Hoppa till innehåll
När Bob Dylan visade Beatles cannabis rökte de nästan för mycket och trodde att det inte fungerade. Dylan blev troligen chockad över gruppens beteende när det väl började verka.
I texterna: 1956 to the Present skrev Paul om när Dylan introducerade Beatles för marijuana. Han sa att ”det blåste våra små små hjärnor”.
Beatles var på ett hotell i New York runt sommaren 1964, och Dylan dök upp med sin roadie, som mer var hans medhjälpare. Han hade nyligen släppt Another Side of Bob Dylan och Beatles var starstruck.
De började ta några drinkar med whisky och cola och franskt vin, som var deras grej på den tiden. En liten fest började. Sedan försvann Dylan in i det bakre rummet. De trodde att han hade gått på toaletten, men sedan kom trummisen Ringo Starr ut ur rummet och såg ”lite konstig” ut.
Ringo sa: ”Jag har precis varit med Bob och han har lite gräs.” Bandet svarade: ”Åh, hur är det?”. Han svarade: ”Tja, taket rör sig liksom, det är på väg ner”.
Paul skrev att det räckte. De andra sprang praktiskt taget in i bakre rummet till Dylan som gav dem varsin puff.
Paul sa att The Beatles kanske hade fått för mycket av Dylans marijuana. Efter en puff tyckte de att det inte fungerade. Så de fortsatte att röka. Plötsligt slog det dem i ansiktet och de sprang amok.
Paul förklarade: ”Vi förväntade oss något ögonblickligt, så vi fortsatte att puffa och säga: ’Det fungerar inte, eller hur?’. Och plötsligt fungerade det. Och vi fnissade och skrattade åt varandra. Jag minns att George försökte komma undan och jag sprang liksom efter honom.
”Det var jätteroligt, som en tecknad jakt. Vi tänkte: ’Wow, det här är ganska fantastiskt, de här sakerna. Och så blev det en del av vår repertoar från och med då.”
Efter att ha introducerats till hasch av Dylan började The Beatles få hasch av alla. Paul sa att det oftast bara dök upp. Det fanns också vissa personer som de gick till för att få det.
Tack vare Dylan blev The Beatles förälskade i marijuana. Så småningom började de skriva oden till hasch, bland annat ”Got to Get You Into My Life”.
”Det var något som kom in i våra liv, och jag tänkte att det skulle vara en bra idé att skriva en låt med ’Got to get you into my life’, och bara jag skulle veta att jag pratade om hasch”, skrev Paul. ”Det var väldigt glädjefyllt på den tiden.” Han tillade: ”Det började som en ganska solig dag-i-trädgården-typisk upplevelse”.
Scenen blev dock mörk några år senare. Snart var hasch inte tillräckligt för The Beatles. De vände sig till LSD ett år senare. Först tog John Lennon och George Harrison det. Paul var den sista. Han var rädd att det skulle förändra honom på något sätt. Han hade rätt; han började se ett litet blått grepp när han stängde ögonen, vilket delvis inspirerade till ”Fixing a Hole”.
Utan Dylan skulle det ha tagit längre tid för The Beatles att upptäcka effekterna av hasch. Det öppnade upp dem och gjorde dem mer experimentella.
