Cannabisindustrin har länge varit bunden av begränsningarna i avsnitt 280E i den amerikanska inkomstskattelagen (Internal Revenue Code), som förbjuder företag som hanterar substanser klassificerade under Schedules 1 eller 2 i Controlled Substances Act (CSA) från att dra av vanliga affärsutgifter.
Medan avsnitt 280E är tillämpligt på federala avdrag, är det bara hälften av marknaderna med medicinska eller rekreationslicenser för marijuana som är frikopplade från federala begränsningar. Detta innebär att statligt reglerade cannabisföretag i dessa regioner inte är föremål för 280E-reglerna när de lämnar in delstatliga skattedeklarationer.
Denna bestämmelse har hämmat tillväxten av lagliga marijuanaföretag över hela USA.
Men med Biden-administrationen som föreslår en omklassificering av marijuana från Schedule 1 till Schedule 3, står industrin på randen av en ekonomisk revolution.
Vilka avdrag är för närvarande utom räckhåll för cannabisföretag? Under Schedule 1 möter marijuanabolag allvarliga begränsningar när det gäller deras skattedeklarationer och inkomstskatteskulder.
De bör också granska huruvida varje delstat där de verkar följer federala skattebestämmelser.
Avsnitt 280Ejärngrepp hindrar företag från att göra anspråk på en mängd försäljnings-, allmänna och administrativa avdrag som annars är rutinmässiga för företag i andra sektorer, såsom:
Hyra: Den enkla omkostnaden för att hyra utrymme för verksamheten – en avdragsgill utgift i praktiskt taget alla andra industrier – förblir en ekonomisk spökutgift i cannabisvärlden.
Löner och ersättningar: Anställdas löner, från budtenders till chefer, är pengar som spenderas utan utsikt till skatteavdrag.
Hushållskostnader: El, vatten och andra verktyg som är nödvändiga för att odla och sälja cannabis kan inte minska skattebördan.
Underhåll och reparationer: Underhåll av anläggningar är en icke-avdragsgill utgift som hindrar återinvesteringar och uppgraderingar.
Marknadsföring och reklam: Att bygga och marknadsföra ett varumärke är avgörande för tillväxt och kundanskaffning, men det dränerar medel utan skatteavdrag som kompenserar kostnaderna.
Sjukförsäkring: Medarbetares sjukvårdsförsäkring är en obekräftad kostnad som pressar industrins arbetskraftsstabilitet.
Avskrivningar och amorteringar (på icke-anläggningstillgångar): Federala skatteregler ignorerar den gradvisa värdeminskningen av tillgångar över tid.
Förberedelse för 280E-förändringar Föreställ dig en värld där marijuanaindustrin inte längre befinner sig i samma kategori som heroin eller LSD utan istället står vid sidan av recept som dagligen fylls på lokala apotek.
Vilken förändring kan detta medföra för cannabisföretag när de befrias från det straffande 280E-regelverket?
Fullständiga avdrag: Du skulle kunna göra anspråk på avdrag för vanliga och nödvändiga affärsutgifter, såsom hyra, löner, verktyg och marknadsföringskostnader.
Återinvestering av vinster: Medel frigjorda från 280E skulle kunna återinvesteras i verksamheten, driva expansion, forskning och utveckling, innovation och sysselsättning.
Lägre konsumentpriser: Potentiella kostnadsbesparingar kan överföras till konsumenter, vilket gör medicinsk cannabis mer tillgänglig.
Förbättrade finansiella tjänster: Med minskat stigma kan det bli lättare att få lån, kreditlinjer och banktjänster.
Ökad marknadskonkurrens: Skattelättnader kan leda till konkurrenskraftig prissättning för patienter eller konsumenter, vilket minskar den olagliga marknadens attraktionskraft.
Utsikten till sådana förändringar har industrin i spänning och spekulation.
Kommer dessa potentiella avdrag att leda till ett blomstrande ekonomiskt ekosystem för cannabisföretag, eller kommer drömmen om ekonomisk likvärdighet med andra industrier att förbli ouppnåelig?
En sak är klar: Omklassificeringen av marijuana och det efterföljande avskaffandet av avsnitt 280E för cannabisföretag kan potentiellt utlösa en grön våg av välstånd, och förvandla en tidigare hämmad industri till en ekonomisk kraft.
Frågan kvarstår: När kommer cannabisindustrin att få blomstra till sin fulla ekonomiska potential?