är att blanda ihop motiv, dos och sårbarhet till en och samma syndabock.
En mer ärlig tolkning är:
”Personer som använder cannabis för att lindra psykiskt eller fysiskt obehag har ofta mer obehag redan från början och använder ofta mer THC.”
De två faktorerna kan i sig förklara mycket av sambandet.
Cirkularitetsproblemet
Studien säger:
”Den visar tydligt att personer som använder cannabis för att lindra fysiskt eller psykiskt obehag uppvisar mer psykopatologi.”
Det låter som orsak, men är egentligen en logisk tautologi.
Om du inkluderar människor som redan mår sämre i din studie, kommer de förstås också rapportera fler symtom senare.
Utan data från innan de började använda cannabis, går det inte att skilja förhandsproblem från eventuella effekter av cannabis.
Det gör inte studien värdelös men det betyder att den lätt feltolkas som orsakande, och sedan används i propaganda mot cannabis.
Slutsats: Sluta använda oklara resultat som vapen
Cannabisens medicinska roll har diskuterats i decennier, men år 2025 råder bred klinisk enighet om att den hjälper vid flera tillstånd, särskilt:
- Kronisk smärta hos vuxna
- Illamående och kräkningar vid cancerbehandling
- Muskelspasticitet vid multipel skleros
- Svår barnepilepsi (för ren CBD)
Dessutom växer bevisen för nytta vid sömnstörningar, neuropatisk smärta, fibromyalgi, cancerrelaterade symptom, PTSD, ångest (med CBD-betonade preparat), Tourettes syndrom och IBD.
Effekterna varierar med dos, kemisk profil och studiedesign men forskningen går framåt.
Att använda tvetydiga resultat som slagträ riskerar att skrämma bort både patienter och forskare.
Forskningen behöver mer klarhet, inte mer rädsla.
Det är dags att sluta använda vetenskapliga nyanser som ammunition och i stället låta forskningen göra det den ska:
förklara när cannabis hjälper, när det inte gör det, och hur det kan användas säkert.
Originalartikeln hos Hightimes!
