Hoppa till innehåll
Södermalmspolisen ville berätta om kampen mot öppna drogscener. Det blev en föreställning med haschpriser, irriterade myndighetssvar och medborgare som undrade om svensk polis möjligen följde norsk lag. När frågor om vård, straff och prioriteringar besvaras med rådet att inte ta droger, behövs ingen parodiker. Myndigheten sköter manusarbetet själv.
Först en varning sedan dagens haschpriser
”Vi har sagt det förr…”
Södermalmspolisens inlägg i sociala medier börjar med tonfallet hos en förälder som för sjuttonde gången hittat blöta handdukar på badrumsgolvet.
Därefter följer en beskrivning av öppna drogscener: platser där narkotikahandel, våldsbrott och rekrytering av barn och unga förekommer. Genom att motverka dessa miljöer vill polisen göra offentliga platser mer tillgängliga för allmänheten.
Ett rimligt mål. Ingen ska behöva passera hot och våld på vägen till mataffären.
Men välkomsthälsningen till de återerövrade offentliga rummen har en särskild knorr:
”… så är du på en sådan plats kommer du med stor sannolikhet bli kontrollerad.”
Platsen ska alltså bli mer tillgänglig för allmänheten. Allmänheten bör samtidigt förbereda sig på att bli kontrollerad när den kommer dit.
Till budskapet hör en bild på en polisbil, stora säckar och en handskriven skylt med texten ”PRISLISTA GRÄS o HASCH”. På skylten syns mängder, priser och mängdrabatt.
Polisen har därmed gett sin varning en oväntad känsla av veckans erbjudanden.
En kommentator reagerar:
”Nu blir man sugen”
En annan frågar:
”Hade de den skylten uppe? Vart då? 🤣 Drev det en liten haschbutik?”
När myndighetens avskräckande information börjar väcka frågor om butiksläget kan det vara dags att kalla in kommunikationsavdelningen.
Medborgaren frågar om hjälp polisen svarar med lagboken
Bland kommentarerna finns en invändning som börjar försonligt:
”Jag vet att många av er vill väl och gör ert jobb men så länge EGET bruk hos vuxna är olagligt blir er pinnjakt mer stjälp än något annat då brukarna inte får Hjälp, tyvärr.”
Det är kritik mot konsekvenserna av kriminaliseringen och mot hur polisens resurser används. Ordet ”pinnjakt” är kommentatorns omdöme, men frågan om hjälp och samhällsnytta går att förstå.
Södermalmspolisen svarar:
”Det stämmer att svensk polis arbetar utifrån svensk lagstiftning.”
Där kom upplysningen som ingen visste att den behövde.
Svensk polis följer svensk lag. Nästa pressmeddelande kan möjligen bekräfta att polisbilen har hjul.
En annan kommentator skriver:
”Oh really!? Trodde att svensk polis jobbade utifrån norsk lagstiftning. Tack för denna upplysning!”
Det är svårt att konkurrera med den repliken. Satiren har redan anlänt till brottsplatsen.
Att polisen ska följa lagen är självklart. Men en fråga om vad arbetet åstadkommer besvaras inte genom att konstatera att arbetet har lagstöd. Den som frågar om middagen är näringsrik blir inte mycket klokare av beskedet att köket följer svensk livsmedelslagstiftning.
En tumme upp för den sociala komplexiteten
En annan person beskriver sin oro för vad ett mindre narkotikabrott kan innebära för den enskildes framtid. Kommentaren tar upp belastningsregister, arbete, ekonomi och bostad och avslutas:
”Har ni hjälpt denna personen? Kommer denna personen må bättre? Knappast..”
Alla dessa följder inträffar inte automatiskt. Kommentaren är ett argument om risken för ökad utsatthet, ingen individuell konsekvensutredning.
Men frågan är värd ett svar.
Polisens lösning:
”En bra start är att inte ta eller bära på droger👍”
Så enkelt kan det alltså uttryckas.
Social utsatthet, beroende, straff och återanpassning får plats i en enda mening. Sedan en tumme upp, för att visa att den komplicerade delen nu är avklarad.
Med samma metod kan andra samhällsproblem hanteras på rekordtid. Bostadsbrist? En bra start är att ha en bostad. Arbetslöshet? Prova ett jobb. Köer till vården? Undvik att bli sjuk.
Det är råd som har den stora fördelen att de kräver mycket lite av den som ger dem.
Polisen har inga kvoter men kritiken är tydligen uttjatad
En kommentator misstänker att polisen väljer enkla narkotikabrott för att fylla en kvot av uppklarade brott.
Polisen förnekar detta:
”Nej, vi har inga kvoter att fylla. Begår man brott så rapporteras man.”
Några sådana kvoter har inte belagts här. Förnekandet ska därför återges lika tydligt som anklagelsen.
Men svaret innehåller också formuleringen:
”en ganska uttjatad kommenterar.”
Myndigheten hinner alltså både förneka och recensera.
Frågan om prioriteringar får därmed sällskap av en bedömning av medborgarens originalitet. Nästa steg blir kanske att avvisa kritik med motiveringen att den framförts förut och saknar tillräcklig konstnärlig höjd.
Det hade varit mer upplysande att förklara hur insatserna mot eget bruk bidrar till de mål som inlägget handlar om: mindre våld, mindre rekrytering och tryggare offentliga miljöer.
Alla applåderar inte samma föreställning
Kommentarsfältet innehåller också stöd för polisen:
”Det är mycket värdefullt, och bra att Ni fortsätter ert viktiga arbete mot droghandeln!!”
En annan skriver:
”Bra med kontroller.👍”
Det finns människor som uppskattar insatserna och vill se fortsatt arbete mot handeln. Det finns också kritiker som överdriver, angriper personer eller presenterar svepande påståenden som självklarheter.
Men mellan applåderna och ilskan finns en politisk fråga som inte försvinner för att polisen hänvisar till lagen:
”Legalisera och reglera cannabis så att människor får tillgång till rena, kontrollerade produkter i stället för att hänvisas till en svart marknad.”
Reglering är ingen trollformel som garanterar att all kriminalitet upphör. Det är däremot ett konkret förslag om hur försäljningen ska organiseras och vem som ska kontrollera den.
Den frågan avgörs av politiker. Polisens uppgift är att tillämpa lagen. Men när myndigheten berättar om narkotikamarknadens problem är det knappast överraskande att medborgarna diskuterar själva narkotikapolitiken.
Man kan inte bjuda in till samhällsdebatt och sedan bli förvånad när samhället börjar debattera.
Konsumentverket får sista ordet
Den handskrivna prislistan ger också upphov till en helt annan sorts tillsynsfråga:
”Det värsta är att en femma bara är 3,5. Tycker någon från Konsumentverket borde kika närmare på detta.”
Kommentaren är ett skämt, inte en verifierad uppgift om vad någon har sålt eller levererat.
Men som avslutning på myndighetsfarsen är den svårslagen. Polisen vill diskutera narkotikabrott. Kommentarsfältet börjar diskutera reklamationer.
Södermalmspolisen har ett viktigt arbete att göra. Just därför borde kommunikationen tåla frågor om resultat, bemötande och prioriteringar.
Trygghet kräver mer än att människor flyttas ur sikte. Förtroende kräver mer än att en myndighet påminner om sin egen existens.
Och narkotikapolitik kräver åtminstone ett resonemang som sträcker sig förbi ”låt bli”.
Tummen upp kan få följa med. Men den bör inte behöva bära hela analysen.
Läs kommentarerna hos Södermalmspolisen
Inlägget och kommentarsdiskussionen finns på Södermalmspolisens sida i sociala medier. Den som vill läsa vidare kan besöka sidan via länken nedan och leta efter inlägget som börjar ”Vi har sagt det förr…”.
På polisens webbplats finns även information om polisstationen på Södermalm och länkar till de officiella kontona.
Källor och länkar
Artikelns citat kommer från Södermalmspolisens offentliga inlägg och tillhörande kommentarer. Kommentatorerna har anonymiserats. Texten är en satirisk opinionsartikel.
- Södermalmspolisens sida med inlägg och kommentarer
- Södermalmspolisens konto för bilder och inlägg
- Yttre befäl Södermalms konto
- Polisen Stockholm Södermalm på polisens webbplats
