”Cannabis räddade mitt liv” – Sofias kamp mot smärtan och kampen för att få behålla sin medicin

Här är Sofias vittnesmål om hur medicinsk cannabis har hjälpt henne att återge till arbete och få livet tillbaka. Detta är varför vi så envist vill behålla medicinsk cannabis under högkostnadsskyddet i Sverige.

För sju år sedan kunde Sofia inte ens räta ut sina händer på morgonen. Hon fick skölja dem i varmt vatten för att överhuvudtaget kunna röra dem. Då var hon 23 år – ny i arbetslivet som fordonsmontör – men kroppen hade redan börjat säga ifrån.

Karpaltunnelsyndrom, sa den andra läkaren hon träffade. Hon blev akutremitterad och opererad inom en vecka. Högerhanden blev bättre, men vänsterhanden förblev ett problem. Kortisonsprutor hjälpte inte. Snart började man prata om vibrationsskador. I samband med utredningen upptäcktes att Sofia hade haft borrelia i tre månader – helt utan att veta om det.

Sedan gick det ännu mer utför.

Ett liv i sängen

Smärtan spred sig, och till slut blev hon sängliggande. Att duscha, ha kläder på sig eller ens prata i telefon var plågsamt. Tester avlöste varandra. Voltaren, tabletter, plåster, ingenting fungerade. Hon skickades till smärtenheten i Varberg. Diagnosen: fibromyalgi. Samtalet som följde var brutalt: tal om sjukpension vid 23 års ålder.

Men Sofia vägrade ge upp.

”Det enda jag ville var att gå tillbaka till jobbet”, säger hon med eftertryck.

Läkemedlet duloxetin gav viss lindring – i sex månader. Sedan kom raset igen. Hon bytte läkare. Fler år av försök, nya vårdcentraler, nya smärtenheter, ny flytt. Samma svar: ”Vi kan inte göra mer och jag tycker inte man ska behandla fibromyalgi med smärtmediciner.”

Sofia hade bland annat två saker kvar som höll henne flytande – sin hund och sin häst. Men orken räckte inte ens till att ta hand om dem. Och det bröt ner henne ännu mer.

Vägen till Aurea

Hon hade redan testat allt: akupunktur, yoga, alternativmedicin. Ingenting hjälpte. Men så hittade hon Cannabis i Fokus – och via oss, vårdkliniken Aurea. Därifrån kom ett första hopp, men också ett första nej. Hennes tidigare ätstörningar från tonåren gjorde att man inte vågade skriva ut cannabis. Det var ett hårt slag.

Ett par år senare gjorde hon ett nytt försök. Den här gången hade hon knappt något hopp kvar. Men efter att en läkare noggrant gått igenom hela hennes sjukdomshistorik och haft flera samtal kring den tidigare problematiken, kom beskedet: godkänd.

Sofia grät.

”Jag grät redan vid beskedet – innan jag ens visste om det skulle funka”, säger hon.

Och det gjorde det. Redan efter en vecka började smärtan släppa. Nu, tre och en halv månad senare, uppskattar hon att smärtan har minskat med 70 procent.

”Jag har börjat träna igen. Jag går till gymmet. Jag orkar rida, promenera med hunden, träffa vänner. Och även de nätter då jag sover dåligt så orkar jag ändå jobba dagen efter. Det hade varit otänkbart innan.”

Hon beskriver hur hon tidigare behövde välja: duscha eller gå ut med hunden. Idag gör hon allt – och lite till.

Ett rop till politikerna

Men nu hotas allt. Man överväger att ta bort medicinsk cannabis från högkostnadsskyddet – något som skulle göra det omöjligt för Sofia att fortsätta sin behandling.

”Jag vill fråga dem som tar det här beslutet: Vem av er skulle vilja byta kropp med mig – bara för en dag? Kanske skulle ni förstå då vad det är ni vill ta ifrån mig.” Hon fortsätter, ”Vi skriver ut preparat som dödar insidan av oss, men en jävla planta som är så naturlig som det bara går – den säger de är pesten själv.”

Sofia är inte ensam. Men hennes berättelse är ett rop på förståelse – och på mänsklighet. För henne är cannabis inte ett rus. Det är skillnaden mellan att leva och att bara överleva.

”Jag fick livet tillbaka,” säger hon. ”Ska ni verkligen ta det ifrån mig nu?”

Sofia kommer vara med under vår livesändninge på Söndag där hon svarar på frågor och berättar mer om sin resa genom smärta till lindring. Så missa inte att klicka dig in på vår YouTubekanal på söndag klockan 18:00 så ses vi där!