Pest eller kolera inför missförtroendeomröstning

På måndag avgörs om den nuvarande regeringen tvingas avgå till följd av en missförtroendeomröstning. För liberaliseringsrörelsen är dessvärre valet mellan sittande och en nytillsatt regering ett val mellan pest eller kolera.

Gång på gång under det senaste året har Socialdemokraterna bevisat sin okunskap och ovilja att lyssna till forskning genom att hålla hårt vid linjen att inte se över narkotikalagstiftningen. Regeringen, genom socialminister Lena Hallengren, har förklarat att det inte finns något intresse att se över vad kriminaliseringen av bruk har gett för effekt i samhället.

En missförtroendeomröstning kan därför kännas som en vinst för oss som vill se en politisk förändring i attityden till bruk. Dessvärre är verkligheten sådan att alternativet i bästa fall är lika restriktivt och i värsta fall två steg tillbaka för legaliseringsrörelsen.

I och med att V förklarat att man saknar förtroende för den S-ledda regeringen så var SD, Kd och M snabba på att uttrycka sin iver att avsätta regeringen. Eftersom det är osannolikt att V skulle ge stöd åt en borgerlig regeringen kan man anta att ett nytt format till största del kommer att vara uppbyggd av de tre senare partierna.

Ett borgerligt alternativ kan komma att innebära en mörk tid för liberaliseringsrörelsen. SD har länge predikat för obligatoriska drogtester i skolorna. M vill se att brukare oftare döms till skyddstillsyn och så kallad kontraktsvård där brukaren ändå döms som en brottsling men får avtjäna straffet i behandling. Förvånansvärt nog är det Kd som har den mest liberala synen på bruk av. Missförstå mig rätt den mest liberala synen i de här måtten är inte alls en liberal syn. Deras ståndpunkt är, enligt egen utsago, ett narkotikafritt samhälle där alla tendenser för drogliberalisering ska bekämpas.

Om sossarna står för någon slags strutstaktik där man begraver huvudet i sanden för att inte behöva lyssna till expertisen så står borgarna för något som mest liknar en frikyrklig ”pray away the gay”-mentalitet när det kommer till narkotikabruk. Om brukaren bara kan straffas till att förstå det ovärdiga den gör så kommer den att sluta upp med droger är den devis man jobbar efter.

Även V uttrycker att det är viktigt att Sverige strävar mot ett narkotikafritt samhälle men är ett av få partier som i sitt partiprogram på flertalet ställen har nedskrivet att man vill avkriminalisera det egna bruket. Olyckligtvis är det antagligen något man använder som valfläsk då man inte har någon vidare chans till att sitta i regering.

I valet mellan mjäkiga sossar och pennalistiska borgare står vi därför i ett val mellan pest eller kolera.