Högsta instans säger nej till Cannabiskliniken Aurea Care!

Högsta förvaltningsdomstolen har enligt uppgifter till Cannabis i Fokus sagt nej till överklagandet från Cannabiskliniken Aurea Care. Invändningarna mot TLV beslut om dronabinol och cannabidiol har därmed inte fått någon sakprövning genom vårdgivarens process. Nu väntar patientföreningen Cannabispatienter.se på besked från samma domstol. Om också patienternas företrädare nekas prövning återstår en besvärande fråga: Vem får egentligen överklaga det överklagbara beslutet?

TLV beslut innehåller tydliga instruktioner om hur det kan överklagas. Förvaltningsrätten har också uttryckligen slagit fast att beslutet är överklagbart.

Ändå har Cannabiskliniken Aurea Care inte fått domstolarna att pröva om myndighetens underlag räcker för att utesluta de aktuella läkemedlen ur högkostnadsskyddet.

Från den 1 december 2026 ska extemporeläkemedel med dronabinol respektive cannabidiol i oral lösning inte längre omfattas av läkemedelsförmånerna. Patienter som behöver dessa behandlingar får då bära hela läkemedelskostnaden själva, om beslutet består.

Myndigheten har alltså förklarat hur man överklagar. Rättsväsendets besked till vårdgivaren har hittills främst handlat om varför överklagandet inte leder till någon prövning av själva beslutet.

Tillräckligt berörd för att bära ansvaret

I överklagandena driver Cannabiskliniken Aurea Care ett argument som går rakt in i beslutets konstruktion: TLV använder uppgifter om vårdgivares förskrivning som skäl för att dra in subventionen. Då måste den vårdgivare vars verksamhet berörs också kunna få beslutets rättsliga och faktiska grund prövad.

Cannabiskliniken Aurea Care åberopar sitt eget ansvar för ordination, uppföljning, patientsäkerhet och behandlingskontinuitet. När en patient inte längre har råd med sin medicin måste vårdgivaren bedöma riskerna, planera fortsatt behandling och hantera en eventuell försämring.

Det handlar således om konkreta skyldigheter i pågående vårdrelationer.

Förvaltningsrätten lade däremot vikt vid att beslutet inte förändrar den formella rätten att förskriva läkemedel. Cannabiskliniken Aurea Care ansågs inte heller ha ett sådant rättsligt erkänt eller beaktansvärt intresse som gav klagorätt.

Receptet får fortfarande skrivas. Om patienten har råd att hämta ut det är en annan fråga.

För behandlande läkare är skillnaden knappast lika behändig som den framstår på papperet.

Ett principiellt argument möter ett kort besked

Förvaltningsrätten avvisade överklagandet den 12 oktober. Kammarrätten nekade prövningstillstånd den 26 oktober.

Kammarrättens beslut räknar upp lagens grunder för prövningstillstånd och konstaterar därefter att domstolen gått igenom materialet och kommit fram till att tillstånd inte ska meddelas. Någon närmare förklaring till hur de särskilda argumenten har värderats lämnas inte.

I överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen, daterat den 5 november, betonar Cannabiskliniken Aurea Care att frågan har betydelse långt utanför den egna verksamheten.

Sedan den 1 november 2025 finns en uttrycklig bestämmelse i TLV föreskrifter om att utesluta extemporeläkemedel ur förmånerna. Cannabiskliniken Aurea Care efterfrågar vägledning om vem som får överklaga när myndigheten använder denna ordning på eget initiativ, utan någon traditionell sökande eller bestämd mottagare av beslutet.

Samma problem kan uppstå för andra vårdgivare och andra patientgrupper. Det är argumentet för en vägledande prövning.

Högsta förvaltningsdomstolens uppgift är just att ge sådan rättslig vägledning. Prövningstillstånd är ingen självklarhet, men behovet av ett prejudikat är en central grund för att ta upp ett mål.

Det kortfattade beskedet från kammarrätten lämnar därför en central fråga obesvarad: Varför behöver denna gränsdragning inte förklaras närmare?

Påståendet om kringgående har inte prövats i sak

Bakom processen finns en konkret konflikt om vad TLV uppgifter faktiskt visar.

Myndigheten hänvisar till information från bland annat Region Stockholm och till statistik över patienters läkemedelsuttag. Att många patienter inte tidigare hämtat ut Sativex, Epidyolex eller cannabinoidläkemedel på licens används som stöd för bedömningen att extemporeläkemedlen inte enbart används när andra alternativ är olämpliga.

Cannabiskliniken Aurea Care bestrider att detta räcker för slutsatsen om kringgående.

Ett läkemedelsregister visar vad som hämtats ut på apotek. Det visar inte varför en läkare bedömt att ett visst preparat är olämpligt, vilka biverkningar som måste undvikas eller varför patienten behöver en annan dosering.

I överklagandet framhålls att TLV inte redovisar någon granskning av patientjournalerna och de individuella medicinska bedömningarna hos Cannabiskliniken Aurea Care.

Invändningen är betydande: Myndigheten drar slutsatser om det medicinska behovet utan att i beslutet redovisa den individuella medicinska utredning som skulle kunna förklara förskrivningen.

Att denna invändning inte har fått en sakprövning gör den inte besvarad.

Samma substanser innebär inte samma behandling

De medicinska utlåtandena beskriver varför jämförelsen med godkända preparat inte är så enkel som den kan se ut i en sammanställning över substanser.

Sativex innehåller THC och CBD i ett fast förhållande. Separata extemporeberedningar gör det möjligt att justera doserna oberoende av varandra. Epidyolex innehåller endast CBD och kan därför inte ersätta en behandling där dronabinol behövs.

Även administreringsform och hjälpämnen kan påverka vilken behandling en patient tolererar.

Cannabiskliniken Aurea Care åberopar dessutom underlag om Sativex restsituation och om Epidyolex begränsade subvention. Argumentet är att alternativen måste bedömas utifrån verklig tillgänglighet och patientens behov.

De kliniska utlåtandena varnar för att framtvingade behandlingsavbrott kan medföra återkommande smärta, försämrad funktion och behov av att återgå till tidigare behandlingar som fungerat sämre eller gett oacceptabla biverkningar.

Det är dessa konsekvenser som vårdgivaren begärt att få prövade tillsammans med beslutets proportionalitet och behovet av ett tillfälligt stopp.

Även korrekt behandlade patienter får betala

En särskilt besvärande uppgift finns i TLV egen konsekvensutredning från maj 2025.

Där skriver myndigheten att en uteslutning även innebär att patienter som fått extemporeläkemedel på korrekta grunder kommer att behöva betala själva. Som exempel nämns patienter som inte tål ett hjälpämne i det godkända läkemedlet.

Konsekvensen för korrekt behandlade patienter fanns alltså beskriven redan när regleringen förbereddes.

Cannabiskliniken Aurea Care invänder mot att den generella åtgärden träffar även individuellt motiverad behandling och efterfrågar mindre ingripande alternativ.

Här blir den politiska frågan tydlig. Hur långt får ambitionen att stoppa ett påstått kringgående gå när också patienter med legitima medicinska behov förlorar sin subvention?

Likabehandlingen blir onekligen enkel om alla får betala själva. Betalningsförmågan är däremot fortfarande ganska ojämnt fördelad.

Frågan om opartiskhet finns också kvar

Cannabiskliniken Aurea Care har även begärt klarläggande av Magnus Thybergs eventuella medverkan i ärendet, mot bakgrund av hans tidigare roll inom Region Stockholm och senare uppdrag som generaldirektör för TLV.

Begäran gäller om han deltagit i tidigare ställningstaganden om den berörda förskrivningen och därefter påverkat TLV handläggning av samma sakfråga.

Överklagandet gör inte gällande att jäv är fastställt. Det begär att omständigheterna utreds. Inte heller den invändningen har fått någon sakprövning genom vårdgivarens process.

Kommer också patientföreningen att nekas?

Patientföreningen Cannabispatienter.se har också överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen och väntar fortfarande på besked.

Föreningens process är en egen. Utgången för Cannabiskliniken Aurea Care avgör därför inte automatiskt hur föreningens överklagande ska hanteras.

Men frågan blir alltmer påträngande: Om vårdgivaren nekas och även patienternas företrädare nekas, vem återstår då med möjlighet att få beslutet prövat?

Förvaltningslagen säger att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått personen emot. Hur den regeln tillämpas beror också på rättspraxis och det aktuella regelverket.

Förvaltningsrätten hänvisar till äldre förarbetsuttalanden om att den som marknadsför ett läkemedel typiskt sett kan ha klagorätt. Cannabiskliniken Aurea Care invänder att detta inte ger ett tillräckligt svar för den aktuella formen av myndighetsinitierad uteslutning.

Avvisning och krav på prövningstillstånd är delar av svensk rätt. Den samhällspolitiska kritiken gäller vad tillämpningen får för resultat: ett ingripande beslut kan bestå utan att de medicinska och rättsliga invändningarna från den berörda vårdgivaren prövas i sak.

Om patienter och vårdgivare saknar en fungerande väg till sådan prövning behöver riksdag och regering ta ansvar för hur reglerna är utformade.

En överklagandehänvisning är ett klent rättsskydd om de berörda inte kan använda den.

Forskningen kräver större precision

Samtidigt fortsätter forskningen om medicinsk cannabis och smärta att utvecklas.

I en randomiserad studie med 820 deltagare, publicerad i Nature Medicine 2025, gav det standardiserade cannabisextraktet VER-01 bättre resultat än placebo vid långvarig ländryggssmärta. Minst 30 procents smärtreduktion uppnåddes av 54,1 procent i behandlingsgruppen, jämfört med 39,5 procent i placebogruppen. Den genomsnittliga skillnaden var 0,6 poäng på en smärtskala från noll till tio. Biverkningar var vanligare med cannabisextraktet.

En studie publicerad i Headache 2026 undersökte behandling av migränanfall. Kombinationen THC och CBD, administrerad genom förångning, gav smärtlindring efter två timmar vid 67,2 procent av de behandlade anfallen, jämfört med 46,6 procent med placebo. Studien omfattade 92 randomiserade deltagare. Den undersökte inte långtidseffekterna av frekvent användning och gällde inte de svenska orala extemporeberedningarna.

En systematisk översikt publicerad i september 2026 sammanfattar fem randomiserade studier med totalt 1 072 deltagare. Slutsatsen är att effekten beror på smärttillstånd, preparat, sammansättning och administreringssätt. Resultaten stödjer vissa specifika behandlingar, men ingen generell effekt för alla cannabinoidprodukter. Större, oberoende upprepningar och bättre långtidsdata behövs.

Studierna avgör inte subventionsfrågan för svenska extemporeläkemedel. De understryker däremot varför olika behandlingar och patientbehov måste bedömas med precision.

Den rättsliga frågan är fortfarande lika konkret: Vem får begära att också TLV bedömningar granskas med den precisionen?

Källor och underlag

  • Uppgifter till Cannabis i Fokus om Högsta förvaltningsdomstolens nej och Cannabispatienter.se pågående överklagande.
  • TLV beslut den 20 augusti 2026, diarienummer 150/2026.
  • Cannabiskliniken Aurea Cares överklagande daterat den 10 september, slutliga yttrande den 8 oktober, överklagande till kammarrätten den 22 oktober och överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen den 5 november 2026.
  • Förvaltningsrätten i Stockholms beslut den 12 oktober 2026, mål 20288-26, och Kammarrätten i Stockholms beslut den 26 oktober 2026, mål 7738-26.
  • TLV konsekvensutredning den 19 maj 2025, diarienummer 2275/2024, samt ändringsföreskriften HSLF-FS 2025:56.
  • Medicinska sakkunnigutlåtanden om preparatskillnader och behandlingsavbrott, Läkemedelsverkets bifogade underlag om Sativex samt TLV beslut om Epidyolex, diarienummer 4037/2025.
  • Karst med flera, Nature Medicine, 2025: Studien om VER-01 och långvarig ländryggssmärta.
  • Schuster med flera, Headache, 2026: Randomiserad studie om cannabis vid migränanfall.
  • Da Costa-Oliveira med flera, Cannabis and Cannabinoid Research, 2026: Systematisk översikt om cannabinoider vid ryggsmärta och migrän.
Dela denna artikel