Hoppa till innehåll
En patients kamp mot smärta, operationer och hotet om att bli av med sin medicin
När Jim blev överfallen i Uppsala för drygt tio år sedan förändrades livet i ett slag. I tumultet skadades hans vän, men Jim själv fick en permanent skada: ett avslitet främre korsband i vänster knä.
“Jag blev överfallen av ett gäng killar. Min kompis blev rånad, och jag försökte hjälpa honom. Sen dess har jag haft ett helt av korsband,” säger han.
Efter händelsen sökte han aldrig vård. I stället kämpade han vidare, trots den ständiga smärtan. I flera år gick han med ett instabilt knä utan att riktigt förstå hur illa det var.
“Jag har haft ont hela tiden. Smärtan har sällan varit under fem, ofta upp mot åtta. Men man vänjer sig man måste ju fortsätta leva.”
Ett yrke som kräver mer än kroppen orkar
Jim arbetar som anläggningsdykare på en mindre båt. Det är ett yrke som kräver styrka, balans och uthållighet egenskaper som sattes på prov när hans knä började svikta.
“När det är tre, fyra meters vågor ute på sjön så är det inte optimalt att ha ett dåligt knä,” säger han med ett snett leende.
Trots smärtan fortsatte han att arbeta, utbilda sig och försöka leva ett normalt liv. Men kroppen sa ifrån. Först efter nästan tio år genomgick han sin första riktiga undersökning. Läkarna konstaterade att korsbandet var helt av och att skadan hade försummats i åratal.
Efter den första operationen 2024 trodde Jim att han äntligen var på väg mot ett normalt liv. Men bara två veckor efter ingreppet föll han olyckligt och skadade knät igen. Vilken resulterade i en till operation.
“Det kändes som ett skämt. Jag hade gått igenom hela den där processen och så fick jag börja om.”
Rädslan för beroende
Under återhämtningen fick han starka smärtstillande läkemedel, bland annat morfin och oxynorm. Men han vågade inte ta dem varje dag.
“Jag var livrädd för att bli beroende. Så jag tog dem bara ibland, när det var som värst. Men det betydde att jag fick ha ont resten av tiden.”
Till slut började han söka alternativ. Via en klinik i Stockholm fick han kontakt med läkare som arbetade med cannabisbaserad smärtlindring. Han började behandlingen med dronabinol, och effekten kom snabbt.
“Det var första gången på många år som jag kunde sova hela natten. Jag vaknade inte tre gånger längre, jag somnade och sov tills väckarklockan ringde.”
En ny vardag men hotet finns kvar
Sedan han började med behandlingen har Jim kunnat minska alla andra mediciner. Han tränar igen, arbetar så gott han kan och beskriver vardagen som “nästan normal”.
“Jag har fortfarande lite ont, men det är en smärta jag kan leva med. Jag tänker inte på det längre. Jag känner det ibland, men glömmer bort det när jag är med familjen.”
Nu hotas dock behandlingen av förändringar i högkostnadsskyddet. Om dronabinol tas bort från listan kan priset stiga kraftigt. För Jim skulle det innebära en orimlig ekonomisk börda och kanske en återgång till starka opiater.
“Jag vill inte behöva välja mellan att ha ont eller att riskera beroende,” säger han. “Det känns som att systemet tvingar oss patienter in i ett hörn.”
Trots allt försöker han hålla fast vid hoppet. Han har kämpat sig igenom över tio år av operationer, rehabilitering och sömnlösa nätter. Det han vill nu är inte mycket – bara ett liv där smärtan inte styr.
“Jag vill kunna jobba, sova och leva normalt. Det borde inte vara för mycket begärt.”
