Hoppa till innehåll
Opioider används i stor omfattning i Italien, där det också finns en etablerad illegal droghandel och kriminella organisationer som kan smuggla droger mellan kontinenter. Ändå är fentanyl påfallande ovanligt. En möjlig förklaring är att maffian vill skydda sina befintliga marknader för kokain och heroin. En annan är att efterfrågan helt enkelt ser annorlunda ut. Men en nyligen inträffad stöld av 80 ampuller fentanyl från ett sjukhus väcker frågan om hur länge det förblir så.
En artikel i The Economist tar avstamp i en välkänd scen ur Gudfadern. Don Vito Corleone avböjer att ge sig in i heroinhandeln. Han tvivlar inte på att den kan vara lönsam, men betraktar den som en ”smutsig affär” som kan äventyra hans politiska kontakter och det imperium han redan byggt upp.
Tidningen drar en parallell mellan filmens handling och ett märkligt förhållande i verkligheten. Fentanyl har förändrat den illegala opioidmarknaden i Nordamerika i grunden och väcker oro även i Europa. I Italien tycks drogen däremot ha fått förvånansvärt litet fäste.
Skillnaden mot USA är stor. När krisen var som värst registrerades omkring 70 000 dödsfall under ett år kopplade till syntetiska opioider, främst fentanyl. En möjlig förklaring till Italiens situation är lika obekväm som svår att bevisa: kanske har maffian ett finger med i spelet.
Det skulle knappast bero på att maffiabossarna plötsligt fått moraliska betänkligheter kring narkotikahandel. Historien talar tydligt emot det. Teorin handlar snarare om affärer. Fentanyl kan helt enkelt innebära för stora risker för den verksamhet de redan bedriver.
Än så länge är det just en teori. Men Italiens situation har fått utredare, åklagare och experter på organiserad brottslighet att ställa frågor. Varför är en så lönsam och lättsmugglad drog så ovanlig i ett land vars kriminella organisationer har handlat med narkotika över nationsgränserna i årtionden?
Två dödsfall med fentanyl – trots en etablerad drogmarknad
En viktig uppgift finns i den italienska regeringens rapport till parlamentet om narkotikasituationen 2025. Av de 286 dödsfall till följd av akut förgiftning som undersöktes för 2024 förekom kokain i 48 procent av fallen och heroin i 24 procent.
Fentanyl förekom i endast två fall. I det ena påvisades även alkohol, i det andra bensodiazepiner och andra psykofarmaka.
Det betyder förstås inte att Italien saknar opioidanvändare eller att fentanyl bara förekommer inom sjukvården. Det anmärkningsvärda är att flera av förutsättningarna för en större illegal marknad redan finns: människor som använder opioider, en etablerad narkotikahandel och kriminella organisationer med omfattande internationella nätverk för import och distribution.
Särskilt ’Ndrangheta har i årtionden haft en central roll i den internationella kokainhandeln. I juli 2026 beskrev Vincenzo Molinese, chef för det italienska gendarmeriet Carabinieris specialenhet ROS, organisationens kontakter inför parlamentets antimaffiakommission.
Enligt Molinese har enhetens utredningar visat hur medlemmar i ’Ndrangheta verkar i Sydamerika som mellanhänder gentemot lokala producenter och smugglingsorganisationer. Han nämnde bland annat etablerade relationer med colombianska Clan del Golfo och brasilianska Primeiro Comando da Capital, PCC.
Att flytta narkotika mellan kontinenter är alltså knappast någon ny logistisk utmaning för de här organisationerna. Så varför har fentanyl fått så litet fäste i Italien?
Teorin som fått uppmärksamhet
Den 24 september publicerade The Economist en artikel med rubriken The Mafia may be keeping fentanyl out of Italy. Där lyfte tidningen möjligheten att Italiens organiserade brottslighet, direkt eller indirekt, håller fentanyl borta från landet.
Teorin bygger bland annat på de mycket små mängder fentanyl som upptäckts i Italien. Nicola Gratteri, åklagare i Neapel och en av landets mest kända företrädare i kampen mot ’Ndrangheta, har uppgett att polisen bara beslagtagit försumbara mängder i hela landet. Enligt Wanted in Rome, som återger hans uttalande, tyder det på att drogen inte smugglas i någon större omfattning genom de etablerade nätverken.
Det till synes svaga intresset är särskilt anmärkningsvärt eftersom fentanyl rent logistiskt har flera fördelar för smugglare. Små mängder kan vara värda stora summor och är lättare att transportera och gömma än skrymmande leveranser av andra droger.
Men affären har också en baksida. Fentanyl kan orsaka dödliga förgiftningar i mycket små doser. Där drogen får fäste kan följden bli en folkhälsokris, med ökat politiskt tryck och större uppmärksamhet från polis och andra myndigheter.
Här kommer en annan, mer konkret teori in i bilden.
Roberto Saviano och maffians möjliga ”veto”
Redan före The Economists artikel hade den italienske författaren och journalisten Roberto Saviano, internationellt känd för Gomorra, presenterat sin förklaring.
I en krönika i la Repubblica den 4 juli uttryckte han sig mer bestämt: de italienska maffiaklanerna kan hålla fentanyl borta för att skydda sina marknader för kokain och heroin.
Savianos resonemang är rent ekonomiskt. En epidemi av syntetiska opioider skulle hota etablerade affärer. Ett stigande antal dödsfall skulle samtidigt tvinga den italienska staten att agera.
Med den förklaringen finns det ingen motsättning i att sälja narkotika och samtidigt motsätta sig fentanyl. Klanerna skulle helt enkelt värna den handel de redan tjänar pengar på.
Men hittills finns inga offentliga belägg för att Italiens stora maffiaorganisationer – Cosa Nostra, ’Ndrangheta, Camorra och Sacra Corona Unita – har kommit överens om att stoppa drogen. Inga kända dokument eller utredningar visar att de gemensamt har beordrat att fentanyl ska hållas borta från den italienska marknaden.
Tanken om ett ”maffiaveto” är alltså ett försök att förklara varför drogen knappt förekommer. Att visa att det beror på ett medvetet beslut från maffian är betydligt svårare.
Vad Carabinieri faktiskt sa
Den 7 juli, bara några dagar efter Savianos krönika, framträdde Molinese inför parlamentets antimaffiakommission för att tala om den internationella narkotikahandeln.
När fentanyl kom på tal var han betydligt försiktigare än teorin om ett maffiaveto antyder.
– Det finns för närvarande inga tecken på att den organiserade brottsligheten är inblandad i Italien, sa ROS-chefen.
Han tillade dock direkt att det inte behöver betyda att sådan inblandning saknas. Utredningar kan synliggöra kriminella strukturer först när det finns tillräckligt med bevis för att uppgifterna ska kunna offentliggöras.
Molinese betonade också att Italien i nuläget inte upplever något jämförbart med situationen i Nordamerika, men att utvecklingen måste följas.
Uttalandet ger alltså en viktig pusselbit, utan att bekräfta någon av förklaringarna. Maffiaorganisationerna kan ha valt att hålla sig borta från fentanyl. Efterfrågan kan också vara för liten för att en större marknad ska uppstå. Det är dessutom möjligt att andra aktörer försöker sälja drogen, eller att handeln ännu är så begränsad att den inte har upptäckts i utredningarna.
Sedan försvann 80 ampuller
En händelse i juni gav frågan en mer konkret dimension. Då försvann 80 ampuller fentanyl från sjukhusapoteket vid Ospedale Israelitico i Rom.
Händelsen anmäldes den 24 juni. Enligt italienska regeringskällor som senare citerades av nyhetsbyrån ANSA skulle den stulna mängden kunna räcka till uppemot 20 000 doser för illegalt bruk. Uppgifterna ledde till ett krismöte vid regeringskansliet Palazzo Chigi. Åklagarmyndigheten i Rom inledde en utredning om stöld och innehav i syfte att sälja narkotika.
Molinese tog också upp stölden inför antimaffiakommissionen. Han beskrev den som ett möjligt tecken på att någon försökte skaffa sig ett lager av drogen. Men utredarna behövde klarlägga om ampullerna var avsedda för den italienska marknaden, försäljning på nätet eller export.
Några veckor senare kom två av sjukhusets säkerhetsvakter att utredas för misstänkt inblandning i försvinnandet. Vem fentanylet var avsett för och hur det skulle användas var däremot fortfarande oklart.
Stölden är därför en varningssignal, men inget bevis för att en större illegal fentanylmarknad håller på att etableras. Den visar heller inte att någon försöker utmana ett eventuellt förbud från maffian. Däremot tyder den på ett intresse för att komma över fentanyl utanför sjukvården – och gör bilden av den italienska situationen mer komplicerad.
Italien har också agerat
En annan viktig del av bilden är vad myndigheterna själva har gjort. Den italienska staten har sedan en tid förberett sig för att fentanyl kan få större spridning.
År 2024 lanserade regeringen en samordnad plan för att förebygga problemen med fentanyl och andra syntetiska opioider. Den omfattade bland annat övervakning inom hälso- och sjukvården och åtgärder för att tidigt upptäcka drogernas förekomst. Utgångspunkten var att krisen i Nordamerika kunde vara en förvarning om vad som väntar Europa.
I regeringens rapport samma år beskrevs risken för att nya syntetiska substanser, däribland fentanyl, skulle introduceras som ett orosmoment. Där framgick också att en särskild handlingsplan redan fanns på plats.
Det är därför svårt att förklara Italiens situation med en enda faktor. Den illegala drogmarknaden påverkas av efterfrågan, hälsopolitik, polisens arbete, internationella smugglingsvägar och priset på andra droger. Till det kommer besluten hos dem som styr handeln.
Maffian kan vara en del av förklaringen. Hur stor betydelse den i så fall har återstår att visa.
En affär för smutsig även för maffian?
Där är vi tillbaka vid Gudfadern, om än med en något romantiserad bild av maffian. Tanken är lockande, men Italiens maffiaorganisationer har knappast någon tradition av att avstå från opioidhandel av moraliska skäl. Cosa Nostra var i årtionden inblandad i internationell heroinhandel. För ’Ndrangheta har narkotikahandeln varit en grundpelare i den globala ekonomiska expansionen.
Om det någon gång bekräftas att vissa grupper medvetet har hållit fentanyl borta från sina områden lär förklaringen därför handla mer om intäkter och risker än om samvetskval.
Det är paradoxen som The Economist undersöker och som Saviano uttrycker ännu tydligare: en drog kan vara mycket lönsam och samtidigt orsaka så stor skada att den hotar affärerna för dem som redan kontrollerar en illegal miljardmarknad.
Men steget är långt från en ekonomiskt rimlig teori till en bevisad överenskommelse mellan maffiaorganisationer.
Hittills ger underlaget stöd för en mer begränsad slutsats. Italien har människor som använder opioider, kriminella organisationer med internationell räckvidd och de logistiska förutsättningarna för att smuggla fentanyl.
Ändå har drogen fått mycket litet fäste. Varför är fortfarande inte klarlagt. Efter stölden i Rom handlar frågan dessutom om mer än vad som hittills har hållit fentanyl borta: hur länge kan Italien förbli ett undantag?
Källor
Berriex, C. (2026). ‘Italy Barely Has Any Fentanyl… Thanks to the Mafia? What the Evidence Says’. High Times, 2 oktober. Tillgänglig på: https://hightimes.com/analysis/italy-barely-has-any-fentanyl-thanks-to-the-mafia-what-the-evidence-says/ (Hämtad: 4 oktober 2026).
