Hoppa till innehåll
Harry Styles har öppet kopplat inspelningen av sitt album Fine Line från 2019 till svamp, solsken och Rick Rubins gräsmatta i Malibu. En ledande neuroforskare inom psykedelika förklarar vad vetenskapen faktiskt säger om lekfullhet, kreativitet och konstnärshjärnan under påverkan av klassiska psykedeliska substanser.
Harry Styles är knappast känd för att vara blyg när det gäller provokativa skämt, popstjärneupptåg eller – på senare tid – sin uppskattning för ecstasy. Under ett nyligt framträdande i Saturday Night Live berättade han om detta samtidigt som han marknadsförde sitt energiska nya popalbum Kiss All The Time. Disco, Occasionally. Det är ett välgjort popalbum, men den mest fascinerande drogrelaterade berättelsen kring Styles handlar fortfarande om Fine Line – albumet som han öppet har kopplat till svamp, solsken, Rick Rubins gräsmatta och en hel del blod.
Närmare bestämt handlar det om psykedelisk svamp, som Styles berättat att han använde i rikliga mängder under arbetet i producenten Rick Rubins Shangri-La-studio i Malibu.
– Jag tog mycket svamp här inne, berättade Styles för Rolling Stone. Vi tog svamp, lade oss på gräset och lyssnade på Paul McCartneys Ram i solskenet. Vi drog bara ut högtalarna på gården.
Han berättade även om ett mindre lyckat ögonblick under inspelningarna:
– Vi tog svamp och jag bet av spetsen på tungan. Så jag försökte sjunga medan blodet forsade ur munnen. Så många fina minnen från den här platsen.
Trots att mycket svett och tårar har gått åt till Harry Styles musik – och en hel del hjärtesorg, något hans fans är väl medvetna om – verkar även blod bokstavligen ha blivit en del av skapandeprocessen bakom några av hans största hits.
Solsken, McCartney-skivor och lite blod
Om psykedelisk svamp faktiskt bidrog till den varma och lekfulla känslan på Fine Line är omöjligt att bevisa. Det Harry Styles själv har sagt är att svampen var en del av atmosfären på Shangri-La, tillsammans med solsken, Paul McCartney-skivor och, uppenbarligen, en del blod.
I Rick Rubins berömt rofyllda inspelningsmiljö skapade Styles låtar som Golden, Adore You, She och Watermelon Sugar – en låt som under en period verkade omöjlig att undvika för den som promenerade förbi en 7-Eleven-butik efter att ha rökt cannabis.
Ljudbilden, produktionen och den allmänna stämningen gör det lätt att förstå varför historierna om svampanvändning har fått fäste. Fine Line är utan tvekan Harry Styles mest varma och livsbejakande album, perfekt att lyssna på under en solig sommardag. Det är förstås inte samma sak som vetenskapliga bevis, men det är definitivt en del av berättelsens charm.
Vad säger forskningen om lekfullhet?
Psykedeliska substanser och musik har länge haft en nära relation. Kanske är de mest klassiska exemplen grupper som The Beach Boys och The Beatles, vars kreativa utveckling ofta kopplas samman med psykedeliska upplevelser.
– Harry Styles och psykedelika är kanske inte en kombination jag spontant hade satt ihop, säger Dr. Robin Carhart-Harris. Men han har definitivt stigit några nivåer på coolhetsskalan efter att jag hört det här.
Carhart-Harris är Ralph Metzner Distinguished Professor i neurologi och psykiatri vid University of California i San Francisco samt grundare av Neuroscape Psychedelics Division. Han är en av världens mest välkända forskare inom psykedelika, och hans kommande bok How Psychedelics Work: Illuminating the Hidden Mind ges ut av förlaget Scribner.
Carhart-Harris förklarade för High Times några av de sätt som psykedeliska substanser kan öppna nya kreativa dörrar för konstnärer.
– Under påverkan av psykedelika uppvisar hjärnan vissa likheter med hur den fungerade tidigare i livet, förklarar han. När vi blir äldre använder vi mer av den prefrontala hjärnbarken. Som en följd av det blir vårt tänkande mer styrt uppifrån och ner, medan psykedelika i viss mån vänder på den processen. Det är lite som en form av åldersregression. Vad återvänder man till? En av sakerna är lek. Lek är spontan, rolig och i grunden kreativ. Det ligger i dess natur. Den är nära kopplad till glädje och starka, snabbt skiftande känslor.
– Det viktigaste är att psykedelika hjälper människor att ta sig ur invanda spår. Man lämnar det rent kognitiva, det analytiska och dömande tänkandet, och kliver in i kreativitetens flöde. Det finns något väldigt vackert i det.
Begreppet ”snabbt skiftande känslor” sammanfattar på många sätt Fine Line. Albumet rör sig mellan emotionella toppar och dalar, samtidigt som låtarna förmedlar en påtaglig närvaro och känsla som vissa kritiker menar är mindre framträdande på Styles senaste album. Musik och texter känns organiska och levande, snarare än polerade av ett digitalt skimmer.
Det är heller ingen större överraskning att författaren Haruki Murakami spelade en roll under de svampinfluerade perioderna. Hans drömlika och poetiska berättelser har länge varit en inspirationskälla för kreativa personer med ett känsligt och introspektivt uttryck.
Texterna på Fine Line tycks nästan lysa. Här finns sånger om dagdrömmande, blommornas kraft och månen. Det är musik skapad av någon som betraktar världen och upplever allt med förstärkt intensitet.
Carhart-Harris återkommer till hur psykedelika kan påverka den kreativa processen:
– Det viktigaste är att psykedelika får dig att lämna gamla hjulspår. Normalt kanske du går in i studion och spelar samma riff som du alltid har gjort, och fastnar direkt i samma mönster igen. Psykedelika öppnar upp för fler möjligheter. Dessutom handlar det om fördjupning – att lämna det analytiska, bedömande sinnet och istället kliva in i kreativitetens flöde. Det finns något väldigt vackert i det.
Med andra ord handlar det om det som ofta kallas ett ”flow state” – ett tillstånd där skapandet sker naturligt och obehindrat.
I fallet Fine Line hade Harry Styles tillgång till psykedelisk svamp, Malibus solsken, Paul McCartney-skivor och, förstås, en av världens mest exklusiva inspelningsstudior. Oavsett vad som spelade störst roll verkar han ha hittat något ovanligt fritt, ljust och levande. Med Fine Line nådde Styles nya höjder – på fler än ett sätt.
Läs originalartikeln här!
