Hoppa till innehåll
En observationsstudie visar att antalet patienter som deltar i program för medicinsk cannabis i USA fyrdubblades mellan 2016 och 2020.
Trenden har drivits av en kombination av nya lagar om medicinsk cannabis i 35 delstater, utökade kvalificerande villkor och ökad inskrivning nationellt. Resultaten publiceras i Annals of Internal Medicine.
Sedan 1996 har 37 delstater legaliserat användningen av medicinsk cannabis och 18 har legaliserat användningen av cannabis för rekreation för vuxna. Den pågående konflikten mellan delstaternas legalisering och federala restriktioner skapar medicinsk och juridisk osäkerhet för både användare och kliniker.
Forskare från University of Michigan Medical School har analyserat registerdata för program för medicinsk cannabis från Washington DC och 35 delstater för att beskriva de senaste trenderna för licensiering av medicinsk cannabis i USA.
Författarna fann att mellan 2016 och 2020 ökade det nationella antalet patienter som är inskrivna i program för medicinsk cannabis från 678 408 år 2016 till 2 974 433 år 2020.
Kronisk smärta var det vanligaste patientrapporterade kvalificerande tillståndet och stod för 60,6 procent av alla tillgängliga uppgifter. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) var det näst vanligaste patientrapporterade kvalificerande tillståndet och stod för 10,6 procent av alla uppgifter.
Författarna noterar att dessa tillstånd var vanligare i stater som endast tillåter medicinsk användning, medan stater som tillåter fritidsanvändning rapporterade jämförelsevis högre andel patienter som rapporterade multipel skleros, artrit och kemoterapiinducerat illamående och kräkningar. Författarna konstaterade också att användningen för tillstånd eller symtom utan stark evidensbas ökade från 15,4 procent (2016) till 31,8 procent (2020).
Enligt författarna understryker deras resultat värdet av en anpassad federal och delstatlig cannabisreglering. De konstaterar att en ändring av den federala listans 1-beteckningen för cannabis skulle ge möjligheter att skapa reglering som skulle förbättra delstaternas politik och märkning och potensprovning, klargöra juridiska och medicinska diskrepanser och säkerställa lämplig utbildning för apoteksanställda och hälso- och sjukvårdspersonal.
”Det behövs genomtänkta regulatoriska och kliniska strategier för att effektivt hantera detta snabbt föränderliga landskap”, konstaterar författarna.
