CBD – varför har vi inte det som i Tyskland?

Frans Sporsén har observerat skillnaden på synen kring CBD i Tyskland och Sverige. Cannabis med hög halt CBD och låga halter av THC kallas i många delar av Europa för cannabis light eftersom den berusande effekten från THC inte är närvarande. ”Att legalisera cannabinoid-gräs i butik kan vara ett bra första steg för att visa den stora massan att det inte är livsfarligt.” Skriver han

Bland några av Europas mest konservativa kvarter lyser stora skyltar upp i grönt. Här säljs CBD och andra cannabinoider betydligt öppnare än tobak görs i Sverige. Oljor, salvor, kosttillskott, och ja, rena buds, haschbitar, rocks, och kristaller som inte ens jag vet vad det är. Det säljs till och med CBD für Katzen und Hunde. (Till och med hundar och katter är mer fria här än vad vi är i Sverige.)

Går man in i butikerna möts man av vänliga leenden och kunnig personal. Det hela känns betydligt mycket mer avslappnat än ett utbyte på en bakgata. Pengarna beskattas, och produkten är cruelty free. Det enda problemet är egentligen betalningen. De stora aktörerna tycker nämligen att det inte är helt okej fortfarande, även om lagen tycker det, och eftersom de har nästintill monopol på transaktioner så sätter det en del käppar i hjulet. Betalningen sker i cash, men det gör nästan allt annat här ändå för att Tyskland är transaktionellt efterblivna.

Att röka CBD är enligt min upplevelse motsvarigheten till att ta en folköl. Det kanske inte är något man gör om man vill ha ett kraftigare rus, men ibland sitter en folköl bättre än en flaska renat – vilket gatugräset är i jämförelse med THC-nivåer högre än medicinska THC-produkter. Det svenska folkölshemmet bygger redan på dessa principer. Varför inte låta det fylla samma funktion som folköl till efterfesten – eller i parken klockan strax efter klockan fyra en solig sommarlördag. Inte riktigt hela vägen, vilket ibland var precis det du ville, och ibland var något bättre än ingenting alls.

Röker du mycket kanske du inte blir så imponerad, men jag har alltid varit ett stort fan av att röka lite, så för mig fungerar det utmärkt. Det sitter gött en slö eftermiddag efter hårt jobb, eller som dessert till en trevlig utekväll. Även om det mer psykedeliska THC-ruset inte är närvarande, så ger cannabinoid-gräset en känsla av välbehag, lugn, och själslighet som ofta är det man främst vill ha. Upplevelsen kretsar inte främst runt ett kraftigt rus, utan en helhetsupplevelse. Hör ni! Nu låter jag som ett informationsblad från Systembolaget, hur kan det här ens vara kontroversiellt? 

I Sverige är det dock en gråzon, reglerna är oklara, och det verkar inte finnas ett stort intresse av att styra upp det. Cannabinoid-oljor får säljas om den inte innehåller någon THC, cannabinoid-buds får säljas om de kommer från industrihampa, men det får bara säljas om det sker på internet. Du får alltså inte ha en laglig återförsäljare på plats. Varför? Min misstanke är att det bara ligger i att det på något sätt skulle normalisera det. Det finns nämligen knappt någonting överhuvudtaget som hade kunnat vara problematiskt med cannabinoid-gräs i sig. Att legalisera cannabinoid-gräs i butik kan vara ett bra första steg för att visa den stora massan att det inte är livsfarligt, och det kanske är precis det som de är rädda för. Så! Fråga din valda representant som du röstat in varför det är såhär. Det hade varit kul att höra svaren ni får.

Denna formen av försäljning är självklart inte tillräcklig för täcka upp för efterfrågan på starkare cannabis, men det är fortfarande ett steg på vägen, och det kanske skapar en större efterfråga för något som kan vara ett mellanting. Det kan ge oss större incitament till att forska mer på cannabinoider rekreationella effekter, och ger oss ett perspektiv på bruk som lägger mindre fokus på intensiva effekter, och mer på en mer välrundad upplevelse.