Hoppa till innehåll
Vad cannabisbranschen kan lära oss om bekämpningsmedel och modernt jordbruk.
Den 1 oktober ändrade Kalifornien reglerna för hur cannabis ska testas för rester av bekämpningsmedel. Delstatens cannabismyndighet, Department of Cannabis Control (DCC), slopade den tidigare uppdelningen i två kategorier och ersatte den med specifika gränsvärden för enskilda ämnen. I april 2028 tas nästa steg. Då justeras flera gränsvärden utifrån det senaste vetenskapliga underlaget och fler bekämpningsmedel läggs till i analyserna. Reglerna skiljer mellan produkter som inhaleras och produkter som konsumeras på andra sätt, för att bättre skydda konsumenterna.
För Micah Anderson, cannabisodlare sedan över 30 år och vd för LEEF Brands, aktualiserar förändringarna en fråga som sträcker sig långt utanför cannabisbranschen. I en debattartikel i High Times argumenterar han för att hela jordbruket borde dra lärdom av branschens kontroller.
Anderson förespråkar i regel färre regler, särskilt i Kalifornien, där han menar att skatter och omfattande krav har gjort det mycket svårt att driva lagliga cannabisföretag. Men när det gäller bekämpningsmedel, tungmetaller och andra föroreningar är hans hållning tydlig: kraven måste vara höga och får inte urholkas när industrin växer. Snarare vill han att andra delar av jordbruket undersöker om liknande krav borde gälla även där.
Hans engagemang bygger på årtionden av odling och många års arbete med att köpa in, testa och bearbeta cannabis från gårdar runt om i Kalifornien. Erfarenheterna från LEEF har, enligt Anderson, visat att föroreningar är ett betydligt mer komplicerat problem än många föreställer sig. De behöver inte komma från något som cannabisodlaren själv har använt. Källan kan finnas i närliggande odlingar, i marken eller vattnet – eller i hur marken har brukats tidigare.
De omfattande testerna ger cannabisbranschen en särskild inblick i dessa problem. Efter att under flera år ha sett vad allt känsligare analyser kan upptäcka återkommer Anderson därför till samma fråga: vad kan cannabisbranschens erfarenheter lära oss om jordbruket i stort?
Erfarenheten som förändrade hans syn på odling
Andersons engagemang började långt innan LEEF grundades och Kalifornien legaliserade cannabis för vuxna. I början av 20-årsåldern intresserade han sig för ekologisk mat, protesterade mot den växande användningen av genetiskt modifierade grödor och blev alltmer skeptisk till det amerikanska jordbrukets beroende av bekämpningsmedel.
Cannabis var en del av samma övertygelse. Han ansåg att årtionden av förbud hade gett en missvisande bild av växten och trodde att den med tiden skulle bli en mer accepterad del av människors vardag. Men då behövde branschen också ta ansvar för hur cannabis odlades och vad konsumenterna faktiskt fick i sig.
För omkring 20 år sedan odlade Anderson cannabis i Mendocino County inom ramen för Kaliforniens lagstiftning om medicinsk cannabis, Proposition 215. Liksom många andra odlare köpte han preparat i butiker för hydroponisk odling, där de rekommenderades som ett sätt att skydda plantorna. Vad produkterna innehöll och hur de skulle hanteras talades det betydligt mindre om.
Ett av preparaten var Avid, som innehåller det verksamma ämnet abamektin och numera inte får användas på cannabisodlingar. Anderson odlade då inomhus med omkring 20 odlingslampor. Efter att ha besprutat plantorna under vintern blev han, enligt sin berättelse, svårt sjuk och kräktes under större delen av två dygn.
En äldre lantbrukare i närheten kom förbi för att se hur han mådde. När grannen såg vilket preparat Anderson hade använt reagerade han direkt. Anderson borde ha burit ordentlig skyddsutrustning, men framför allt behövde han tänka om kring hur han skyddade sina plantor mot skadedjur.
Grannen visade andra metoder, bland annat användning av neemolja och ett mer förebyggande arbete med plantornas hälsa. Anderson beskriver det som vad som i dag kallas integrerat växtskydd: att förebygga angrepp i stället för att vänta tills problemen uppstår och sedan ta till det starkaste preparatet. När han följde råden blev plantorna friskare och odlingsresultaten bättre.
Händelsen lämnade ett bestående avtryck. Det gjorde också sjukdomarna som drabbade människor i hans närhet. Hans morfar hade Parkinsons sjukdom och demens och avled till följd av sjukdomarna. Senare fick även hans mamma diagnosen Parkinson, och en av hans närmaste vänner lever med samma sjukdom.
Anderson är tydlig med att han inte vet vad som orsakade deras sjukdomar och att forskningen inte ger några enkla svar. Men erfarenheterna väckte ett starkt intresse för hur långvarig exponering för ämnen i miljön kan påverka hälsan. Han började särskilt fundera över om bekämpningsmedel kan bidra till den ökning av vissa degenerativa sjukdomar som har setts under de senaste årtiondena.
Samtidigt framhåller han att bekämpningsmedel fyller en funktion. Lantbrukare måste hantera ogräs, insekter, sjukdomar och andra hot mot skörden, och ibland är sådana medel användbara. Hans argument är inte att alla bekämpningsmedel är skadliga eller innebär samma risker. Däremot vill han se mer kritiska frågor om vilka ämnen som används, hur de hanteras och vad som till slut hamnar i maten och andra produkter människor konsumerar.
Enligt Anderson har cannabisodlare tvingats ta itu med dessa frågor genom de omfattande testkraven. De har förändrat sina odlingsmetoder, omprövat sitt växtskydd och lärt sig att producera cannabis som klarar stränga krav på föroreningar. När branschen växer vill han därför att dessa krav värnas – och att resten av jordbruket undersöker vad det kan lära av samma arbete.
Testade innan kraven fanns
Samma övertygelse präglade uppbyggnaden av LEEF. Anderson ville att arbetet med att hålla produkterna fria från föroreningar skulle genomsyra verksamheten från början, snarare än bli något företaget tog itu med först när myndigheterna krävde det.
Företaget genomförde därför omfattande tester redan innan regelverket ställde dagens krav. Målet var att undvika rester av bekämpningsmedel, skadliga mikroorganismer, tungmetaller och andra föroreningar som verksamheten kunde kontrollera.
Enligt Anderson betalade LEEF under en period omkring 18 000 dollar per liter för cannabisolja som genom tester hade verifierats uppfylla företagets renhetskrav. Det var betydligt mer än priset för konventionell olja vid den tiden. Företaget lät också testa produkterna oberoende och publicerade resultaten, i tron att konsumenter och återförsäljare skulle uppskatta öppenheten.
Men satsningen innebar ofta att LEEF stod med en dyrare produkt på en marknad där få ännu var beredda att betala extra för den typen av kontroll.
Sedan dess har både marknaden och förutsättningarna för tester förändrats. Anderson ser nu kunskapen om hur man uppfyller höga renhetskrav som en möjlig konkurrensfördel. Att konsekvent producera cannabis med låga föroreningshalter i stor skala är svårt. Företag som har ägnat år åt att utveckla metoderna har byggt upp erfarenheter som större jordbruksföretag inte utan vidare kan återskapa.
Han tror också att konsumenterna kommer att ställa fler frågor när cannabis blir mer accepterat och uppmärksamheten kring bekämpningsmedel ökar: vad innehåller produkten utöver cannabinoiderna, varifrån kommer den och hur har den odlats?
När föroreningarna följer med in i oljan
Arbetet med cannabisextrakt gav LEEF ytterligare insikt i problemen. Under flera år har företaget köpt in växtmaterial från odlingar runt om i Kalifornien och bearbetat det till koncentrerad cannabisolja.
Vid extraktion kan bekämpningsmedel och andra oönskade ämnen i råvaran koncentreras tillsammans med cannabinoiderna. Anderson hänvisar till Los Angeles Times granskning från 2024, som uppmärksammade föroreningar på Kaliforniens lagliga cannabismarknad. Granskningen beskrev hur vissa bekämpningsmedel kan brytas ned under processen, medan andra följer med och når betydligt högre koncentrationer i den färdiga oljan, bland annat i produkter för vejping.
Efter granskningen började delar av branschen, däribland LEEF, använda frivilliga, mer omfattande analyser som benämns CAT 4. Syftet var att kontrollera ett bredare urval av bekämpningsmedel än vad de obligatoriska testerna omfattade.
För Anderson var problemet redan välbekant. Företaget kunde köpa cannabis som såg bra ut och kom från erfarna odlare, men som ändå underkändes i testerna. När inköpen utvidgades från Mendocino County till Kaliforniens större jordbruksområden blev detta vanligare.
Han uppger att en betydande andel av det växtmaterial som LEEF under vissa perioder har testat från den öppna marknaden inte har klarat delstatens krav på rester av bekämpningsmedel. Uppgiften bygger på företagets egna erfarenheter och säger inte hur vanligt problemet är på marknaden som helhet.
I vissa fall handlar underkända prov om att någon har använt ett olämpligt eller otillåtet preparat på cannabisplantorna. Men enligt Anderson förklarade det inte allt företaget såg. Även material från erfarna odlare som försökte följa reglerna kunde underkännas. I flera fall verkade föroreningarna komma från miljön runt odlingen.
Ett skolprojekt som hans dotter genomförde för några år sedan fick honom att fundera vidare. Enligt Anderson lät hon testa tio ekologiska frukt- och grönsaksprodukter från en större livsmedelskedja, med samma gränsvärden för bekämpningsmedel som användes för cannabis. Samtliga tio skulle ha underkänts enligt Kaliforniens cannabisregler.
Anderson understryker att detta inte var en vetenskaplig studie. Resultatet visar inte heller i sig att produkterna var farliga att äta eller bröt mot livsmedelsreglerna. Men för honom väckte det frågan om vad mer omfattande tester skulle kunna upptäcka i andra jordbruksprodukter.
Han ställer därför en jämförelse på sin spets: om en viss resthalt av ett bekämpningsmedel inte accepteras i en cannabisgodis, borde man då inte också undersöka hur samma halt bedöms i exempelvis ett hallon?
Föroreningarna stannar inte vid odlingens gräns
En cannabisodlare kan kontrollera vilka preparat som används på de egna plantorna. Vad som sker på grannens mark är betydligt svårare att styra över.
Ett av problemen är så kallad vindavdrift. Den amerikanska miljömyndigheten EPA beskriver det som att droppar eller partiklar av bekämpningsmedel förs genom luften under eller strax efter besprutning och hamnar utanför det avsedda området.
Kraven på föroreningshalter i cannabis kan vara betydligt strängare än för grödorna som odlas intill. Ett bekämpningsmedel kan därför användas lagligt på en fastighet och ändå leda till att cannabis från grannodlingen underkänns i testerna.
Men föroreningar kommer inte bara via luften. Jordbruksmark bär också på spår av tidigare användning. Kemikalier och tungmetaller i mark eller vatten försvinner inte automatiskt för att fastigheten får en ny ägare eller börjar användas för en annan gröda.
För cannabis är detta särskilt relevant eftersom växten kan ta upp vissa föroreningar ur jorden. Den har därför studerats för användning inom fytoremediering – en metod där växter används för att ta upp eller binda föroreningar i miljön. Egenskapen kan vara användbar när syftet är att sanera mark, men är mindre önskvärd när växten ska bli en produkt som människor inhalerar eller äter.
När råvaror underkändes började LEEF, enligt Anderson, undersöka varifrån de kom, vilka odlingar som fanns i närheten och vilka bekämpningsmedel som användes där. Det förändrade företagets syn på inköp och val av leverantörer.
Hans slutsats är att ansvarsfulla odlingsmetoder på den egna gården inte alltid räcker. Även en odlare som gör rätt kan få problem med föroreningar från en omgivning som ligger utanför den egna kontrollen.
Sökte mark med bättre förutsättningar
Till slut bedömde LEEF att tester och noggranna inköp inte räckte. För att kunna hålla fast vid kraven på råvarans renhet behövde företaget få större kontroll över var och hur cannabisen odlades. Sökandet ledde till Salisbury Canyon Ranch, en fastighet på omkring 770 hektar i Cuyama Valley i Kaliforniens Santa Barbara County.
Gården ligger mycket avskilt. Anderson beskriver hur mobiltäckningen försvinner långt innan man kommer fram. För företagets syften var just isoleringen en av platsens största fördelar. Fastigheten omges till stor del av berg och naturmark, på avstånd från den omfattande jordbruksverksamhet som präglar många andra odlingsområden i Kalifornien.
Innan företaget bestämde sig undersökte det mer än bara jorden. Enligt Anderson samlade LEEF in växter som redan växte på fastigheten och bearbetade dem genom småskaliga extraktioner, på ungefär samma sätt som cannabisråvaran skulle behandlas. Därefter analyserades extrakten för rester av bekämpningsmedel.
Syftet var att få en så god bild som möjligt av markens förutsättningar och bedöma om den lämpade sig för storskalig cannabisodling med höga renhetskrav. Det var ett viktigt skäl till att valet föll på Salisbury Canyon Ranch. Med egen odling fick företaget större kontroll över både odlingsmiljön och produktionen från början.
Erfarenheter som sträcker sig bortom cannabis
Arbetet på LEEF har fått Anderson att fundera allt mer över jordbruket i stort. Genetiskt modifierade grödor står i dag för mer än 90 procent av odlingsarealen för flera stora grödor i USA, däribland majs och soja. Tolerans mot ogräsmedel är en av de vanligaste egenskaperna.
Tekniken ger lantbrukare effektiva verktyg för att bekämpa ogräs och producera stora skördar. Samtidigt menar Anderson att de långsiktiga konsekvenserna av ett jordbruk med omfattande kemikalieanvändning behöver fortsätta granskas.
För honom är frågan om Parkinsons sjukdom särskilt personlig. Han hänvisar till den federalt stödda Agricultural Health Study och forskning baserad på Kaliforniens register över användning av bekämpningsmedel, där samband har rapporterats mellan exponering för vissa bekämpningsmedel och Parkinsons sjukdom.
Det ger inget svar på varför hans mamma, morfar eller vän drabbades. Men Anderson anser att osäkerheten inte får hindra frågor om långvarig miljöexponering, särskilt när det kan ta årtionden att förstå konsekvenserna.
Hans resonemang är att cannabisbranschens omfattande tester har gett kunskap om både vilka ämnen som kan hamna i en växt och hur föroreningar följer med genom produktionskedjan. När man undersöker produkterna så noggrant blir sådant synligt som annars riskerar att förbises.
Efter år av arbete med dessa krav är Anderson övertygad om att erfarenheterna kan komma till nytta långt utanför cannabisbranschen.
Höga krav måste följas av ett fungerande system
Anderson stödjer inriktningen på Kaliforniens nya regler. Om en förorening innebär en dokumenterad risk och laboratorier kan mäta den tillförlitligt, anser han att branschen måste hitta sätt att uppfylla kraven. Konsumenter ska kunna förvänta sig att produkter på den reglerade marknaden har testats för föroreningar som kan påverka deras hälsa.
Men höga krav räcker inte om systemet runt dem brister. Företagen behöver få tid att anpassa sig, laboratoriernas resultat måste vara jämförbara och underkända prov behöver följas av en undersökning av orsaken. Har ett preparat använts felaktigt? Kommer föroreningen från en närliggande odling, från jorden eller från vattnet? Att förstå vad som har hänt är avgörande för att förhindra att problemet återkommer.
På sikt vill Anderson också se gemensamma teststandarder på federal nivå, så att cannabisprodukter bedöms efter samma måttstock i hela USA.
När industrin växer ökar pressen att göra produktionen billigare och enklare. Han varnar för att låta den utvecklingen ske på bekostnad av de krav som branschen har ägnat år åt att lära sig uppfylla.
Även om Anderson förespråkar mindre reglering på flera områden vill han värna kontrollen av föroreningar. Reglerna kan utformas bättre och tillämpas mer effektivt utan att ambitionen om rena produkter sänks. Hans uppmaning är att resten av jordbruket ska närma sig cannabisbranschens krav, snarare än att cannabisbranschen ska backa från dem.
För omkring 20 år sedan förändrade sjukdomsepisoden efter besprutningen med Avid hans sätt att odla. Sedan dess har han sett hur allt mer avancerade analyser kan upptäcka föroreningar – och hur svårt det kan vara att hålla dem borta genom hela produktionskedjan.
Det är där Anderson landar sitt resonemang: verktygen för att förstå vad som hamnar i grödor och färdiga produkter är bättre än någonsin. Cannabisbranschens erfarenheter visar vad de kan avslöja när de används. Nu vill han att de höga kraven består och att fler delar av jordbruket tar samma frågor på allvar.
Källor
Anderson, M. (2026). I Got Sick Spraying Pesticides on Weed. Now I Think All Farming Should Test Like Cannabis. High Times, 1 oktober. Tillgänglig på: https://hightimes.com/opinion/case-for-clean-cannabis-pesticide-testing/ (Hämtad: 2 oktober 2026).
