Hoppa till innehåll
Idag träder den nya lagstiftningen i kraft, Otto har en del att säga om saken: ”De som stöder den skärpta lagstiftningen argumenterar för att det är nödvändigt att visa nolltolerans mot narkotika för att skapa ett tryggare och hälsosammare samhälle.”
Idag träder den nya narkotikalagstiftningen som tagit fram av regeringen i samarbete med SD enligt tidöavtalet. Parterna har enats om att ytterligare skärpa den redan stränga narkotikalagstiftningen i landet. Detta efter en våg av populistiska uttalanden baserat på magkänslan efter att allt för många människor fått sätta livet till i de pågående gängkonflikterna.
Den nya lagstiftningen innebär mer eller mindre att alla som grips för narkotikarelaterade brott, även om det handlar om mindre förseelser som förmedling av kontakter, nu kommer att dömas till ett obligatoriskt fängelsestraff på sex månader. En desperat, drakonisk åtgärd.
Beslutet har skapat debatt och delade åsikter i samhället. Å ena sidan välkomnar vissa det hårda greppet som en nödvändig åtgärd för att bekämpa den ökande narkotikahandeln och användningen. Å andra sidan har det väckt oro över konsekvenserna och de redan överfulla fängelserna och att metoderna inte kommer ha den effekten som man önskar.
De som stöder den skärpta lagstiftningen argumenterar för att det är nödvändigt att visa nolltolerans mot narkotika för att skapa ett tryggare och hälsosammare samhälle. En strängare lagstiftning förväntas minska efterfrågan på narkotika och sätta stopp för de kriminella nätverken som tjänar stora pengar på droghandel menar man. Dessutom hävdas det att obligatoriskt fängelsestraff kommer att fungera som avskräckande för dem som funderar på att bryta mot lagen.
Trots att vi testat just denna metod både i Sverige men även internationellt där vissa länder har dödsstraff i straffskalan, inte ens då lyckas man beivra brotten.
Utöver detta argument vill jag lyfta fram några andra potentiella utmaningar och problem som den nya lagstiftningen kan medföra. En av de mest uppenbara är den redan akuta situationen i de svenska fängelserna. Fängelserna är redan överfulla, och det kommer bli en svår uppgift att hitta platser för alla nya fängelsekunder som förväntas komma in i systemet med det obligatoriska fängelsestraffet. Överbeläggningen i fängelserna kan leda till försämrade förhållanden för intagna och minska möjligheterna till en framgångsrik rehabilitering.
En annan kritikpunkt är att den stränga lagstiftningen kan leda till att personer som skulle kunna dra nytta av alternativa påföljder, såsom behandlingsprogram eller samhällstjänst, istället hamnar i fängelse. Detta kan potentiellt förvärra problemet genom att skapa en ond cirkel där individer som behöver hjälp och stöd för sitt drogberoende istället hamnar i ett straffsystem som inte fokuserar på rehabilitering.
Sammanfattningsvis är den nya skärpta narkotikalagstiftningen ett tydligt tecken på Sveriges strävan att uppnå utopin “Det narkotikafria samhället” knappast är över. Jag har svårt att se att förändringen kommer att komma inifrån de äldre partierna, jag tror vi måste titta utåt för att tvinga fram den tidigare. I detta nu så samlas hela vår politiska elit för att diskutera lösningar i Almedalen, men som Christian Engström skrev förra söndagen så verkar det inte direkt vara någon fokus på lösningar som faktiskt fungerar i år heller.
