Patientintervju Andreas – Resan tillbaks

En motorcykelolycka förändrade allt, efter att inte kunnat gå på 2 år och en massa mediciner så är nu Andreas liv helt förändrat!

År 2002 förändrades allt för Andreas. En motorcykelolycka lämnade honom med nervskador, artros i båda fötterna och i knät, samt en tillvaro fylld av kronisk smärta. Han tillbringade ett halvår på sjukhus och först två år efter skulle han återfå sin förmåga att gå.

– ”Jag låg på sjukhus i sex månader efter olyckan. Det var 3 operationer för att jag ens skulle kunna gå igen. Sen väntade ett halvår i rullstol, ett halvår på kryckor för att sedan kunna börja stödja mig på min högra fot. Det tog två år för mig att kunna gå normalt igen.

Smärtan var brutal, jag fick starka mediciner, antagligen morfin, redan från början,” berättar han.

I början, när han var ung och kroppen ännu återhämtade sig, kunde Andreas leva med smärtan. Men åren gick, skadorna blev värre och artrosen spred sig. 2009 rasade han ihop när han var ute och gick med barnvagnen. Det blev startskottet för ett decennium av stark medicinering.

– ”Jag började med tramadol och OxyContin. Till en början var det små doser, men sedan blev det mer och mer. Till slut var jag uppe på 200 mg tramadol om dagen, nästan varje dag. Jag tog det för att klara av mitt jobb, men biverkningarna var fruktansvärda. Man blir påtänd på dagarna, utmattad på kvällarna och hela helgen gick åt till att återhämta sig. Det var ingen livskvalitet.”

Trots att Andreas gång på gång bad den statliga vården om hjälp och nämnde möjligheten till medicinsk cannabis, blev svaret alltid nej.

– ”Ingen läkare ville ens lyssna. De var nöjda så länge jag åt mina tramadol. Jag kände mig helt övergiven.”

Till slut såg han en annons för en privat cannabisklinik och skickade in sina läkarjournaler. Eftersom han hade tjocka pärmar med dokumentation från nästan två decennier gick processen snabbt. 2021 fick han sina första cannabisoljor utskrivna.

– ”Jag blev så lättad när de ringde upp. Det var som om någon äntligen tog min smärta på allvar.”

Skillnaden var omedelbar. Andreas beskriver det som att cannabisoljan inte bara lindrade smärtan, utan gav honom tillbaka vardagen.

– ”Jag brukar säga att min fot känns som en migrän som aldrig slutar. Med tramadol hade jag korta stunder av smärtfrihet, men sen kom kraschen. Med oljan får jag en jämn smärtlindring hela dagen, utan toppar och dalar. Jag kan sova som ett barn, vakna pigg, äta bra och till och med träna igen.”

Plötsligt kunde han leva ett liv som inte kretsade kring mediciner och smärta. Han beskriver oljan som den enda behandling som verkligen fungerat sedan olyckan 2002.

– ”Jag har aldrig haft en enda smärtfri dag på tramadol. Men med oljan har jag dagar där jag kan jobba, träna och vara pappa. Det är svårt att förklara hur mycket det betyder.”

Men den nyfunna tryggheten hotas nu av beslut på politisk nivå. Diskussioner förs om att cannabisoljorna kan tas bort från högkostnadsskyddet, vilket skulle innebära att Andreas får betala upp till 22 000 kronor i månaden för sin medicin.

– ”Jag behöver ett antal flaskor i månaden. Det kostar redan mycket eftersom jag får gå via en privat klinik. Om det landar på 22 000 kr i månaden är det kört. Då har jag inget val – då får jag gå tillbaka till att leva med smärtan, och det känns fruktansvärt.”

Hans oro handlar inte bara om honom själv, utan också om andra patienter.

– ”Jag kan åtminstone jobba och har en inkomst. Men många andra har inte den möjligheten. Ska de behöva välja mellan att ha ett drägligt liv eller att ha råd med mat och hyra? Det är inhumant.”

För Andreas är cannabisoljan inte en lyx, utan en livsnödvändighet. Han menar att Sverige behöver komma ikapp andra länder när det gäller synen på medicinsk cannabis.– ”Det finns så mycket forskning, och i många länder används det redan. Här hemma känns det som om man förnekar verkligheten. För mig är det enkelt: utan oljan har jag ont varje steg jag tar, resten av livet. Med den kan jag leva.”