Hoppa till innehåll
En anställd utvecklar ett alkoholberoende. Arbetsgivaren kan då få ett långtgående rehabiliteringsansvar och kan inte alltid säga upp personen för beteenden som har samband med sjukdomen. Men vad händer om beroendet gäller cannabis – en substans som samtidigt är narkotikaklassad och olaglig att använda i Sverige?
Frågan är mer komplicerad än den först verkar. Cannabisberoende kan vara ett medicinskt sjukdomstillstånd, samtidigt som användningen kan få arbetsrättsliga konsekvenser. Och även om arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar betyder det inte automatiskt att arbetsgivaren måste betala för själva behandlingen.
Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar
En vanlig uppfattning är att arbetsgivaren måste bekosta behandling om en anställd har alkoholproblem. Så enkelt ser reglerna inte ut.
Arbetsgivaren har ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen när en arbetstagare får nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller skada.
Försäkringskassan skriver uttryckligen att om en medarbetare har ett missbruk har arbetsgivaren ansvar för rehabiliteringen.
Det kan exempelvis innebära att arbetsgivaren behöver utreda situationen, anpassa arbetsuppgifter eller arbetstider, ta hjälp av företagshälsovården och undersöka vilka åtgärder som kan göra det möjligt för personen att fortsätta arbeta eller återgå till arbetet.
Men det finns en viktig gräns.
Hälso- och sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen, medan arbetsgivaren ansvarar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Arbetsgivaren kan alltså välja att bekosta exempelvis missbruksbehandling och gör det också i vissa fall, men det finns ingen generell regel som säger att arbetsgivaren måste betala en privat alkohol- eller drogbehandling.
Cannabisberoende kan vara ett sjukdomstillstånd
Här uppstår en intressant situation när det gäller cannabis.
Att cannabis är narkotikaklassat betyder inte att ett beroende av cannabis saknar medicinsk betydelse.
Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd omfattar bland annat diagnoskoden F12, som gäller psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabinoider.
Socialstyrelsen gör samtidigt en viktig skillnad mellan att vara påverkad av en drog och att faktiskt ha utvecklat ett beroende.
Akut drogpåverkan betraktas inte i sig som sjukdom. Ett beroendesyndrom kan däremot innebära bland annat kontrollförlust, toleransökning, abstinens, stark längtan efter substansen och fortsatt användning trots negativa konsekvenser.
Vid svårare drogberoende kan sjukskrivning dessutom bli aktuell i samband med behandling.
Det innebär att två personer som använder cannabis kan befinna sig i helt olika situationer.
Den ena kan använda cannabis sporadiskt utan att vara beroende. Den andra kan ha utvecklat ett diagnostiserbart beroendetillstånd som påverkar arbetsförmågan.
Arbetsrättsligt kan den skillnaden bli betydelsefull.
Men cannabis är samtidigt olagligt
Här skiljer sig situationen tydligt från alkohol.
En vuxen person som dricker alkohol på sin fritid gör normalt inget olagligt. Bruk av narkotikaklassad cannabis är däremot kriminaliserat i Sverige.
Arbetsgivaren har dessutom ansvar för säkerheten på arbetsplatsen.
Det innebär att ett drogberoende kan aktualisera rehabiliteringsfrågor samtidigt som narkotikaanvändningen kan skapa helt andra arbetsrättsliga problem – framför allt i yrken där ett misstag kan utsätta andra människor för fara.
Ett tydligt exempel finns i Arbetsdomstolens praxis.
Positivt för cannabis – fick inte utföra sitt vanliga arbete
I AD 2024 nr 46 prövades ett fall där en VS-montör hade testat positivt för THC-syra, en metabolit som visar att cannabis har använts, samt en nedbrytningsprodukt från kokain.
Arbetsdomstolen kom fram till att arbetstagaren hade brutit mot företagets drogpolicy och att han inte stod till arbetsgivarens förfogande för sitt ordinarie arbete under den period då drogtesterna var positiva.
Fallet är särskilt intressant när det gäller cannabis eftersom ett positivt prov inte nödvändigtvis är detsamma som att en person är märkbart påverkad just när provet tas.
Frågan om cannabis på arbetsplatsen handlar därför inte alltid enbart om huruvida någon uppträder berusat på jobbet. Arbetsuppgifternas karaktär, arbetsgivarens drogpolicy och säkerhetsriskerna kan också få stor betydelse.
Arbetsdomstolen: narkotika och farliga arbetsuppgifter kan leda till avsked
Frågan blev ännu tydligare i en dom från mars 2026.
I AD 2026 nr 21 hade en lagermedarbetare kört truck både före och efter att han lämnat ett slumpmässigt drogtest som senare visade positivt för amfetamin.
Arbetsdomstolen konstaterade att det normalt finns skäl för avskedande när en arbetstagare har narkotika i kroppen samtidigt som personen utför arbetsuppgifter som är påtagligt farliga eller olagliga att utföra under narkotikapåverkan.
I det aktuella fallet bedömdes truckkörningen som både påtagligt farlig och olaglig och avskedandet godtogs.
Domen gällde alltså amfetamin och ska inte automatiskt överföras till varje situation där cannabis förekommer. Men den visar hur stor betydelse säkerheten och arbetsuppgifterna kan få när narkotika kommer in i bilden.
Samtidigt fick en alkoholberoende behålla jobbet
Kontrasten blir särskilt intressant om man jämför med en annan dom från Arbetsdomstolen under 2026.
I AD 2026 nr 29 hade en civilanställd vid Polismyndigheten dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik.
Personen avskedades – men Arbetsdomstolen ogiltigförklarade avskedandet.
Domstolen såg allvarligt på brottsligheten men tog bland annat hänsyn till att händelsen hade skett utanför arbetet, kunde betraktas som en engångsföreteelse och hade samband med personens dåvarande alkoholberoende av sjukdomskaraktär.
Personen hade dessutom direkt medverkat i rehabiliteringsåtgärder.
Arbetsdomstolen kom fram till att det inte bara saknades grund för avskedande – det fanns inte heller sakliga skäl för uppsägning.
Domen visar hur stor betydelse ett konstaterat beroendetillstånd och deltagande i rehabilitering kan få.
Men den väcker också en intressant fråga:
Hur hade situationen bedömts om beroendet i stället hade gällt cannabis?
Det går inte att dra slutsatsen att utfallet hade blivit annorlunda. Fallen måste bedömas individuellt och omständigheterna i olika domar skiljer sig åt.
Men frågan illustrerar den juridiska spänningen: cannabisberoende kan vara ett sjukdomstillstånd samtidigt som själva bruket av cannabis är kriminaliserat.
Kan man alltså få sparken för cannabis?
Det finns inget enkelt ja eller nej.
Ett positivt cannabisprov innebär inte automatiskt att alla arbetsgivare kan avskeda en anställd. Bedömningen kan bland annat påverkas av vilka arbetsuppgifter personen har, om arbetet är säkerhetskänsligt, om personen varit påverkad eller haft narkotika i kroppen på arbetet, arbetsplatsens drogpolicy, om arbetsförmågan är nedsatt och om det finns ett konstaterat beroendetillstånd.
Om det finns en sjukdom som påverkar arbetsförmågan aktualiseras dessutom arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.
Samtidigt innebär rehabiliteringsansvaret inte att en arbetstagare får vara narkotikapåverkad på arbetsplatsen eller utföra farliga arbetsuppgifter på ett osäkert sätt.
Det är därför stor skillnad mellan exempelvis en kontorsanställd och någon som kör truck, arbetar på hög höjd, framför fordon eller hanterar farliga maskiner.
Och vad händer med medicinsk cannabis?
Ytterligare en dimension uppstår när cannabis inte används olovligen utan som ett narkotikaklassat läkemedel efter läkarordination.
Ett positivt test för cannabinoider behöver då inte betyda att personen har använt illegal cannabis.
Även här är dock säkerhetsfrågan central. Att ett läkemedel är ordinerat innebär inte automatiskt att en person kan utföra alla arbetsuppgifter oavsett eventuell påverkan.
I AD 2026 nr 21 diskuterades exempelvis trafiklagstiftningens regler om narkotika i blodet. Där finns ett undantag när narkotikan intagits i enlighet med läkarordination.
Det gör frågan särskilt relevant i takt med att fler patienter behandlas med narkotikaklassade läkemedel, däribland cannabisbaserade preparat.
En patient som använder sin medicin enligt läkarens ordination befinner sig helt enkelt i en annan situation än en arbetstagare som medvetet använder illegal narkotika.
Sjukdom och misskötsamhet kan existera samtidigt
Det kanske viktigaste är därför att inte förenkla frågan till att cannabis på arbetsplatsen antingen är en sjukdom eller misskötsamhet.
I vissa situationer kan båda perspektiven bli relevanta samtidigt.
En person kan ha ett verkligt beroendetillstånd som innebär att arbetsgivaren måste ta rehabiliteringsfrågan på allvar. Samtidigt kan personens narkotikaanvändning innebära säkerhetsrisker eller andra problem som arbetsgivaren måste hantera.
Och arbetsgivaren behöver inte automatiskt betala själva drogbehandlingen bara för att ett rehabiliteringsansvar finns.
För den anställde kan skillnaden mellan sporadiskt cannabisbruk, ett diagnostiserat beroende och läkarordinerad medicinsk cannabis därför vara betydande.
När cannabis möter svensk arbetsrätt finns det med andra ord sällan ett enkelt svar.
Källor
Arbetsdomstolen (2024). AD 2024 nr 46. Mål nr A 136/22.
Arbetsdomstolen (2026). AD 2026 nr 21. Mål nr A 219-24.
Arbetsdomstolen (2026). AD 2026 nr 29. Mål nr A 26-25.
Försäkringskassan (2026). Att förebygga sjukfrånvaro – arbetsgivarens ansvar.
Försäkringskassan (2026). Arbetslivsinriktad rehabilitering.
Försäkringskassan (2026). Arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd.
Socialstyrelsen. Försäkringsmedicinskt beslutsstöd: Skadligt bruk av droger, drogberoende.
