”Cannabis gav mig livet tillbaka” – en patientberättelse

“Cannabis gav mig livet tillbaka” – Andreas berättar om kampen mot smärtan

I fem år levde Andreas med en smärta som aldrig gav honom ro. Han beskriver det som ett liv där kroppen aldrig fick vila, där vardagen präglades av hopplöshet och frustration. I dag är det medicinsk cannabis som gör skillnad.

– “Jag har ju varit i smärta i fem års tid… och det är väl egentligen därför jag har kommit in på cannabis,” säger han.

Andreas resa började på Filippinerna, där han genomgick en bråckoperation. Till en början såg allt ljust ut. De första månaderna efter operationen var han i sitt livs bästa form. Men plötsligt förändrades allt.

– “Sen helt plötsligt bara smällde det till. Det började göra ont, jag kunde knappt gå. Jag blev inlagd på sjukhus och sen har det aldrig riktigt släppt.”

Med tiden fick han diagnosen EDS, en bindvävssjukdom som orsakar överrörlighet och nervsmärtor. Smärtan vandrar genom kroppen, från fötter till händer, till höfter – ibland så kraftig att han tvingats ligga sängliggande i veckor.

I Sverige möttes Andreas av en sjukvård som erbjöd starka smärtstillande läkemedel. Han fick bland annat Oxycontin utskrivet. Men medicinerna hjälpte bara tillfälligt – och ofta med tunga biverkningar.

– “Ingenting funkar egentligen. Preparaten funkar en dag, två dagar, sen ger de ingen effekt. Man kan inte leva på det sättet.”

Frustrationen växte. Smärtan blev värre, men alternativen från vården var få.

Idén om cannabis som läkemedel kom först när Andreas träffade människor utomlands som använde cannabisoljor mot smärta och sömnsvårigheter. Till en början kändes det avlägset, nästan otänkbart i Sverige. Men till slut bestämde han sig för att prova – på egen bekostnad.

– “Jag har ju inte känt av att jag tagit någonting. Det är inget rus. Det som hände var att nervsmärtorna i fötterna började försvinna redan efter en eller två dagar. Det var ganska otroligt.”

Han märkte snabbt skillnad i vardagen. Smärtan lindrades, kroppen fick vila, och humöret förändrades.

– “Jag känner mig gladare. Jag är inte lika arg hela tiden. Jag orkar mer. Min kropp har äntligen fått vila lite.”

När Andreas först vände sig till vården i Sverige fick han kalla handen. Att ens nämna cannabis kändes riskabelt.

– “Grejen är ju den, när du frågar efter vissa saker i vården så är det som att du betraktas som missbrukare. Jag fick höra att cannabis inte ens fanns som alternativ i Sverige. Men jag visste ju att det inte stämde.”

I stället fick han söka sig vidare på egen hand och betala ur egen ficka för behandlingen.

I dag vill Andreas bidra till att förändra synen på cannabis som medicin. Han menar att mycket av motståndet bygger på gamla föreställningar från skola, kultur och religion.

– “När jag gick i skolan stod polisen framför tavlan och sa att hasch var inkörsporten till heroin. Det sitter kvar. Men folk fattar inte vad det är de pratar om.”

För honom är skillnaden tydlig: cannabisoljorna handlar inte om ett rus, utan om smärtlindring och livskvalitet.

– “Har du vågat prova paracetamol, som fräter sönder levern om du druckit lite alkohol – då kan du fan prova det här. För det här har bara medicinska effekter. Jag har barn, jag kan inte gå runt och vara hög. Det här ger mig ett normalt liv.”

Andreas resa är en berättelse om envishet, men också om en vård som inte alltid möter patientens behov. För honom har medicinsk cannabis blivit en möjlighet att leva igen.

– “Det är fascinerande att man lyckats extrahera något så fint ur en planta, något som ger lindring utan att man blir hög. För mig har det inneburit att jag kan leva, inte bara överleva.”