Hoppa till innehåll
Två män har dömts till livstids fängelse för försäljning av cannabis i Filippinerna. Domen visar hur långt straffpolitiken kan drivas när narkotikabekämpning görs till ett överordnat samhällsmål. I Singapore har människor avrättats för cannabisbrott. Att staten tar en människas liv i drogbekämpningens namn är ett moraliskt haveri, oavsett hur många domstolar som har godkänt beslutet.
Nästan 20 kilo cannabis och två livstidsstraff
Den 24 september dömde en domstol i La Trinidad i den filippinska provinsen Benguet två män till livstids fängelse för olaglig försäljning av cannabis. Båda ålades dessutom att betala 500 000 filippinska pesos i böter.
Enligt samstämmig rapportering från bland andra The Philippine Star, Daily Tribune och statliga Radyo Pilipinas gäller målet Roldan Jacinto och Rocky Jet Bagoling. De greps efter en polisoperation med ett arrangerat narkotikaköp den 3 mars 2026 i Betag, La Trinidad. Beslaget omfattade närmare 19,9 kilo torkad cannabis.
Männen dömdes enligt artikel II, avsnitt 5, i landets narkotikalag, Republic Act 9165. Narkotikamyndigheten PDEA beskriver domen som ett resultat av arbetet med att driva narkotikaärenden hela vägen från gripande till fällande dom. Mediernas uppgifter bygger huvudsakligen på myndighetens redogörelse. Den fullständiga domen har inte kunnat granskas här, och det är inte klarlagt om den har överklagats.
Nästan 20 kilo är en betydande mängd. Det handlar alltså om försäljning, inte om någon som har ertappats med en joint. Men mängden beslagtagen cannabis besvarar inte den avgörande frågan: Hur kan ett helt människoliv bakom lås och bom vara en proportionerlig reaktion?
Filippinerna avskaffade dödsstraffet men behöll brutaliteten
De två männen har inte dömts till döden. Filippinerna förbjöd dödsstraffet genom Republic Act 9346 år 2006. Den skillnaden måste vara tydlig.
Samtidigt finns dödsstraffets historia inskriven i den lagstiftning som ligger bakom domen. I narkotikalagens ursprungliga lydelse från 2002 angavs straffskalan för olaglig försäljning som livstids fängelse till döden, tillsammans med böter. Genom lagen från 2006 förbjöds domstolarna att döma till döden, även där äldre lagtexter fortfarande innehåller sådana formuleringar.
Att avskaffa dödsstraffet är ett avgörande framsteg. Men livstids fängelse för cannabisförsäljning blir inte automatiskt rimligt för att ett ännu brutalare straff har tagits bort.
En narkotikapolitik måste kunna bedömas utifrån mer än antalet beslag och fällande domar. Också straffens konsekvenser måste räknas: för den dömde, för anhöriga och för samhället som ska upprätthålla dem.
I Singapore slutade cannabisbrottet i galgen
Vad dödsstraff för cannabis faktiskt innebär blev tydligt den 26 april 2023. Då avrättades 46-årige Tangaraju Suppiah genom hängning i Singapore.
Han hade dömts för medverkan genom en överenskommelse om handel med 1 017,9 gram cannabis. Singapores appellationsdomstol fastställde att han hade deltagit i arrangemanget och avslog senare hans begäran om en ny prövning. Avrättningen bekräftades av landets kriminalvårdsmyndighet för nyhetsbyrån AFP.
Drygt ett kilo cannabis. En dödsdom. En avrättning.
Motståndet mot detta straff behöver inte vila på att den dömde skulle ha varit oskyldig. Även en person vars skuld har bevisats har rätt till ett straff som respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. En korrekt genomförd rättegång kan fastställa ansvar för ett brott. Den kan inte i sig göra varje tänkbart straff försvarbart.
Staten blir inte moraliskt ofelbar för att avrättningen föregås av protokoll, överklaganden och myndighetsbeslut.
FN drar gränsen vid uppsåtligt dödande
FN:s människorättskommitté är tydlig i sin tolkning av rätten till liv enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. I länder som fortfarande har dödsstraff ska uttrycket ”de allvarligaste brotten” tolkas restriktivt och avse extremt allvarliga brott som innefattar uppsåtligt dödande.
Narkotikabrott når inte den tröskeln. Kommittén nämner dem uttryckligen bland brott som inte får ligga till grund för dödsstraff enligt konventionens artikel 6. Den kritiserar också obligatoriska dödsstraff som hindrar domstolen från att beakta omständigheterna i det enskilda fallet.
Det är en grundläggande begränsning av statens makt. En regering ska inte kunna göra ett brott avrättningsbart bara genom att beskriva det som ett hot mot nationen.
När cannabisförsäljning behandlas som ett brott för vilket en människa måste dö har proportionaliteten övergetts. Då har narkotikapolitiken getts företräde framför människovärdet.
Avskräckning som politisk trosbekännelse
Singapores myndigheter försvarar dödsstraffet med hänvisning till narkotikahandelns skadeverkningar och behovet av att skydda samhället. I sin redogörelse inför Tangaraju Suppiahs avrättning framhöll narkotikamyndigheten CNB både rättsprocessen och den mängd cannabis som målet gällde.
Men att ett straff är skrämmande bevisar inte att det fungerar bättre än andra påföljder.
FN:s människorättskontor har konstaterat att det saknas tydliga, entydiga och tillförlitliga belägg för dödsstraffets avskräckande effekt på narkotikabrott. Att regeringar återkommande åberopar avskräckning gör inte kunskapsunderlaget starkare.
Den som kräver befogenhet att döda människor måste rimligen möta högre krav än den som föreslår en informationskampanj eller en ny vårdinsats. Ändå behandlas avrättningar alltför ofta som ett uttryck för politisk handlingskraft, medan alternativ avfärdas som svaghet.
Ett samhälles styrka kan inte mätas i hur skoningslöst det behandlar människor som har brutit mot lagen.
Över tusen avrättningar för narkotikabrott
Det handlar inte bara om enstaka uppmärksammade fall. Harm Reduction International redovisar minst 1 212 avrättningar för narkotikabrott under 2025. Organisationens sammanställning anger också att 36 länder behåller dödsstraff för sådana brott.
Siffrorna gäller narkotikabrott sammantaget, inte enbart cannabis. De ska därför inte beskrivas som antalet människor som avrättats för cannabis. Men de visar omfattningen av en straffpolitik där narkotikakontroll används för att motivera att staten tar människoliv.
Bakom varje avrättning finns också människor som inte har dömts för något brott: föräldrar, barn, partners och syskon. Straffet stannar aldrig hos den person som förs till avrättningsplatsen.
Och när en dödsdom väl har verkställts finns ingen möjlighet att rätta till ett misstag.
Straffets grymhet är också en politisk handling
Domen i Benguet och avrättningen i Singapore gäller olika länder, olika lagar och olika mål. De ska inte blandas ihop. Men båda aktualiserar samma politiska ansvar: lagstiftare har bestämt att cannabisbrott kan motivera att en människas återstående liv tas i anspråk, genom livstids fängelse eller genom avrättning.
Det är ett politiskt val. Det kan också förändras genom politiska beslut.
En rimlig reformagenda måste börja med att stoppa avrättningar för narkotikabrott och omvandla redan utdömda dödsstraff. Därefter måste också extrema fängelsestraff granskas. Brottets faktiska skadeverkningar, den dömdes roll och möjligheten till återanpassning måste få betydelse.
För cannabis bör reglering, tillsyn och proportionerliga påföljder stå i centrum. Livstidsstraff och avrättningar får inte fungera som ersättning för en seriös diskussion om hur handeln ska hanteras.
Ingen ska behöva bevisa att cannabis är ofarligt för att hävda att människor inte ska avrättas för det.
En stat som säger sig skydda liv måste kunna göra det utan att hänga människor för cannabis.
Källor
- The Philippine Star: ”2 get life for selling 20 kilos of marijuana”, 29 september 2026.
- Daily Tribune: ”Benguet court gives two life terms over P2.39M marijuana haul”, 28 september 2026.
- Radyo Pilipinas: rapportering om domen och PDEA:s besked, 28 september 2026.
- Republic Act 9165, Filippinernas narkotikalag från 2002, särskilt artikel II, avsnitt 5.
- Republic Act 9346, lagen som förbjöd dödsstraff i Filippinerna 2006.
- Singapores appellationsdomstol: Tangaraju s/o Suppiah v Public Prosecutor, [2023] SGCA 13.
- AFP via The Daily Star: ”Singapore executes man for ‘conspiracy to smuggle 1kg cannabis’”, 26 april 2023.
- Central Narcotics Bureau: ”Statement in response to media queries”, 22 april 2023.
- FN:s människorättskommitté: allmän kommentar nr 36 om rätten till liv, särskilt punkterna 35 och 37.
- OHCHR: ”Drug-related Offences, Criminal Justice Responses and the Use of the Death Penalty in South-East Asia”.
- Harm Reduction International: ”The Death Penalty for Drug Offences: Global Overview 2025”, publicerad 2026.
