En kamp mot alla – Hur Maxim äntligen fick hjälp!

Maxim, om skillnaden mellan att leva och att existera, om hur hjälpen som nu funnits, är påväg att tas bort.

Maxim är 42 år gammal. Han kom till Sverige från Kurdistan när han bara var fem år och har sedan dess levt ett liv präglat av både entreprenörskap och studier. Han har drivit företag inom förädlingsteknik men är nu tillbaka på Kungliga Tekniska högskolan där han läser till civilingenjör. Men bakom framgångarna finns en lång kamp – en kamp mot Crohns sjukdom, som följt honom i femton år.

Vägen till diagnos

När Maxim var 27 började han märka att något inte stämde. Matsmältningen fungerade inte som den skulle och han fick märkliga smärtor i fötterna. Läkare efter läkare skrev ut olika mediciner, men inget verkade hjälpa. Till slut var det en läkare som misstänkte Crohns sjukdom, en kronisk autoimmun tarmsjukdom. Tester bekräftade diagnosen.

Han fick kortison, och under en period blev allt bättre. Men inflammationen kom alltid tillbaka. Nya kurer ersatte varandra, och Maxim hamnade snart i en ond cirkel av tillfälliga förbättringar och återfall.

En farlig väg genom sjukvården

I takt med att sjukdomen påverkade hela livet började läkare även förskriva bensodiazepiner – eftersom stress och psykiskt lidande förvärrade hans symptom. Maxim, som växt upp under strikt disciplin och aldrig provat droger, litade på läkarna. Tabletterna kom från sjukvården och måste därför vara säkra, tänkte han.

Till en början fungerade det. Vissa dagar mådde han riktigt bra. Men det dröjde inte länge innan problemen blev större än sjukdomen själv. Närminnet sviktade, han fick blackouts vid bilkörning, och hans sifferminne försvann. Till slut fick han nog. En ny läkare konstaterade att biverkningarna var för allvarliga och tog bort bensodiazepinerna.

Då kom Crohns tillbaka – starkare än någonsin. Istället fick han kortison och opiater. Smärtan lindrades delvis, men biverkningarna var brutala. Sötsuget, ilskan och den totala svagheten gjorde livet nästan outhärdligt. Vissa dagar bar benen honom inte, och han trodde att han skulle bli tvungen att sitta i rullstol.

Vändningen: cannabis

I april i år fick Maxim för första gången testa medicinsk cannabis i form av oljor. Resultaten var slående. Inflammationen försvann helt så länge han tog sin medicin. Symptom som plågat honom i 15 år avtog på bara dagar.

Men vägen till stabil behandling har inte varit enkel. Sjukvården har gång på gång bollat honom mellan olika instanser. Ett exempel som Maxim själv berättar om är när han stod utan medicin och väntade på en utbetalning från Försäkringskassan. Symptomen blev snabbt ohanterliga.

Han sökte akut vård på St. Görans sjukhus och förklarade att han använde CBD- och THC-oljor från Aurea Care men inte kunde hämta ut sin medicin förrän pengarna kom. Därifrån skickades han vidare till Karolinska, som i sin tur hänvisade till Danderyds sjukhus. Under tiden var Maxim helt utmattad, hans mage i upplösningstillstånd, oförmögen att behålla mat eller gå normalt på toaletten.

Till slut blev han inlagd i nästan en vecka. Först när en vän kunde hämta ut cannabisoljorna blev han bättre – redan samma dag märkte han en tydlig skillnad.

Ett nytt kapitel

Idag lever Maxim äntligen med en behandling som fungerar. Efter år av piller, smärta, biverkningar och förlorade år kan han börja se framåt. Han fortsätter sina studier på KTH och hoppas kunna återvända till arbetslivet på allvar.

Hans historia är också ett exempel på hur svårt det kan vara för svenska patienter att få tillgång till medicinsk cannabis, trots att den i många fall kan vara mer effektiv och ge färre biverkningar än traditionella läkemedel.

För Maxim har oljorna inneburit något så enkelt – men samtidigt så stort – som att få livet tillbaka.

Men framtiden är fortfarande osäker. Från politiskt håll pågår nu diskussioner om att ta bort högkostnadsskyddet för patienter som behandlas med cannabis. För Maxim skulle det innebära att han riskerar att förlora den enda behandling som verkligen fungerar för hans sjukdom. Vad han ska göra då – när alternativen redan är prövade och misslyckade – är det ingen som vet.