Den mörka sidan av marijuana-legalisering: Utnyttjande kontrakt och illusionen av social rättvisa

Insatserna för social rättvisa har länge varit en väl dold hemlighet inom cannabisindustrin.

Som er vänliga kvarters-cannabisexpert har jag prisat legaliseringens fördelar i åratal. Slutet på förbudet, gryningen av en ny grön era – det har varit en fantastisk resa att följa. Men kära vänner, jag måste säga er att inte allt är rosenskimrande i denna spirande industri. Idag ska vi lyfta på den smaragdgröna ridån och ta en hård titt på en oroande trend som kastar en skugga över vår cannabisutopi.

Minns ni alla löften om social rättvisa? Att legaliseringen skulle rätta till orättvisorna från Kriget mot droger och skapa möjligheter för de som drabbats mest av förbudet? Det visar sig att vissa smarta aktörer har hittat sätt att utnyttja systemet och använder rovgiriga kontrakt för att exploatera just de människor som dessa program var avsedda att hjälpa.

Jag stötte nyligen på en historia från Missouri som fick mitt blod att koka snabbare än en dab-tänd tonårsförälders reaktion. Det verkar som att några spelare med stora pengar använder kvalificerade sökande – vi talar om funktionsnedsatta veteraner, personer med tidigare marijuanaförseelser, människor som har varit historiskt missgynnade – som täckmantlar för att vinna lukrativa cannabislicenser. Dessa gamar slår till med löften om finansiering och stöd, bara för att dölja finstilt text som i praktiken fråntar de påstådda förmånstagarna all verklig äganderätt eller kontroll.

Nu är jag helt för partnerskap och mentorskap inom denna industri. Alla vet att det inte är lätt att starta ett cannabisföretag. Men det vi ser här är inte partnerskap – det är parasitism. Det är den företagsmässiga motsvarigheten till att roffa åt sig en joint, och det riskerar att förvandla drömmen om en rättvis cannabisindustri till inget annat än en chimär.

Så spänn fast er, kära läsare. Vi är på väg att ta en resa till legaliseringens mörka sida, där det enda som stiger högre än kunderna är vinsterna för dem som utnyttjar systemet. Det är dags att belysa dessa skumma metoder och fundera på hur vi kan få denna industri tillbaka på rätt spår och bli den positiva kraft vi alla vet att den kan vara.

Den fulla bilden

Tänk er detta: Destiny Brown, en svart veteran med funktionsnedsättning, tror att hon har dragit vinstlotten. Hon har rekryterats för att äga och driva ett småskaligt cannabisapotek i Missouri, med löftet om att tjäna 200 000 dollar bara för att vara företagets ansikte utåt. Låter som en dröm som går i uppfyllelse, eller hur? Men som din vän Reginald alltid säger, om det låter för bra för att vara sant, så är det förmodligen det.

Vår vän Destiny läste inte den finstilta texten i det 40-sidiga kontraktet hon skrev under med cannabisinvesteraren Michael Halow. Och oj, den finstiltan var finare än trikomernas kristaller på exklusiv toppknopps-cannabis. Medan Halow sjöng ljuva löften om två miljoner dollar i startkapital, syftade den dolda texten i kontraktet till att ge honom fullt ägande av verksamheten. Destiny? Hon skulle bara vara det juridiska ansiktet utåt, en marionett på en tråd för en kille med ett brottsregister som kanske skulle diskvalificera honom från att själv få en licens. Snacka om falska förhoppningar!

Men här är det värsta, vänner – detta är inte bara ett isolerat fall. Det händer överallt, med stora företag som använder ”social rättvisa” som en rökridå för att få monopol på marknaden. Dessa företagsjättar slukar licenser som var avsedda för de som drabbats mest av Kriget mot droger snabbare än vad jag slukar en påse chips under en allvarlig rökarsväng.

Så när du hör om ett ”svartägt apotek” i ditt område, gräv lite djupare. Chansen är stor att det är lika svartägt som en solnedgång ägs av solen. Det är bara ett smart marknadsföringstrick, ett sätt för dessa stora företag att rättfärdiga sin närvaro på en marknad som var tänkt att prioritera de små aktörerna.

Vad sann rättvisa innebär

Om vi vill jämna ut spelplanen i cannabisindustrin måste vi sänka inträdesbarriärerna. Det är så enkelt som så. Vi kan inte förvänta oss att människor som har drabbats oproportionerligt av Kriget mot droger plötsligt ska ha stora summor att investera i ett apotek. Det är som att förvänta sig att ett spädbarn ska klara en orkan – det kommer inte att hända.

Så hur ger vi dessa människor en verklig chans? Vi gör licensieringen och driften lika enkelt som att rulla en joint (nåja, kanske något svårare, men ni fattar). Därför har jag föreslagit ett Tvånivåsystem som kan revolutionera hur vi närmar oss cannabisverksamheter.

Föreställ er detta: Nivå Ett, ”vanligt folk”-nivån. För ett tusen dollar per år kan vem som helst få licens för att odla och sälja sin egen cannabis till intresserade kunder. Tänk på det som en bondemarknad för cannabis. Inga behov av samma strikta tester som de stora aktörerna – vi pratar småskalig, gemenskapsfokuserad verksamhet. Föreställ er en värld där Destiny Brown kan öppna sin egen butik på en lokal marknad och sälja sina hemodlade sorter direkt till folket. Och om apotek behöver påfyllning? De kan köpa från dessa små odlare också, vilket bryter den monopolliknande ställningen för enskilda leverantörer.

Slutsats

Om vi verkligen vill ha social rättvisa måste vi riva ner dessa löjliga inträdeshinder. Låt människor vara fria och oberoende och bygga sina företag från grunden. Inga fler av dessa företagsmässiga marionettspel.

Med ett system som detta kan vi se en renässans av hantverkscannabis. Småodlare skulle kunna experimentera med unika sorter och skapa en mångfaldig marknad som tillgodoser alla preferenser. Vi skulle främja innovation, stödja lokala ekonomier och ge människor verkligt ägande över sina företag.

Det här handlar inte bara om att tjäna pengar. Det handlar om att skapa en rättvis och jämlik industri som lever upp till legaliseringsrörelsens ideal. Det handlar om att rätta till tidigare orättvisor och skapa möjligheter för dem som lämnats utanför.

Så mina cannabisvänner, det är dags att stå upp och kräva verklig förändring. Låt oss kämpa för ett system som verkligen ger människor makten att lyckas och skapa en livfull, rättvis cannabisindustri. Det är den framtid jag kämpar för!

Originalartikeln hos Cannabis.net