Hoppa till innehåll
Robert Jelinek, musiker som spelat i bland annat kultförklarade The Creeps och varit med och byggt andra succér som The Ark ger sig nu in i cannabisrörelsen! ”Verklighetens folk röker holk!” Kallar han sin första krönika om ämnet, gör er redo för långläsning!
Tittut!
Hej hej!
It’s Wakie-Bakie-Time, boys and girls!
Ready?
Set ablaze!
Inhale.
(wait a second…)
Exhale.
mmmm…
UUUÄÄÄÄÄÄÄÄ-
HOSTHOSTHOSTHOST-HOSTHOSTHOSTHOOOOOOOOSTHRRRRmmm
uöhhh… h
uh-öh
öh
hurrrrrmmmpffhhh-host host…
hrrrm.
Mmmmmmmmm! Så ja :)
Cannabis är potent medicin och som sådan kan den missbrukas. Vänligen, ha inga illusioner om att Cannabis bara är av godo. För vissa kan kan det vara en ren katastrof, en social och mental dikeskörning som kan ruinera liv, likväl som alla andra droger och alla slags företeelser med beroendeskapande potential, som exempelvis spel och sociala medier.
Det går inte att förespråka legalisering på ett trovärdigt sätt utan att även tala om den fara som Cannabis kan utgöra för individer i riskgrupper, d.v.s. de med genetisk predisposition för psykossjukdomar som schizofreni eller andra biopsykosocialt utsatta. Riskerna finns. De är verkliga. De måste diskuteras öppet och kartläggas via mer och bättre forskning. På samma sätt behöver även formella- och informella strukturer för stöd och skadereduktion komma på plats, men grundförutsättningen för det är en främst en rejäl höjning av allmänhetens kunskapsnivå och en möjlighet för människor att öppet kunna dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper, utan rädsla för socialt utanförskap eller att bli av med jobbet. För att uppnå det krävs en politisk majoritet och ett hårt, målmedvetet arbete med att ersätta gammal vidskeplighet och det rådande stigmat omkring Cannabis med fakta och forskning.
Det är det främsta skälet till att jag vill börja skriva för Cannabis i Fokus – viljan att upplysa om Cannabis. Det är en gyllene chans att utsätta er läsare för lite kunskap och erfarenhet som jag under drygt 30 års tid har samlat på mig i ämnet.
Jag heter Robert Jelinek och är uppväxt i Älmhult, Småland. Från tidiga tonåren sjöng jag och höll på med allsköns oväsen i rockbandet The Creeps. Efter det blev meningen och målet med tillvaron att hjälpa den småländska supergruppen The Ark till världsdominans. De var det mest begåvade bandet jag dittills hade sett. Därefter följde en rad såväl musikaliska som omusikaliska producent-/projektledarjobb; en närapå färdig lärarutbildning och arbete som lärare.
Varför då ett plötsligt tvärt lappkast med att börja skriva om Cannabis? Ja, först och främst är det inget lappkast alls. På en av alla oändliga europa-turnéer skramlade vi oss 1990 fram till ett stopp i Nederländerna och det var där jag först stiftade bekantskap med Cannabis av högsta kvalitet. Holland hade då den absoluta tätpositionen i världen när det gällde selektiv förädling. Noga utvald genetik från hela världen korsades här i högteknologiska växtmiljöer med enastående resultat. Northern Lights, Orange Bud, olika Skunk- och Haze-varianter var något helt annat än det utblandade fnöske till marockanska hasch som hade blivit över efter alla stopp utmed smuggelruttterna upp till norra Europas yttersta utkanter eller det charmiga ditchweed som lokala hippies skrämde upp i sina bakgårdar hemma i Småland. De moderna, holländska marijuana-sorterna hade en närmast magisk, helbrägdagörande och läkande effekt på mig. Jag visste ännu inte varför, men så var det. HOLY!
Om du tål Cannabis gör det dig kort och gott till ditt bättre jag – till den du kunde vara. Det tar fram ditt allra bästa-, ditt ultimata jag.
Det finns fog för att påstå det. En av cannabinoidernas farmakologiska effekter är nämligen styrningen av homeostasis, d.v.s. cellernas interna balans. Cannabis reglerar hur varenda liten cell mår, fungerar och ställer dess inre obalanser till rätta. Varje cell blir således sitt ultimata jag. Hela människan, ända ner på molekylärnivå blir en mer balanserad varelse. Kanske är det därför en del beskriver upplevelsen av att vara under inflytande av Cannabis i termer av ’det ultimata tillståndet’ och ’så som jag alltid skulle vilja må’. I all sin enkelhet och även ur ett strikt vetenskapligt perspektiv, är det alldeles korrekt. Det är också detta tillstånd av välbefinnande och harmonisk eufori som gör Cannanbis så farligt för vissa. Känslan är ju tyvärr övergående. Många vill ha mer. Och mer. Och ännu mer, tills de sakteligen- inför det försvinnande yttre ögat förvandlas till ett sävligt, vandrande lycko-stolpskott.
Cannabinoider som tillförs utifrån, så kallade phytocannabinoider, samverkar med kroppens egna – endocannabinoider och de mottagare som tar upp och registrerar dem i cellerna, receptorerna, främst CB1 och CB2. Systemet kallas det endocannabinoida systemet, förkortas ECS och har en hand med överallt, i hela ditt väsen, från topp till tå.
Just precis detta är viktigt när det gäller Cannabis. Här handlar det i motsats till alkohol inte om intag av ett simpelt lösningsmedel som steg för steg stänger ner hjärnans funktioner, tills endast reptilhjärnans förmåga till strid eller flykt finns kvar, utan om mängder av ämnen som säger till kropp och knopp att rätta till en lång rad fel och brister. Det är därför Cannabis är medicin medan alkohol inte är det.
ECS är inte heller någon liten bifigur när det gäller ditt mående, det är en av de verkliga storspelarna. Det styr- och påverkar kroppens alla 12 övriga systems funktion, såsom hjärt- och kärlsystemet, lymfsystemet, matsmältningssystemet, det perifera och centrala nervsystemet och det styr många av hjärnans funktioner såsom minne, inlärning, tillblivelsen av nya hjärnceller (neurogenesis) och skyddar dessa mot vissa typer av nedbrytning. Cannabis bör således inte betraktas som en ’soft drug’, det samverkar på djupet med allt inom dig som gör dig till den du är. Låter det flummigt? Det är det inte. Allt detta är sedan länge belagt via solid forskning. Problemet är att dagens läkare än så länge saknar utbildning om ECS och allmänheten saknar de allra mest grundläggande kunskaperna om vad Cannabis är för något och alla de fascinerande sätt på vilka det samverkar med vår kropp.
Om du hittar nycklarna till att dra den största möjliga nyttan av Cannabis i förhållande till den unika individ du är- och lyckas undvika överanvändning, kan dess effekter vara till stor nytta och glädje för både dig och din omgivning.
Jag var 25 år och helt ovetande om min svåra ADHD. Diagnosen fanns nog inte ens, men så fort jag märkte att högpotent Cannabis i ett trollslag tog bort all kroppslig smärta och mental disharmoni som funktionsvariationen ställde till med i vardagen, ledde det omedelbart till överkonsumtion. Det ska villigt erkännas. Jag hade mycket kvar att lära. Det skulle ta dessa 30 år av snedsteg och perioder av avhållsamhet varvade med systematiskt, dokumenterad utprovning för att förstå hur jag bör använda Cannabis, när– och av vilken sort.
The Creeps hade vid den tiden blivit en smärre industri och en väldig massa ansvar låg på mina axlar som låtskrivare och frontfigur. Den yttre pressen tävlade med den inre prestationsångesten och som en extra krydda förvandlade scenskräcken varje dag till en spänd mardröm tills vi väl stod där på scenen med förstärkarna uppvridna till 12 och 100 000-tals watt släpptes lös tillsammans med blinkande kulörta lyktor, psykedeliska projektioner och allt annat tivoli-elände som hör en rockkonsert till.
The Creeps vilade aldrig. I alla fall inte jag. ’All in, all the time’, var det enda förhållningssätt jag kände till. Det slet så småningom lite väl hårt och på toppen av vår karriär beslöt vi oss för att ge fan i alltihop tills det eventuellt blev roligt igen och vi alla hade återvänt till människo-stadiet. Jag återvände nyförälskad i en holländsk sångerska och superstjärna till Amsterdam och gick för första gången i vad jag betraktar som politisk exil.
I Amsterdam fanns allt. Nästan allt var tillåtet och jag kunde röra mig fritt utmed stadens kanaler i motsats till Sverige, som på grund av rockstjärneskapet och tidens vettlösa skräckpropaganda omkring Cannabis hade blivit ett fängelse. Tonårstjejer kamperade utanför min dörr i Malmö och en snabbis ner till jourbutken på hörnan kunde ta en timme på grund av alla vänliga själar som ville stjäla en pratstund på vägen. Lyxproblem, ja visst, men kändisskapet passade mig inte alls. Jag hade börjat avsky att vara känd, så jag tog min tillflykt till staden där ingen höjde på ögonbrynen om Prince hängde med hela sitt entourage på någon utflippad nattklubb och gjorde både det ena och det andra. Amsterdam var den 24/7-öppna godisbutiken och jag var det nyfikna barnet.
Zeg niet meer.
Jag känner mig mycket privilegierad och stolt över att ha fått växa upp i Älmhult. Frågan är om Älmhult kommer att vara stolt över mig efter detta. Kanske får jag löpa gatlopp därhemma? Jag är stolt inte minst för att byn och dess vackra omgivningar har en tradition av att producera kunskap och idéer som förändrar världen. Carl von Linné var den första och ojämförbart största rockstjärnan som har kommit från Älmhultstrakten. Hans idé var att skapa ett system för alla världens plantor och djur som gäller än idag och tack vare att denne prästson flummande in så pass hårt på blommor och bin, kan vi idag förstå en stor del av livet här på jorden. Han och hans crew turnerade också non-stop, men i Europas sköna natur, samt på alla universiteten och hoven. Det lär ha varit en spektakulär och uppskattad vetenskaps-show. (En parentes i parentesernas förlovade paradis är att jag för det mesta har bott i närheten av ’Linnaeusstraat’, gatan i Amsterdam Oost som i sann holländsk botanist-anda är uppkallad efter blomsterkungen och min hembygds hjälte.) Cannabis Sativa L. var namnet som Linné 1753 gav hampväxten, där Sativa står för ’användbar’. Ingen annan gröda har så många olika användningsområden som Cannabis och de blir ständigt fler. Linnés omdöme om ”haschisch” var för övrigt ”örten framför alla andra”.
Ingvar Kamprad och hans gäng sexkantsnycklade sig till makalös framgång världen över på en – idé, nämligen den om att erbjuda ”vanligt folk” snygg och genomtänkt design i platta paket, som man enkelt lastade in därbak i bilen! Det var ju just den idén som knäckte det! Worldwide! IKEA erbjuder fortfarande snygga grejer av rimlig kvalitet, till ännu rimligare priser vilket var den andra, djupt Småländska, idén bakom den globala succén.
Idéer bygger och inreder världar, inte sant?
Under sammanlagt fyra år har jag utforskat Amsterdam, vilket jag ständigt kommer att tjata om, tills ni är helt blå-vit-röda i ansiktet och sitter med en orange peruk, ofantligt stenade på en gammal svartvit hoj utanför någon av stans bästa coffeshops, redo att ge er ut på upptäcksfärd i det där löjligt pittoreska vimlet som inte liknar något annat, någon annanstans på jorden.
Jag erkänner skamlöst att jag älskar Amsterdam! Amsterdam är fortfarande först, störst, bäst och vackrast – inte minst när det gäller tillgången på exceptionellt weed i Europa. Platsen är både himlen och helvetet på jorden och allt däremellan. Du kan gå under där och du kan plötsligt snubbla in i ditt livs största äventyr och bli rik på kuppen. Atmosfären i staden är vidöppen och om du råkar vara likadan, hamnar du varje dag i meningsfulla samtal med fullständiga främlingar. Det var först aningen chockerande, men förvandlade mig snabbt från en världsfrånvänd, ständigt musiknördande eremit till en utåtriktad, social varelse.
Amsterdam berikar miljontals människor från jordens alla hörn och på alla möjliga plan trots-, eller kanske också tack vare, att du i delar av staden löper risken att andas in mer ren marijuanarök än ren luft.
Det är i grund och botten ok, för trots att hela världen finns representerad där samtidigt, har jag under mina år i staden aldrig upplevt något bråk eller våldsam, hotfull stämning. Enda undantaget har varit när fulla skandinaver eller brittiska fotbollshuligander har kommit dit och förstört. Till dem har jag bara en sak att säga: stanna hemma och behåll skräpet där ni befinner er. Sådant apbeteende hör inte hemma i en fredlig och progressiv världsstad som Amsterdam. Om ni ska dit, se er omkring och ta in stadens ofattbara utbud istället! Den här staden har ALLT att erbjuda- vem du än är och vad du än är intresserad utav.
Amsterdam är världsalltet koncentrerat i en sagolik, flytande1600-talsstad.
Hurra för galenskapens-, underhållningens- och den stenade skapandekraftens högborg! Amsterdam regerar! Fortfarande!
”Doe normaal” säger holländarna, ibland med tillägget ”- dat is gek genoeg”, med andra ord: rök på och bli patetisk; ta en öl; käka gott; käka magic truffles, MDMA eller vad som nu gör tricket för just dig, men bete dig som folk! Var normal, vad som nu menas med det. Uttrycket är den holländska motsvarigheten till vår jantelag. ’Var som vanligt, det är galet nog’ – ett fantastiskt uttryck, som säger en del om det där lilla sketlandet under vattenytan i en gul ubåt. Skrikigt brandgul neon är nog dess färg, förresten. Strunt samma.
Ett annat skäl till varför jag vill skriva om detta ämne är att Cannabis måste bli säkrare och det sker endast genom spridande av kunskap och tvingande regler. Cannabiskonsumenter måste medvetandegöras om vad de bör se upp med och börja ställa krav. Lagstiftare, d.v.s. stater och regeringar, har en skyldighet att skydda sina medborgare mot storskaliga hot. Kriminellas monopol på narkotika, med våldet som följer i dess spår, är ett sådant.
Det måste få ett slut och ja, Morgan Johansson, du bör avgå om du har någon som helst heder och skam i kroppen. Inte för att det mörkblå lägret, under ledning av Ulf Kristersson och Ebba Busch tycker det och vill ha ännnu mer av samma misslyckade vara, men för att den svenska narkotikapolitiken och lagstiftningen på området saknar kontakt med såväl internationell forskning omkring samhällens hantering av droger som verkligheten därute på gatan.
Har du inte förstått att din garanti om ett narkotikafritt samhälle för länge sedan har löpt ut? Du är den ultimata grå kostymen, herr Johansson. Erkänner aldrig ett begånget fel…
Du tillsätter äntligen en utredning av svensk narkotikapolitik där, ironiskt nog, en viss sten är så helig att den inte får vidröras. Du riggar således utredningen på gammelsovjetiskt manér så att denna, den mest destruktiva, resursslösande och springande punkten i svensk narkotikapolitik:
(trumvirvel + sprucken cymbal!)
– KRIMINALISERING AV EGET BRUK,
(galet jubel, hurra-rop och rungande applåder!!!)
inte tål att tittas på.
Den stenen är så helig att vi, landet Sverige, inte ens får tänka på den.
’Vi’, förresten? Jag och miljontals svenskar köper inte överhuvudtaget det synsättet. Några av oss går ännu längre och är vad jag kallar för ’idétanter’ – militanta meningsskapare med idén som vapen istället för svärdet. Den kan som bekant räcka ganska långt. Idén och ordet, fellow gubbar och tanter!
Och* alla andra! (*Saticken! Meningar får inte börja med ’och’ och nu får jag sparken. AJ!)
Idén med stort I och ordet, med stort O – de är idétantens grej, inte saker som smäller sönder folk.
Så, sorry, den här gubben köper definitivt inte Er idé längre och kommer att gå till attack, idéledes och ordledes. Lider ni svenska regeringsrepresentanter möjligen av svår Lepra i ögonen? Har ni tappat dem akterut? Ser ni inte hur våldet och all slags segregation sliter sönder samhället?
Ska det vara så här, tycker ni? Hårdare straff? Fler, större och dyrare fängelser för att blidka en förstenad, obildad opinion som vill se snabba resultat?
Såväl politiska makthavare som forskare och miljontals cannabisanvändare världen över har sedan decennier konstaterat att de har ett gemensamt intresse i att minimera risker omkring använding av denna medicinska växt, för både den enskilde och samhället i stort. Vad gör Sverige?
WHO m.fl. kommit fram till att samhällen måste sluta att stigmatisera narkotikabruk och öka kunskapen hos befolkningen om vilka livs- och samhällsfaktorer som styr missbruk och beroende. Vad gör Sverige?
Vad gör du, Morgan Johansson?
Samtida, internationell forskning har märkligt nog kommit fram till att vi borde få knarka om vi vill.
Far out, man! Groovy! Wow-ba’ och… öh…
Men* kan det verkligen stämma? Det vore ju förfärligt! Det får inte vara sant! Sverige kommer att knarkas i småbitar! Stoppa det! Stoppa knarket!
(*Meningar får inte börja med ’men’ heller! Nu blir det sparken igen!)
Jo, det är alldeles sant. Repression skapar betydligt fler problem än det åtgärdar. Världshälso-organisationen WHO, med flera globala, forskningsstyrda organ inom hälsa och samhälle har inte rådfrågat glada amatörer som dig eller mig. De har stämt av med hundratals specialistutbildade forskare som yrkesmässigt har studerat människan och samhällen under en livstid och har både data och verktyg för analys som varken du eller jag någonsin kommer i närheten utav. Så förlåt, jag skiter i vad ’vanligt folk’ tror, tycker, känner och tänker. Forskning gäller. Gamla Sverige, det är nog dags att säga adjö till extremismen och den uppblåsta exceptionalismen nu. Bye bye, repressiva narkotikapolitik och utopin om ”det narkotikafria samhället”. Du gamla, Du narkotikafria, Du finns inte.
Just det samhället blev helt enkelt inte av. Sorry guys! Det händer inte någonstans i världen. Inte ens där de hugger av händer, fötter, tungor på hela knarkarpatrasket; strimlar dem i småbitar eller låser in dem på sjudubbla livstiden om de ertappas med att nyfiket inhalera världens främsta nyttoväxt. Ur Er idé tycks snarare raka motsatsen ha uppstått:
– det ofria och dödligt våldsamma narkotikasamhället.
Hej då!
Nu har vi vänt stenen åt er.
Tacka snällt, stick och skäms och kom aldrig mer tillbaks!
Den svenska staten har nämligen under decennier bokstavligen tagit livet av tiotusentals av samhällets allra hårdast utsatta – de sjukaste, de sorgligast ensamma och mest slitna – de i allra störst behov av hjälp.
Hjälp, Sverige – inte stjälp!
HJÄLP!
Att detta bara har pågått år efter år, utan att någon lyfter ett finger är ett gigantiskt nederlag för humanismen och medmänskligheten i det moderna Sverige.
Staten, i form av regering och riksdag; rättsväsendet och Socialstyrelsen – alla ivrigt uppvaktade av skenbart välvilliga illvillig-organisationer som RNS, har under decennier konsekvent puttat samhällets mest mobbade och utstötta barn utför ättestupa och rätt ner i graven. Om de mot förmodan erbjudits den vård de har haft rätt till, så har Sverige i första hand behandlat dem som brottslingar
Now Dig This!:
- staten Sverige har genom den repressiva narkotikapolitik som har gällt sedan mitten av 1970-talet och under decennnier successivt skärpts, med berått mod mördat dessa medborgare. Den svenska staten har visat en chockerande ignorans mot människoliv. Policyn har legitimerats genom ett omfattande vilseledande av allmänheten i vilket media har spelat en nyckelroll och via järnhård statlig styrning av myndigheter i den långvariga konsensuspolicyn om att narkotikamissbruk ska bestraffas.
Bestraffas??? Ett narkotikamissbruk är ju illa nog som det är! Ska det bestraffas ovanpå alltihop? Vart försvann plötsligt då ”den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism” och så vidare (LGR 11 s.7)? Den svenska statens agerande mot dessa stackars individer är utan tvekan att jämstalla med mord. Det vågar jag säga utan att darra det allra minsta på rösten: Sverige har mördat sina svagaste, ladies and hängslemän.
Fy skäms, Sverige!
I all din glans och trots alla dina fina värdegrundsformuleringar, är Du i många avseenden ett kyligt, inhumant samhälle där produktivitet värderas högre än liv och hälsa. Du är oempatisk i din skepsis gentemot livets mindre lyckligt lottade. Ursäkta klyschan, men Du är ett småborgerligt fascistsamhälle i hyllandet av Svensson-idealet och dess inbyggda intolerans mot avvikande individer och livsstilar.
Sverige har kort och gott ansett att narkotikaberoende olycksfåglar får skylla sig själva och lämnat dem därhän. De har förvägrats den hjälp som alla andra medborgare i välfärdsstaten erbjuds. De har nekats den vård de har varit i akut behov av och lämnats att dö i misär och ett omänskligt utanförskap. Sprutbytesprogram, överdoshävande medel och fixrum ses fortfarande av moralens främsta representanter bland allmänhet och makthavare som sändning av ’fel signaler’- att sanktionera och sponsra narkotikamissbruk.
Snacka värdegrund och predika för världens länder om hur deras narkotikapolitik ska skötas när vi har högst narkotikarelaterad dödlighet i hela Europa?
Hur går det ihop?
Morgan Johansson, du har inte bara misslyckats och tillåtit gängkrigen att uppstå, du har skapat dem. Det är genom dig som justitieminister, med ditt ständigt förnyade mandat samt de lagar du alltjämt försvarar, som dagens lukrativa narkotikahandel med dagliga gängskjutningar har kunnat uppstå.
Helt krasst, herr minister, så är det så.
Så illa är det.
Alltihop är en sötaktigt doftande, klibbig sörja. Försök att snacka dig ur den, du väloljade skåningajävel!
Ja, du hörde rätt. Som Smålänning har jag fog för att säga så.
Du är gjord av klafsande och undanglidande i den hala, mörka myllan. Jag är av granit och grantimmer. Kom inte här och kom.
Nu går du hem och lägger dig och är tyst. Nu räcker det med dumheter.
Operation Rimfrost och eländes elände. Skattepengarnaflödar rakt ut i tomma intet. Miljarder jongleras högt upp i luften och kommer aldrig mer tillbaks ner på jorden igen.
Moggis, det enda som du har åstadkommit är en oansvarig uppvisning i vulgär, missriktad handlingskraft!
Vad kostar en timmes helikopter-kul, högt däruppe bland de kringflygande skattemiljarderna?
Är du klar med handlingskraften nu, eller vad händer?
Vad gör du, mannen?
När landar vi?
Kingen!
Halläääåååååå!
Vad mer? Jo, du tillåter att den som använder Cannabis blir förgiftad av okontrollerade, oreglerade produkter saluförda av obekymrade kriminella med blodbesudlade händer. Har du procent per gram, eller vad är det frågan om?
Tycker du om att smyga runt i en lång rock med en konstig hatt på huvudet?
”Det ska vara förbjudet att knarka” var ett budskap som gick hem i stugorna en gång i tiden. År 2022 ska det tydligen fortfarande vara så pass förbjudet och jobbigt att knarka i justitieministerns värld att det inte gör något om var och varannan svensk får i sig tungmetaller, cancerframkallande bekämpningsmedel, reproduktionsstörande ämnen och en cocktail av andra hemtrevliga kemikalier med fredagsmyset.
Vi förstår, men det är nog dags att lämna nu. Mogge lelle, så gör man inte mot hundratusentals dopeheads. De är också medborgare. Du är staten. Du ska skydda även dem. Du ska inte alls ordna så att det blir dödsjobbigt att knarka. Du ska faktiskt se till att skydda medborgarna mot sig själva, om så krävs. Först och främst ska du se till att de inte dör unga och helt i onödan, för Du är staten och all makten. Än så länge.
Bland annat är det så här va att, öh…(tillfällig minnesförlust…), häng med här, ut på gatan en stund, så ska du få höra!
Din Wickr-dealare lämnar ingen varudeklaration. En becknare som gör det, talar sannolikt inte sanning. I bästa fall mumlas ett kommersiellt produktnamn, som sällan ens stämmer. Du kan som köpare inte kräva att få veta något om vilka produktionsvillkor, metoder och definitivt inte om de kemikalier som används i din illegala Cannabis.
Du kan fortfarande bara undantagsvis få reda på något om det gräs du köper i Amsterdam och inte ens på den hälsomedvetna Emerald Cup i Kalifornien har den ’top-shelf’ Cannabis som noga utprovats och bedömts av USA:s främsta konnnossieurer, bolmande, hostande och insvepta i ogenomträngliga rökmoln, varit helt fri från skadliga ämnen.
Idag kan Cannabis på den illegala marknaden innehålla i princip vilka föroreningar som helst, vilket den också gör. I en Nederländsk studie från 2016 där växtmaterial från 25 slumpmässigt valda coffeeshops labbtestades, påvisade rester av ett eller flera bekämpningsmedel i 23 av fallen. Rättsväsendet tolererar som bekant försäljning av mindre mängder Cannabis i Nederländerna, med det är lika olagligt som i Sverige att producera- eller importera det som säljs, en paradox som vi får anledning att återkomma till. Att all Cannabis som säljs i landets coffeeshops är illegalt odlad ställer den således utom all kontroll.
För den som vill bli hög gör den undre världens varor i det lilla nedre landet utan tvekan tricket, men är de fria från föroreningar? – Knappast. Systemet där olagligt framställd, okontrollerad Cannabis smygs in ’bakvägen’ i landets coffeshops är en ovanligt korkad kompromiss för att existera i ett av världens mest Cannabis-kunniga länder. Å andra sidan finns ett väl fungerande test- och varningssystem för förorenade droger i omlopp i Nederländerna och staten genomför nu ett pilottest för en blivande reglerad och kontrollerad cannabismarknad i alla led.
Sammantaget: Idag finns ingen kontroll, ingen ursprungsmärkning och definitivt ingen pålitlig varudeklaration av Cannabis, varken i Nederländerna, Sverige eller någon annanstans i världen där någon del av hanteringen är olaglig. Vad en genomsnittlig, daglig användare av Cannabis på becksvarta marknader som Sveriges får i sig under en livstid vill du knappt tänka på. I de stater där Cannabis är legaliserat och reglerat görs det däremot kontroller och såväl produktion som hantering måste uppfylla en rad strikta grundkriterier. Där är det svårt att fuska.
Utan en fungerande modell för både medicinsk och all annan användning av Cannabis, kan vi räkna med fler onödiga cancerfall, fler fall av ofrivillig barnlöshet, fler förstörda lungor och så vidare. Till detta bör läggas att så länge Sverige envist klamrar sig fast vid käpphästen om bestraffning av eget bruk, skapas mängder av livslånga tragedier till följd av ett aldrig preskriberat brottsregister. Cannabisdömda personers möjligheter på arbetsmarknaden begränsas på livstid. Det är inhumant och kontraproduktivt, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Både den enskilde och samhället förlorar.
Detta är ingen ny kunskap, herrar och damer politiker. Hur är det egentligen? Är det ni som har bildningsansvaret i drogfrågor eller är det vi här på nyhets-och aktivist-sidor som Cannabis i Fokus?
Jag vill skriva för den här blaskan, för att efter alla dessa år av upplysning hör man fortfarande samma gamla tjoande om att ”man börjar med hasch och dör rännstenens blöta, iskalla död med en kanyl i armen”.
– Jomän visst! En kanyl i varje arm! Minst!
Ärade medborgare: testar Ni är Ni fast!
Det budskapet har t.o.m. Hennes Majestät Drottning Silvia Sommerlath (SS) ställt upp på. Tills nyligen. Drottningens stöd till skräckpropaganda-maskinen RNS upphörde plötsligt för några år sedan. Hur kan det komma sig? Björn Johnson, filosofie doktor i statsvetenskap och professor i socialt arbete vid Malmö Universitet, uppmärksammade media på att kungahuset inte bör agera politiskt och räddade därigenom Drottningen från att förstöra sitt symbolvärde genom att låna ut det till vidskepelse och mumbo-jumbo.
Det är dags att ritualistiskt- och en gång för alla dekapitera den där seglivade myten som kallas ”Gateway-teorin” – irrläran om att Cannabis är inkörsporten till tungt drogmissbruk. Jag vill bidra till att skingra samhällsdestruktiva dimridåer och istället prata ”harm-reduction” eller ännu hellre ”demand-reduction” – hur byggs samhällen som folk inte vill fly ifrån?
Jag är nästan färdigutbildad lärare för högstadiet och gymnasiet i Samhällskunskap och Engelska, men kommer efter den här skrivningen förmodligen aldrig någonsin att få ett jobb som lärare i Sverige. Ett öppet stöd till cannabislegalisering reducerar mina chanser till nära noll i nuläget, trots att jag under utbildningens gång oftast fick fina betyg och omdömen efter avslutade kurser och praktik. Under studietiden praktiserade jag och jobbade även på olika skolor i Malmö. Jag har varit ’ute på fältet’, på allt ifrån den stora, kommunala Videdalsskolan och dess rika blandning av elever från alla delar av samhället, till den anrika stiftelsen Bladins.
Det spelar ingen roll. Det som spelar roll i den statliga garantin om att få bli legitimerad, desperat behövd, men forever arbetssökande samhällskunskapslärare är att jag opponerar mig mot den gällande ordningen – doktrinen, dogmen och den oförklarliga principfrågan med stort P.
I nuläget måste du blint ställa dig bakom utopin och målsättningen om det narkotikafria samhället om du vill jobba som lärare i Sverige – oavsett om du tycker att ett sådant samhälle verkar rimligt och nåbart eller ej. Så är det bara. Om du som lärare propagerar för att Cannabis och dess intäkter ska tas från gängen och istället hållas borta från ungdomar i den utsträckning vi ser idag genom en strikt kontrollerad och reglerad marknad, är det bara att packa ihop och gå hem. Du är en farlig ’knarkliberal’ och dina elever kommer därigenom också att hamna i rännstenen med en kanyl i armen – precis som du själv, förr eller senare. Allt enligt doktor Bejerots epidemiologiskt färgade diktat av svensk narkotikapolicy, som idag, 60-talet år senare tydligen ska fortsätta att konserveras för tid och alla tiders eviga och evinnerliga evighet.
Men stopp ett tag! Blir inte den som testar i princip automatiskt narkoman? Nej. Det finns inte mycket som pekar på det, så var finns logiken i att skolan, vars verksamhet ska baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet, fortfarande styrs av idéer som var ifrågasatta redan på den tiden då det begav sig? Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendet om att unga skulle använda- eller ta mer skada av Cannabis om det vore legalt. Så, i skrivandet här på Cannabis i Fokus kommer säkert ’lärar-perspektivet’ att dyka upp ibland och jag kommer att dänga er i huvudet med det.
Var så säkra! Ordnung und lernen durch Schmerz!
Det blir bland annat en hel del bla bla bla om läroplanen, så kallat LGR 11-bla-bla-bla. Det blir säkert en hel del Vygotski-blablabla med Skolverkets okunskapssammanställnings-blablablä samt SOU:er och annat töcket.
Jag erkänner dessutom, under imaginärt pistolhot, att jag är alkoholskeptiker, vilket kommer att få mig hatad av nästan hela svenska folket, men så får det bli. Skrivandet kommer att beröra alkoholens roll under uppväxten i Älmhult; personliga brännvins-bravader; supandet i musikbranschen; min aversion mot jobbiga fyllon och perioder av protest via obstinat alkoholbojkott. Det blir även totalsågningar av flum omkring fulla människors ”ärlighet” och andra spritindränkta klyschor. BLLUUUUÄÄÄPTH!
Jag är ingen ’haschrökare’. Idag använder jag inte längre Cannabis för det höga nöjets skull, som under tidigare perioder i livet. Nuförtiden blir jag inte hög överhuvudtaget och strävar ej heller efter att bli det. Jag upptäckte efter år av systematisk utprovning enligt den tidsödande principen om ”trial and error” att jag alltid främst tycks ha varit ute efter CBD, den vanligaste icke-rusgivande cannabinoiden och inte THC, molekylen som ger det berömda ruset. Att röka Cannabis, till att börja med, är uteslutet för mig sedan många år tillbaks. Idag är jag stolt vaporiserande och ätande användare av medicinsk Cannabis och gissa vad, folks? DET HJÄLPER!
Det botar inte alltid, men det hjälper. Tillräckligt. Hur ska jag beskriva det? Rätt sort, i rätt mängd och administrerad på rätt sätt ger medicinsk Cannabis en annorlunda och närmast magisk smärtlindring. Diverse trauman jag har hunnit gå igenom och alla gamla krigsskador blir betydligt mer uthärdliga. Det har hänt saker… Jag har spik nykter men dödstrött kört av vägen några gånger, senast häromåret. Voltade en gång med en Land Rover Defender och överlevde med en hårsmån. Jag har ägnat mig åt adrenalindrivna, ogenomtänkta rörelser, ugly skuttande upp och ner-, åt sidorna- fram och tillbaks och allt möjligt annat kroppsfientligt fjanteri på scen. Slumpvisa bomb-explosioner i ballader. BOOM! – när du allra minst anar det. Har fått 360 volt genom kroppen, något som får vilken dönicke som helst att sprattla till. Kittlar dödsskönt i kistan hela vägen tills du ligger i den. Rökmaskiner med fel sorts rök – ingen ljuvlig skunkstank där, inte… Flera hundra kilo tunga Hammondorglar in och ut och kors och tvärs över planeten. Med sned rygg. Har dansat flamenco så pass att jag nuförtiden ibland måste gå med käpp. Så många år av Slitage de Luxe har helt enkelt gjort sitt. AJ!
AJ som fan, rentav, du!
Vad skrattar du åt? Passa dig! Så mycket ont X 365 dagar om året =
A-R-G gubbajävel!
Att jag har klarat mig hyfsat oskadd igenom decennier av det hejdundrande Rock’n’Roll-dårskap som kombinationen av ADHD och öronbedövande musik (???) har genererat, är väl en kombination av godkänd genetik och änglavakt. Jag bode ha varit död flera gånger om före 27 års ålder. Det har varit nära några gånger, men nära skjuter ingen hare, så att…
Jag vill skriva för att kanske bidra till att en ’weed-weed’-situation uppstår, där både staten och civilsamhället, ner till den enskilde användaren, tjänar på att cannabisväxtens fulla potential utnyttjas på legala och reglerade marknader, samt att argumentera för att verksamma inom alla produktionsled inom dagens olagliga Cannabis-industri ska erbjudas amnesti och stöd i eget företagande inom den kommande, legala motsvarigheten här i Sverige.
Jag vill skriva om att legalisering och reglering bör kompletteras med detta tredje ben: amnesti. Jag vill inte knäcka gängen. Det kommer inte att gå så länge Sverige i grund och botten är ett obarmhärtigt och exkluderande samhälle. Faktum är att jag i stort håller med om ”Fuck The World”, i alla fall så länge som världen ser ut som den gör på det här området. Jag tror samtidigt inte att ”All Cops Are Bastards”. Polisen, om några, ser verkligheten därute på gatan och känner en daglig otillräcklighet som flåsar dem i nacken.
Polisen ska få frigjorda resurser till att ägna sig åt väsentligheter istället för att jaga sjuka narkomaner, smågangsters och gatuförsäljare. Det är fullkomligt oansvarigt av svenska politiker att på klassiskt populistiskt vis yla om att ”knäcka gängen” och samtidigt vända på varje gruskorn medan bumlingar får ligga orörda!
Sverige har de gäng som vi förtjänar.
Nej, jag vill snarare hjälpa gängen att få lite mer vita inkomster, bli mer laglydiga och sluta att slåss med annat än förträffliga produkter. Det kan de. Jag är övertygad om det. Inom dessa led finns mycket god kompetens och potential inom cannabisproduktion, logistik och försäljning, etc. som samhället vare sig bör förringa, eller stänga ute. De duktiga killar och tjejer i gängvärlden som vill bli skötsamma, ska ges chansen till det. Punkt slut.
Det är att visa empati och omtanke om dem som har tvingats växa upp i trauman och orättvisor och nu tar revansch via bly som viner genom luften och träffar andra i samma sits.
Jag vill skriva för att jag älskar Sverige, för med all Din praktfulla natur, alla Dina ärliga, vänliga och kloka människor och Dina, ur ett globalt perspektiv sett, små skavanker är Du ett av världens bästa länder att växa upp i. Sverige är fortfarande fantastiskt! Jag hade turen att hamna här med en liten resväska, en nallebjörn och två snälla föräldrar som höll ihop hela livet. Jag har dem och Sverige att tacka för allt. I Sverige har det stora flertalet faktiskt än så länge en någotsånär, vettig chans.
Samma gäller även Nederländerna, trots att landet ibland kan upplevas som ett enda ultra-kommersiellt, elitistiskt jippo och trots att Cannabis har funnits fritt tillgängligt för alla över 18 år sedan mitten av 70-talet. Nederländerna är inte på något sätt ett kollapsande knark-inferno bara för den sakens skull. Det är ett i allra högsta grad ett välfungerande samhälle och likt Sverige en ultramodern, socialliberal välfärdsstat.
Nederländerna har, som den gamla kolonialmakt och handelsnation det är, bara några hundra års försprång i medvetenheten om det lönlösa i att försöka stoppa produktion och smuggling av rusgivande substanser. Det insåg holländarna redan på 1600-talet då de hade monopol på opiumhandeln i Nederländska Ostindien. Trots min livslånga, stora kärlek till Sverige kommer jag att skriva om hur den verklighetsfrånvända nolltoleransen här hemma ledde till åren som politisk flykting i Amsterdam och hur alltihop skapade den stridslystnad som ni förhoppningsvis kommer att roas och oroas av.
Jag lever, äter, läser, skriver och andas Cannabis. Bokstavligen. Musik kommer alltid att vara min främsta passion jämte nakna fruntimmer, men Cannabis i kombination med dessa bildar en oslagbar treenighet.
Är du alltid trevlig och lagom? Jag försöker, men det går inte alltid så bra. Har ibland fått höra att I’m a Firestarter och du kommer nog att bli ilsk. Det är bra. Det är aningen meningen. Även du som gillar Cannabis kommer ibland att bli upprörd. Det finns ingen gödande, födande hand som jag inte vill bita. Jag är allt som oftast topp tunnor rasande – fly förbannad och förbannar det mesta, det ska Gudarna veta. Gudarna ska också veta att samtiden suger. Röv. Som alltid. Jag är fortfarande punk och står för det. Jag vill skapa kaos och anarki i ditt huvud genom gammal hederlig DIY-provokation, för är det inte så att ilska ofta är det första fröet till något nytt? Vad säger ni andra barn av 1977? Låter det bekant? Samhällsomstörtande känslor omsatta i oljud och text, anybody? Allt kan ju inte vara auto-tunat tönteri, eller hur?
Jag har rätt. Nästan rakt av. Kritiker, legaliseringsmotståndare, skeptiker, och alla möjliga slags förbudsivrare, jag är hemskt ledsen, men ni har fel!
Ni kommer att förlora så det stänker om det! Ni kommer att tvingas ge upp. Av oss! Ni kommer att förgöras. Förintas, Faila! – Muy, muy GRANDE!
Cock-a-toodle-doo!
Vi är här nu.
…yuhuuu?
Var är ni någonstans?
Uppe i er egen …?
Jaha? Jaså? På så sätt. Nämen, vad tråkigt, hörninini.
Vi förstår. Det är lugnt.
Ni kan slappna av nu. Äntligen.
Njut av walkoverns befriande sötma.
Allt är slut.
Over and done!
Vi lovar att vi ska ta hand om er.
, så vi gör…
(vissel-vissel …lite förstrött)
Var inte rädda.
Vi kommer att ta hand om er, hjälpa er ut ur er egen rumpa och trösta er om ni gråter. På heder och samvete.
I swear that…, öh…, vad hette det nu igen?…öh, … korttidsminnet, vet du…
Jahaa-då…, så ja, så ja.
Alla har vi någon gång hamnat helt vilse. Inte alls konstigt. Det är lugnt.
Slappna av nu.
Slappna av, sa jag.
Ja, ni ser…
Vad lugnt och fint det blev.
… (lång suck av lättnad) Ja, tack gode G…
Uåppåppåppåppåpp! Inte bråka!
Nej! Vad sa jag alldeles nyss?
Sssscchhh! Lugn och fin nu!
, visst
, så ja…
. .
– –
Vi som jobbar här på Cannabis i Fokus och många med oss kommer att knäcka ert gäng; ni okunniga, odugliga politiker; alla ni trångsynta gaphalsar som har tystat många betydligt bättre upplysta alltför länge och alla ni mäster-tyckare utan täckning.
Nu verkar det vara vår tur att höras. Vår tur att ge Er en match! Det kommer vi sannerligen att göra.
I’m ’all in’. Som alltid.
All ’in & out’ och jag ska ta mig friheten att fucka med er lite då och då.
Alla ni som kan betydligt mer om Cannabis än det genomsnittliga ’killgissande-vid-grillen-fyllot’ och ni som av egen- och miljoner andras beprövade erfarenhet världen över, vet att Cannabis inte automatiskt suger in dig i ett svart hål där du för evigt kommer att torteras i det nedersta knarkhelvetets mest bloddrypande sfärer – våga tala om det! Skriv om det!
Sjung om det, vad fan vet jag, bara jag slipper ’producera’ och annat bluffmakeri. Skippa flummet, var tydliga, kanske försiktiga, men inte tysta.
Yttrandefrihet finns ju, trots allt. Och pressfrihet!
He he he… (längtansfullt blodtörstigt och djupt optimistiskt varggrin ; >€ )
Många har kämpat länge i det tysta. Klyschan stämmer. Alltför många av er cannabis-kunniga därute har i alltför hög utsträckning tvingats anpassa er efter den norm som har skapats av majoritetssamhällets totala okunskap.
Fuck Svensson, säger jag och det har jag alltid sagt. Ta inte illa upp nu, alla ni som med glädje och stolthet sköter allt som förväntas av er på normalitetens brant med såväl självklarhet som glans. För att ta det ner till the real nitty-gritty av vad det handlar om, är det helt enkelt så att ’vanligt’ folk har annat att sköta än att fördjupa sig i Cannabis dagarna i ända! De flesta har fullt upp med att klara just den där vardagshjälte- och hjältinne-vardagen och få alltihop att ’bara’ rulla på år efter år.
För detta har jag den allra största respekt. Inte minst för att jag själv inte alltid klarar det särskilt väl. Det ska erkännas. Ni ska erkännas, först och främst! För just tack vare er så rullar allt på hyfsat som vanligt, år efter år. Ni och ert dagliga slit bygger hela välfärdsstaten. Jag vill inte på något sätt förringa ”verklighetens folk”, som det brukar heta.
Vad jag tror att Alf Svensson, Göran Hägglund och andra brukar mena med det uttrycket är väl just alla de som jobbar, gör rätt för sig, håller käften; inte ställer för jobbiga frågor och allra helst vill att deras barn blir ungefär likadana som sig själva. Det är ok.
Svensson har rätt i essens och livsgärning, MEN vet tyvärr för lite om Cannabis för att bestämma om det ska vara lagligt eller ej. Det är också sant.
Därför vill jag nu röra i téet på mörra så det stänker om ett! Lite extra kunskap kommer nog att splish-splasha ner lite varstans under kommande år och Sverige kommer att legalisera. Frågan är bara när. En ännu större fråga är hur?
Dessutom, är det väl självklart att det sista vi alla vill, är att våra barn ska bli knarkare? Det får absolut inte hända! Ändå händer det ibland. Varför, är den grundläggande frågan som alla i den situationen ställer sig och om det Gud förbjude nu händer, så ska väl våra barn inte behöva jagas och trakasseras av polisen för att därefter behäftas med ett brottsregister som följer dem livet ut? Är det rättvist gentemot den som har missbrukat och kommer ur sitt beroende som en rehabiliterad, åter levnadsglad och ambitiös människa? Ska de som fortfarande sitter fast i sitt missbruk fortsätta att förvägras vård när de är sjuka eller rentav döende?
Om det handlade om ditt barn, skulle du vilja att barnet hellre hänvisas till en enslig överdos på en smutsig offentlig toalett än till en van sjukvårdsarbetare som gör en daglig checkup och ger en liten stunds lugn och medmänsklig kontakt? Skulle inte du vilja att också ditt barn blev omhändertaget så gott det går och inte ställdes helt utanför samhället av polisen och socialtjänsten? Skulle du inte vilja att ditt barn förskonades från hela den livslånga, faderullans stämplingen som dessa svenska myndigheter ägnar sig åt idag?
Numera är det i Sverige en realitet att verklighetens folk röker holk och ska du ’va som folk är mest’ idag, i Sverige anno 2022, ja då är sannolikheten hög att du är en av alla gåsapågar o gåsatöser som verkligen gillar en riktigt god fedegås* lite då och då.
* ’röga Galle’ po redig skånska **
** Skunkska.
Ni är hög, ers Höghet, sägs det förmodligen idag även på svenska slott och herresäten. Det bolmas i smyg överallt med en varierad portion gammeldags, hederlig snutnoja som ständig följeslagare.
Cannabis är inget som ”kommer hit” om det legaliseras.
Cannabis är redan här. Big time! Vakna!
Gör!
Något! – vad som helst. Det är bara att sätta igång!
Legalisera! Reglera! Säg Förlåt!
Mena det!
Ska vi vända på regeringens egen sten åt er, så att ni kan komma ut?
Tittut!
Här är vi!
Ni har letat efter oss.
Vi vet hur. Vi kan vårt ogräs … and beyond.
Ni kommer att vilja lyssna på oss.
Ni kommer att vilja prata med oss.
Ni kommer att vilja läsa oss.
Vi är Cannabis i Fokus.
Ni är Svenska folket.
Jag hoppas att ni är med oss.
Cannabis Sativa Linnaeus står till Er tjänst
Akta och bruka henne väl och Er säd skall bli evigt rik.
Hela din familj blir belönad, mannen!
Jag svär!
