Hoppa till innehåll
Inte ens ett halvt gram cannabis. Det är mängden som en man i Hultsfred åtalas för att ha innehaft. Samtidigt har allvarliga brottsmisstankar på andra håll hunnit preskriberas eftersom polisen saknat resurser. Jag tycker att vi måste kunna fråga om det här verkligen är ett vettigt sätt att använda rättsväsendets tid.
Noll komma trettiosex gram.
Jag fastnar vid den siffran. Inte ens ett halvt gram. Ändå har mängden blivit ett ärende för rättsväsendet, med beslag, analys och åtal.
Enligt HultsfredsNytt misstänks en man i 20-årsåldern ha innehaft cannabis vid Hultsfreds resecentrum den 28 augusti. Nyheten om åtalet publicerades den 28 september. Mannen förnekar brott, och om han är skyldig får domstolen avgöra.
Det jag reagerar på är att ett misstänkt innehav av den storleken över huvud taget ska behöva bli ett domstolsärende.
Jag förstår att cannabis är olagligt. Men det måste gå att lyfta blicken från vad lagen säger och fråga om lagen är rimlig. För jag har svårt att se vem som ska känna sig tryggare när det här ärendet är färdigt.
Det lilla beslaget har också en kostnad
Ett litet narkotikabrott kan låta som en snabb och billig historia. Ett beslag, några papper och sedan böter. Men någon ska dokumentera vad som hänt, ta hand om beslaget, analysera substansen och bedöma bevisningen. En åklagare ska hantera åtalet och en domstol arbeta med målet.
Alla de där små uppgifterna ska få plats i någons arbetsdag.
Enligt den statliga narkotikautredningen SOU 2023:62 kostade ett utrett narkotikabrott i genomsnitt knappt 38 000 kronor år 2022. Sveriges Domstolars årsredovisning visar att tingsrätternas genomsnittliga kostnad för ett avgjort brottmål var omkring 15 400 kronor år 2025.
Det är breda genomsnitt som även omfattar betydligt större och mer komplicerade ärenden. De ska inte läggas ihop till en prislapp på 0,36 gram cannabis. Vad just Hultsfredsärendet kostar vet vi inte.
Men arbetet kostar, även när mängden i påsen är liten. Och tiden kan inte samtidigt användas till något annat.
Jag skulle gärna höra ett ordentligt svar från politikerna som försvarar den här ordningen. Vilken skada förhindrar vi genom att åtala någon för ett så litet innehav? Vad är det vi får tillbaka som motiverar arbetet?
Att svara ”det är olagligt” räcker inte. Det är ju själva förbudet vi behöver diskutera.
På andra håll tog tiden slut
I november 2025 riktade Justitiekanslern allvarlig kritik mot polisen för hanteringen av en omfattande bedrägeriutredning. Den misstänkta brottsligheten handlade om att bolåneinstitut hade vilseletts att betala ut betydande kreditbelopp på felaktiga grunder. Över 50 personer hade varit misstänkta i den större utredningen.
För den person som JK granskning gällde hade inga utredningsåtgärder vidtagits sedan juli 2018. Flera brottsmisstankar hade hunnit preskriberas och lagts ned.
Polisen hänvisade till resursbrist. Bedrägerisektionen i Stockholm hade varit underdimensionerad i förhållande till mängden ärenden. JK bedömde det som oacceptabelt att utredningen hade stått still i närmare sju år.
Själva brottsligheten var äldre, men kritiken kom förra året. Det är ett konkret exempel på vad resursbrist kan innebära: misstankar om allvarliga brott blir liggande tills de inte längre kan prövas.
Cannabisärendet i Hultsfred har förstås ingen belagd koppling till förseningen i Stockholm, och olika utredningar kräver olika kompetenser. Men jämförelsen skaver ändå.
Om vi vet att rättsväsendet ibland inte räcker till måste vi kunna ompröva vilka uppgifter vi fyller det med. Jag tycker inte att några tiondels gram cannabis för eget bruk ska vara fredade från den diskussionen.
Att något är förbjudet förklarar varför det utreds. Det förklarar inte varför förbudet är klokt.
Vi vill ju att polisen ska hinna vara där
Vi pratar mycket om att stoppa ungdomar från att dras in i gängen. Att vuxenvärlden måste reagera tidigare och att polisen behöver finnas på plats innan någon får sitt första våldsuppdrag.
Det håller jag med om. Men då måste det också finnas tid att lära känna ungdomarna, följa upp varningssignaler och samarbeta med skolan och socialtjänsten. Det arbetet blir inte gjort bara för att en politiker säger att det är viktigt.
Riksrevisionens granskning från 2024 visade brister i de samlade insatserna för att bryta barns grova kriminalitet. Bland problemen fanns ett sårbart, personberoende samarbete och en upplevd brist på tid och resurser.
Det finns inget i rapporteringen som kopplar mannen i Hultsfred till gäng. Men hans ärende väcker en större fråga om vad vi vill att polisen ska hinna med.
Hur mycket mer utrymme skulle det finnas för närvaro, uppföljning och förebyggande arbete om eget bruk och små innehav för personligt bruk inte längre behövde hanteras som brott?
En avkriminalisering skulle inte lösa allt. Men det är inget skäl att slippa undersöka vad den skulle kunna frigöra. Särskilt när vi samtidigt efterfrågar en polis som ska hinna vara mer närvarande.
Politikerna måste ändra uppdraget
Det här ansvaret ligger framför allt hos politikerna. Polisen arbetar efter de lagar som riksdagen har beslutat om och har som huvudregel skyldighet att rapportera brott.
Polislagen ger möjlighet till rapporteftergift när ett brott i det enskilda fallet är obetydligt och uppenbart bara skulle leda till böter. Men om vi vill att små innehav för eget bruk ska sluta bli brottsärenden behöver vi ändra lagen. Det ska inte hänga på enskilda polisers bedömningar ute på gatan.
Jag tycker att eget bruk och små innehav av cannabis för personligt bruk bör avkriminaliseras. Försäljning, exploatering av barn och organiserad narkotikabrottslighet ska fortsatt bekämpas. Detsamma gäller trafikfarlig körning och andra handlingar som utsätter människor för fara.
Avkriminalisering gör inte cannabis riskfritt och får inte gängens inkomster att försvinna av sig själv. Däremot skulle den ta bort en kategori av ärenden som i dag kräver att rättsväsendet utreder och bestraffar människors eget bruk.
Även den enskilde betalar ett pris. Böter kan vara en betydande utgift. Till det kommer tiden, oron och de praktiska besvär som en rättsprocess kan innebära. De konsekvenserna behöver också vägas mot vad samhället vinner.
Finns ett beroende behövs tillgänglig hjälp. Finns en risk att en ungdom far illa behövs tidiga insatser. Gäller det en vuxen person med en mycket liten mängd cannabis för eget bruk tycker jag att staten behöver ha ett bättre skäl att straffa än att förbudet redan finns.
Ett ärende kan hanteras helt enligt reglerna och ändå få en att undra om reglerna är rimliga. När resursbrist har fått allvarliga brottsmisstankar att preskriberas borde den frågan vara självklar att ställa.
Innan vi lägger ännu en arbetstimme på ett halvt gram som inte ens är ett halvt gram: vem blir tryggare av det?
Källor
- Domstolsverket (2026). Sveriges Domstolar – årsredovisning 2025, bilaga 2, s. 160–161. Tillgänglig här (Hämtad: 1 oktober 2026). www.domstol.se
- HultsfredsNytt (2026). Ung man åtalas för ringa narkotikabrott i Hultsfred. 28 september. Tillgänglig här (Hämtad: 1 oktober 2026). hultsfredsnytt.se
- Justitiekanslern (2025). Allvarlig kritik mot Polismyndigheten med anledning av långsam handläggning av ett bedrägeriärende. Beslut 13 november, dnr 2024/6987. Originalbeslut. Fulltext läst via lagen.nu (Hämtad: 1 oktober 2026). www.justitiekanslern.se
- Riksrevisionen (2024). Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott. RiR 2024:9. Tillgänglig här (Hämtad: 1 oktober 2026). www.riksrevisionen.se
- SFS 1984:387. Polislag, 9 §. Tillgänglig via Sveriges riksdag (Hämtad: 1 oktober 2026). www.riksdagen.se
- SOU 2023:62 (2023). Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus. Stockholm: Regeringskansliet. Tillgänglig här (Hämtad: 1 oktober 2026).
