Hoppa till innehåll
– Polisen måste kunna prioritera, sa rikspolischef Petra Lund när hon medverkade i SVT 30 Minuter. Det har hon alldeles rätt i. Men i verkligheten låter hon polisen fortsätta lägga runt 1000 helårstjänster på att jaga enskilda narkotikabrukare för att samla pinnar till statistiken, medan de flesta brott med offer läggs ner direkt.
Rikspolischef Petra Lundh gästade SVT-programmet 30 minuter förra veckan. Hur tänker hon få bukt med gängkriminaliteten? var frågan som hela programmet handlade om. Den frågan hade hon inget riktigt svar på. Men trots det sa hon att det är hennes ”förhoppning” att det ska ha skett en vändning innan hennes förordnande som polischef är slut om drygt fem år.
Naturligtvis är det roligt att hon hoppas att det ska gå bra på nya jobbet. Det har alla hennes företrädare på posten som rikspolischef också hoppats när de var nyutnämnda. Men så långt tillbaka som någon kan minnas har alla dessa förhoppningsfulla rikspolischefer misslyckats fullständigt i mötet med verkligheten.
Trots dramatiskt ökade resurser och befogenheter för polisen syns det ingen minskning alls av den organiserade brottsligheten, vare sig det gäller narkotikahandeln, våldsbrottsligheten eller övrig kriminell verksamhet. Brott med offer – rån, misshandel, stölder och bedrägerier – har en uppklarningsprocent som inte bara pinsamt låg utan dessutom sjunkande.
Uppklarningsprocenten för bostadsinbrott är 5 procent, för bedrägerier 3 procent och för cykelstölder 0 procent. Sådana brott lägger polisen normalt ner omedelbart, även när gärningsmannen är känd och det finns gott om bevis.
Resursbrist, som polisens många chefer och kommunikatörer alltid säger. Lönsamt och ofarligt, som brottslingarna säger.
Men luktar det cannabis någonstans är det aldrig någon resursbrist hos polisen. Då finns det alltid en polispatrull att skicka för att göra husrannsakan hos en vanlig svensson som har valt att röka en joint i sitt eget hem.
En medborgare får en prick i registret och polisen får en pinne i statistiken. Medan tjuvar, bedragare, rånare och våldsverkare går fria när polisen lägger ner de brotten på grund av resursbrist.
Det här skulle rikspolischefen kunna ändra på omedelbart om hon ville. Även om det rent formellt är olagligt att ha fel ört i pipan eller fel frön i blomkrukan, finns det inget som säger att polisen behöver lägga så stora resurser på det allra minst allvarliga brottet i hela lagboken, som inte skadar någon människa utom möjligen ”gärningsmannen” själv.
Och det är stora polisresurser som slösas bort i den här gigantiska felprioriteringen. Upp till en tiondel av alla poliser har ägnat sig åt narkotikafrågan, berättade narkotikaforskaren Henrik Tham när han gästade Nyhetsmorgon för en tid sedan. Det kanske man kan tycka låter bra i och för sig, men det kostar 2,75 miljarder om året av polisens budget. Henrik Tham uppskattar att det skulle frilägga 1000 poliser till att göra annat, om polisledningen slutade prioritera ringa narkotikabrott över all annan brottslighet.
För när polisen har ökat resurserna de sätter in mot narkotikabrott, då är det bara hur många som åker fast för eget bruk och innehav som ökar. I forskningsrapporten ”It should be hard to be a drug abuser” som publicerades för ett par veckor sedan redovisar forskarna två diagram.
Det första diagrammet visar hur stor andel av polisens totala tid som läggs på narkotikaärenden. Den andelen har ökat brant från 1970-talet fram till idag.
Det andra diagrammet visar vad polisens ökade fokus på narkotikabrott ledde till. Man kan se att antalet brukare som åker fast för eget bruk och innehav ökat dramatiskt i takt med att polisen avsatt mer och mer tid till att jaga dem. Men man ser ingen ökning alls när det gäller de allvarligare narkotikabrotten med kopplingar till organiserad brottslighet, alltså smuggling och försäljning.
– Det har alltså skett en stor ökning av polisresurser som fokuserar på narkotikabekämpning, men detta har endast påverkat statistiken för de mindre allvarliga narkotikabrotten, såsom personlig användning och mindre innehav, summerar forskarna i rapporten.
Tycker rikspolischef Petra Lundh att det här är en vettig prioritering i ett läge när alla är överens om att den organiserade brottsligheten blivit systemhotande, och när polisen själva säger att de har tappat kontrollen över många utsatta områden?
Tycker hon att det är viktigare att ”sända en signal” till fredliga cannabisrökare än att faktiskt utreda stölder, våldsbrott och bedrägerier för att återupprätta förtroendet för rättsväsendet?
Om Petra Lundh vill kan hon göra det mycket svårare och mindre lönsamt att vara brottsling i Sverige. Hon kan styra om polisens resurser från statistikjakt till att börja utreda riktiga brott med offer. Att bestämma polisens prioriteringar är rikspolischefens viktigaste jobb. Mer resurser till polisen hjälper inte om resurserna används fel.
Men i intervjun i 30 minuter sänder rikspolischef Petra Lundh inga signaler om ändrade prioriteringar. Hon ger inga tecken på att hon ens är medveten om att så stor del av polisens resurser läggs på vad som i bästa fall kan beskrivas som moralistiskt folkhälsoarbete, istället för att utreda brott med offer.
Det är jättetrevligt att rikspolischef Petra Lundh säger sig ha en ”förhoppning” om att hon ska lyckas vända brottsutvecklingen i Sverige. Många vanliga svenskar hoppas också det. Men vill hon få ett annat resultat än sina företrädare kan hon inte bara fortsätta göra precis samma sak som de gjorde.
Vi får se om hon kommer inse det, och ändra polisens prioriteringar. Eller om hon nöjer sig med att bli ytterligare en i raden av misslyckade rikspolischefer som står handfallna medan den organiserade brottsligheten kopplar ett allt starkare grepp om samhället.
…
Länkar:
- Rapporten ”It should be hard to be a drug abuser” – An evaluation of the criminalization of drug use in Sweden
- TV4 Nyhetsmorgon: Ny rapport ifrågasätter svensk narkotikapolitik (8 min)
- 30 minuter med Petra Lundh
