Antonio fick livet tillbaka – nu hotas hans medicin

Medicinsk cannabis i Sverige är en frågare som är hetare än någonsin. För vissa är det en skillnad som innebär tortyr eller framtidshopp. Möt Antonio, en av de patienter som har fått livet tillbaka tack vare den kontroversiella medicinen.

När Antonio var 16 år förändrades allt. En trafikolycka gjorde att halva höften, en skinkan och vänster ben tvingades opereras bort. Samtidigt fick han frakturer på ryggraden som med tiden ledde till svåra förslitningsskador och artros. Det blev början på ett liv präglat av smärta, kirurgi och en lång kamp för att bli tagen på allvar av vården.

– ”I början när jag vaknade upp ur respiratorn ville jag bara dö. Men min mamma kom och räddade mig. För hennes skull började jag med sjukgymnastik,” berättar Antonio.

En framtid som ändå tog form

Trots skadorna kämpade han sig tillbaka. Smärtan fanns där, men var hanterbar. Under en period byggde Antonio upp ett liv igen – elitspelare i rullstolsbasket, utbildning, planer, framtidstro.

Smärtbehandlingen bestod till en början av Citodon. När den drogs in började en ny fas: starkare opioider, bensodiazepiner och sömnmedel. Oxykodon och flera olika bensosorter blev vardag.

– ”Smärtan var där, men jag klarade den. Det var först senare som allt rasade igen.”

Infektionen som förändrade allt

År 2000 skulle skruvar i kroppen tas bort. I samband med ingreppet drabbades Antonio av en MRSA-infektion. Det följde flera akuta operationer där läkare tvingades gå in och skrapa bort död vävnad inuti kroppen.

Efter det förändrades smärtan dramatiskt.

– ”Det blev så mycket värre. Och jag blev deprimerad igen. Tankarna började luta åt ett tidigt avslut ännu en gång.”

Under de följande tio åren levde Antonio med konstant, svår smärta och täta sjukhusbesök.

– ”Responsen från sjukvården var ganska konstig. Allt de gjorde var att se till att ju högre tolerans jag fick, desto mer ökade de doserna.”

En livlina – på egen hand

Till slut började Antonio själv leta efter alternativ. År 2010 kom han för första gången i kontakt med medicinsk cannabis. Erfarenheter från hemlandet Italien visade att det kunde fungera.

2016 valde han, på eget initiativ, att trappa ut mediciner som han själv upplevde inte hjälpte.

– ”Oxykodon och benzo var de första som åkte.”

I stället sattes Palexia in, ett opioidliknande preparat med mindre rus. Men det räckte inte. Smärtan var konstant – brännande, stickande, outhärdlig.

– ”Det påverkade hela mitt liv. Jag blev spänd, rädd och upplevde vardagen som ett konstant lidande.”

Mot läkares råd – men med rätt resultat

År 2020 tog Antonio kontakt med kliniken Aureum via egenremiss, trots att hans ordinarie läkare avrådde.

– ”Min husläkare gillade det absolut inte. Psykiatrin tyckte tvärtom. Ingen hotade mig, men de var tydliga med att de inte trodde på det.”

Behandlingen började med Sativex. Effekten var begränsad. Det var först när cannabisoljorna introducerades som allt förändrades.

– ”Jag började på låg dos och märkte förbättring. Sedan ökade vi långsamt. I dag, på maxdos, är jag smärtfri.”

För första gången sedan olyckan 1990.

Ett nytt liv – med färre läkemedel

I dag tar Antonio Palexia och gabapentin i kombination med cannabisoljorna. Det är den lägsta läkemedelsnivå han någonsin haft.

– ”Jag tror aldrig jag har ätit så lite mediciner som nu.”

Effekterna har varit bredare än bara smärtlindring.

– ”Sömnen är bättre. Min ångest är borta, så jag tar inte längre ADHD-mediciner. Men det största är magen. Jag har alltid haft problem och ätit antiinflammatoriska läkemedel – men efter oljorna löste det sig av sig själv.”

Motståndet från omgivningen har varit begränsat.

– ”De flesta har varit förstående. Några släktingar tycker det är konstigt. Det enda riktiga motståndet har varit från husläkaren.”

Efter fyra år har även han ändrat inställning.

– ”Nu har han förstått att det faktiskt är något bra.”

Ett hot mot vardagen

Men nu hotas Antonios behandling. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, vill ta bort medicinsk cannabis från högkostnadsskyddet.

För Antonio vore konsekvenserna förödande.

– ”Det kommer innebära att jag måste gå tillbaka till alla opiater. För jag kan inte gå tillbaka till smärtan. Det går inte.”

Utan högkostnadsskyddet har han inte ekonomisk möjlighet att fortsätta behandlingen som gjort honom smärtfri, gett honom sömn, minskat ångest och reducerat läkemedelsbördan.

– ”Jag har byggt upp ett liv igen. Inte perfekt, men ett liv. Om det här tas ifrån mig rasar allt.”

För Antonio är medicinsk cannabis inte en sista utväg – det är det som fungerade när allt annat misslyckades. Att ta bort den möjligheten riskerar att kasta honom, och många andra patienter, tillbaka till ett liv av smärta, tung medicinering och hopplöshet.