Från rullstol till arbete – Josefin fann livet igen

Från rullstol till gående! Häng med oss när vi går igenom hur medicinsk cannabis förändrade livet för Josefin!

I över tio år satt Josefin i rullstol. Fibromyalgin hade gjort kroppen så smärtpåverkad och känslig att hon till slut inte längre kunde gå. Läkarna misstänkte dessutom att hon kunde lida av CRPS – Complex Regional Pain Syndrome – en av de mest smärtsamma diagnoser som finns på smärtskalan.

– ”Jag fick höra att det var rullstol resten av livet. Det gick jag inte med på.”

Ett liv av smärta och felbehandlingar

Vägen mot en diagnos blev lång och krokig. Josefin skickades mellan smärtenheter i Västervik, Linköping och Uppsala. Inget hjälpte. När hon skadade foten i samband med ett praktikprojekt på skolan förvärrades allt ytterligare.

– ”Jag bröt foten när jag dansade bugg, men gipsen togs bort för tidigt. Vecka efter vecka fick jag gipsas om, i fyra månader. Resultatet blev nervskador. Till slut spred sig smärtan från foten upp till knäna, och från händerna till armbågarna.”

Med åren blev smärtan mer oförutsägbar och begränsande. Att bli kall kunde leda till att muskelfunktionen i händerna helt försvann. Att lyfta armarna över axelhöjd var omöjligt.

– ”Jag kunde inte ens ta ner ett glas ur skåpet.”

”Medicinerna hjälpte inte – de skadade mig”

Under många år provade Josefin den ena medicinen efter den andra: gabapentin, duloxetin, nervblockader, antidepressiva. Reaktionerna blev dramatiska.

– ”På gabapentin kunde jag inte gå en rak linje, jag blev helt yr i huvudet. På en nervblockad fick jag en allergisk reaktion – jag kunde inte andas. Läkarna sa direkt: du får inte ta den här medicinen igen.”

Alternativa behandlingar som meditation, andningsövningar, varma bad och till och med att ligga i baljor fyllda med torkade bönor gav tillfällig lindring. Men inget kunde bryta smärtans grepp.

Till slut var Josefin beroende av rullstol 75–100 procent av tiden. Försörjningen kom från Försäkringskassan. Att jobba som undersköterska, vilket hon utbildat sig till, fanns inte längre på kartan.

Vändningen kom genom hennes partner Martin, som själv börjat använda medicinsk cannabis.

– ”Han berättade att kliniken han gick på hade fått godkänt även för fibromyalgi. Jag hade provat allt annat, ingenting hade fungerat. Det här var sista utvägen – antingen det här, eller ingenting alls.”

Och det som tidigare hade känts hopplöst blev plötsligt möjligt.

– ”Först kändes det som ett krig i foten, som att smärtan slogs mot medicinen. Men medicinen vann alltid. Efter fem dagar utan dropparna är jag tillbaka i rullstol, med smärta i varje cell. Med dropparna kan jag gå, lyfta händerna och leva.”

Två år utan rullstol

För Josefin är skillnaden monumental.

– ”Jag satt i rullstol i tio år. Nu är det mitt andra år utan. Första sommaren på tolv år kunde jag jobba – jag arbetade som personlig assistent till en liten flicka. Det var helt otänkbart tidigare.”

Idag arbetar hon 25 procent och beskriver sin vardag som ”ett liv tillbaka”.

– ”Utan dropparna ligger min smärta på åtta till tio hela tiden. Med dem är den mellan noll och två. Skillnaden är att överleva – eller att faktiskt leva.”

Ett liv utan morfin

Tidigare var morfin det enda alternativet för vissa typer av smärta, bland annat efter en hysterektomi. På grund av magproblem tålde hon inte andra smärtstillande.

– ”Det enda som kunde lindra var morfin. Men tack vare cannabisdropparna kunde jag sluta. Det är första gången på många år som jag är helt utan opioider.”

Josefin är medveten om att diskussionen om medicinsk cannabis i Sverige fortfarande är känslig. Men för henne är frågan enkel.– ”Dropparna gör att jag kan arbeta, betala skatt och bidra till samhället. Utan dem skulle jag sitta hemma, sjuk och fast i rullstol. För mig är det skillnaden mellan att bli sjukpensionär och att faktiskt få leva ett värdigt liv.”