Hoppa till innehåll
Christine är 38 år och lever ett liv som alltid har varit fullt av
rörelse. Hon arbetar som svetsare med långa, fysiskt krävande pass
och kommer hem till ett hem med två barn, hund och katt. Ett liv med
tempo, ansvar och ständigt något att göra.
Så har det alltid varit.
Hon har aldrig varit en person som sitter still. Långa promenader,
aktiviteter med barnen, ett liv i rörelse. När barnen var små var de
nästan alltid ute, gjorde saker, hittade på nya äventyr.
Men 2009 började något förändras.
Först kom smärtan i handleden. Inget allvarligt, tänkte hon. Kanske
hade hunden dragit till i kopplet. Det går över.
Det gjorde det inte.
Smärtan spred sig. Från handleden vidare ut i kroppen. Samtidigt kom
tröttheten, en tyngd som inte liknade något hon känt tidigare.
Ändå fortsatte hon. Jobbade. Tog hand om barnen. Levde vidare som
vanligt.
Om hon en dag hade jobbat hade hon ingen ork kvar att göra något i
hemmet. Och de dagar hon bestämde sig för att göra något i hemmet
hade hon ingen ork kvar till att jobba.
“Jag kunde vara helt slut efteråt. Ibland slut i flera dagar.”
Hon började fundera på om det kunde vara depression. Men det stämde
inte. Hon var inte nedstämd, bara trött och hade ont.
Hon sökte vård.
Handleden visade inget. Inget fel. Och ändå fortsatte smärtan.
Besöken hos vården blev fler. Svaren var ofta desamma:
överansträngning, otränad.
“Jag kände inte igen mig i det alls.”
I hennes släkt finns fibromyalgi, artros och reumatism. Hon tog upp
det. Gjorde tester. Men blodproverna visade inget.
Till slut började hon vänja sig vid tanken att det kanske bara var så
här det skulle vara.
“Jag kände inte att de tog mig på allvar.”
Efter lång tid skickades hon till smärtrehabilitering. Där kom
diagnosen: fibromyalgi och långvarig smärta.
En diagnos hon först hade svårt att acceptera.
“Jag tyckte det lät som en hittepåsjukdom.”
Men samtidigt stämde det. Smärtan fanns där, varje dag.
På smärtrehab fick hon lära sig att hantera smärtan, att inte vara
rädd för aktivitet.
Men det var inte det hon ville ha.
“Jag ville få mindre ont.”
Hon fick prova läkemedel. Alvedon. Ipren. Antidepressiva.
Inget hjälpte.
Till slut fick hon tips av en vän att testa medicinsk cannabis.
Reaktionen var direkt.
“Jag drog öronen bakåt. Jag har alltid varit emot droger.”
Hon hade noll tolerans. Hade aldrig velat testa något sådant.
Men samtidigt fanns en tanke:
Vad har jag att förlora?
Hon bestämde sig för att prova och ganska snabbt märkte hon skillnad.
Smärtan minskade. Hon fick mer energi. Blev gladare. För första
gången på länge kunde hon sova ordentligt.
“Allt blev lättare.”
Hon kunde sluta med sina andra mediciner.
Men efter ett halvår tog det stopp.
Regionen satte stopp för behandlingen. Läkaren fick inte längre
skriva ut den.
“Jag blev jätteledsen. Äntligen hade jag hittat något som
fungerade.”
Det som följde var en kamp.
Vårdcentralen var skeptisk. Inställningen till cannabis var negativ.
Hon fick höra att det var skadligt och beroendeframkallande.
Men hon gav sig inte.
Under två år kämpade hon för att få tillbaka behandlingen. Hon gick
på smärtrehab igen, testade fler läkemedel och gjorde allt som
krävdes.
“Jag sa att jag gör vad som helst för att få tillbaka det som
fungerade.”
Till slut fick hon rätt.
Idag är hon tillbaka på behandlingen.
Skillnaden är tydlig.
Hon orkar mer. Är inte lika utmattad efter jobbet. Har mindre smärta
och det är något hennes omgivning även märker.
“Jag är mer mig själv igen.”
Hon beskriver behandlingen som positiv. Inga biverkningar. Ingen känsla
av beroende. Hon märkte till och med att hennes astma blev bättre.
Trots hennes positiva effekt av behandlingen vågar inte Christine
berätta om den för alla.
“Jag är rädd att bli dömd.”
Hon menar att kunskapen är låg, både i samhället och inom vården.
“Man borde få hjälp snabbare. Inte behöva gå igenom allt annat
först.”
När hon ser tillbaka på sin resa är det en sak som stannar kvar:
“Det är synd att man ska behöva gå så långt innan man får
hjälp. Folk som går runt med så mycket smärta som jag gör borde få
hjälp snabbare, det är något som vården borde ta till sig”.
Här kan du läsa hundratals om hur smärtpatienter vittnar om hur medicinsk cannabis blev räddningen och vägen till ett smärtfriare liv: https://aureacare.se/alla-patientberattelser/
Här hittar Du lite kort fakta på hur man kan få medicinsk cannabis på recept i Sverige: Är du väl utredd och diagnostiserad med svårbehandlad kronisk smärta? Har du genomgått alla rekommenderade medicinska behandlingar utan resultat eller bättring? Lider du av ett ohälsosamt läkemedelsberoende? Då kanske medicinsk cannabis kan hjälpa dig också! Kontakta Aurea Care för en kostnadsfri konsultation! Aurea Care
