Hoppa till innehåll
Solodlad cannabis, levande jord och odlarna som bygger en regenerativ framtid – samtidigt som de federala pengarna går till alla utom dem
I juni undertecknade president Donald Trump en presidentorder som utökar ett pilotprogram som USA:s jordbruksdepartement, USDA, redan hade finansierat. Pengarna fördelas genom naturvårdsprogram som Environmental Quality Incentives Program (EQIP) och Conservation Stewardship Program, som ersätter lantbrukare för åtgärder som förbättrar jordhälsan.
Inom allt från åkerbruk till boskapsskötsel har regenerativt jordbruk gått från att betraktas som en marginell idé till att bli en av de snabbast växande rörelserna inom lantbruket.
Nästan inga av dessa pengar kommer dock att nå en cannabisodling.
Eftersom cannabis fortfarande är olagligt på federal nivå kan delstatligt licensierade odlare inte få del av federala miljö- och naturvårdsbidrag. De kan inte heller certifieras som ekologiska av USDA och nämns över huvud taget inte i presidentorderns planer.
Hampa är undantaget som tydliggör problemet. Sedan 2018 års Farm Bill trädde i kraft har hampaproducenter kunnat få USDA:s ekologiska certifiering och söka stöd från samma naturvårdsprogram som presidentordern nu utökar.
Det handlar om samma växt, samma jord och samma odlingsmetoder. Det som avgör om en gård får tillgång till federalt stöd är gränsvärdet för THC.
Den gröda som kanske har mest att vinna på en omställning där jordhälsan sätts främst är samtidigt den som Washington fortfarande vägrar att nämna.
Arbetet fortsätter därför utan hjälp från den federala regeringen. I stället drivs utvecklingen av oberoende certifieringsorganisationer och de småskaliga odlare som väljer att ansluta sig till dem.
Presidentordern presenterades som en del av kampanjen Make America Healthy Again och kom samtidigt som det regenerativa jordbruket växer på allvar runt om i världen.
Jacob Policzer är styrelseordförande för cannabiscertifieraren Sun & Earth och ansvarig för forskning och strategi vid The Cannabis Conservancy i Denver. Han följer utvecklingen inom regenerativt jordbruk även utanför cannabisbranschen.
– Det verkar växa med ungefär 15 procent om året, säger han.
– En uppgift som jag tyckte var väldigt inspirerande, och som också stämmer överens med det vi ser i praktiken, är att omkring 86 procent av de unga lantbrukare som nu söker sig till jordbruket använder regenerativa metoder. Det är framför allt där vi ser en betydligt större optimism och tillväxt.
Att göra omställningen synlig
Sun & Earth arbetar för att göra det som sker ute på odlingarna begripligt och synligt för konsumenterna i butik.
– Genom vår certifiering gör vi regenerativ odling synlig för konsumenten, säger Jacob Policzer.
– Certifieringen följer produkten genom hela leveranskedjan och blir till slut en märkning, ett slags kvalitetsstämpel. Konsumenten kan känna igen den och förstå att produkten har odlats med de här metoderna.
Policzer förklarar hur processen går till i praktiken:
– Odlarna kontaktar oss via telefon eller vår webbplats. Därefter fyller de i en ansökan och en odlingsplan där de redovisar sina arbetsmetoder och vilka ämnen de tillför jorden. Vi granskar underlaget och ställer kompletterande frågor. Om allt ser bra ut kopplas odlaren samman med en inspektör som bokar in ett besök. Inspektören tillbringar två till tre timmar på plats och går igenom hela odlingen.
Sun & Earth använder två certifieringsnivåer. Den högsta nivån avgörs till stor del av hur väl gården tar hand om och bygger upp sin egen jord.
– Vi har både en grön standard och en guldstandard. Vi fokuserar särskilt på det som vi anser vara avgörande inom regenerativt jordbruk, framför allt hur odlingen skapar och upprätthåller jordens bördighet på plats.
Organisationen beräknar hur mycket kväve, fosfor och kalium – vanligtvis förkortat NPK – som gården använder. Därefter granskas hur stor del som har framställts på gården och hur mycket som har köpts in utifrån.
– Vi vill verkligen uppmuntra kompostering på gården, användning av lokala resurser och liknande metoder, säger Policzer.
Två krav går inte att kompromissa med.
– För att få vår regenerativa certifiering måste cannabisen vara solodlad direkt i den naturliga jorden. Levande jord och odling i marken är de två viktigaste faktorerna.
Policzer beskriver skillnaden mellan konventionellt och regenerativt jordbruk som en fråga om att ta från jorden eller ge tillbaka till den.
– När man odlar konventionellt, särskilt i monokulturer, lånar man i praktiken från jorden. Man förbrukar näringsämnena och den mikrobiella aktiviteten. Till slut leder det till ett allt större behov av syntetisk växtnäring, som dessutom blir dyrare för varje år. Samtidigt behöver man tillsätta allt mer.
– Med regenerativ odling ser vi i stället att man ger tillbaka till naturen. Mängden organiskt material ökar, jordstrukturen förbättras och marken blir bättre på att hålla kvar både vatten och näring. Målet är att minska behovet av sådant som måste köpas in utifrån.
Det är ett ekologiskt argument, men i takt med att klimatet blir varmare håller det också på att bli en praktisk nödvändighet.
– Vid regenerativ odling ser man att mellan 80 och 90 procent av grödorna överlever, trots att odlingen bara använder omkring 70–80 procent av den vattenmängd som krävs vid konventionell odling, säger Policzer.
– Det stärker förhoppningsvis lantbrukarnas motståndskraft. I förlängningen kan det förbättra förutsättningarna för landsbygdens ekonomi, särskilt i USA där många landsbygdsområden präglas av fattigdom eller ekonomiska nackdelar.
Kraven stannar dock inte vid själva odlingsmarken. Certifieringsorganisationer som Sun & Earth granskar även etiska arbetsvillkor, framför allt arbetarnas rättigheter.
– Det handlar om att se till att de anställda får rättvisa löner eller löner som faktiskt går att leva på. Det handlar också om möjligheten att erbjuda bra bostäder och helst tillgång till sjukvård och utbildning. Det är på de här områdena som våra småskaliga odlare verkligen har svårt att få resurserna att räcka till, säger Policzer.
Till skillnad från USDA Organic, en kostsam certifiering som främst är anpassad för storskaliga företag, riktar sig Sun & Earth till mindre odlare och producenter.
– En typisk gård som certifieras av oss är ett litet familjejordbruk, ofta drivet av ett par eller en familj, säger Policzer.
– I Kalifornien handlar det vanligtvis om traditionella cannabisodlare som har tagit steget in på den lagliga marknaden. De är välkända och respekterade inom både lokalsamhället och cannabiskulturen och har ofta odlat i mer än 20 år. De förvaltar och för vidare det arvet.
Två vägar till förändring
De två begrepp som oftast används för att beskriva de hållbara odlarnas arbete – regenerativt jordbruk och agroekologi – betyder inte riktigt samma sak.
Agroekologi är det äldre och mer långtgående av de två begreppen. Det började utvecklas som en vetenskaplig disciplin under 1940-talet. Metoderna har framför allt sina rötter hos urfolk och småbrukare, som fortfarande hör till de främsta utövarna.
Agroekologi innebär att ekologiska principer tillämpas inom jordbruket. Odlingssystemen utformas för att efterlikna naturliga ekosystem, med blandodling, traditionella frösorter och biologisk bekämpning i stället för ett stort beroende av inköpta insatsvaror.
Men agroekologin stannar inte vid åkerns gräns. Den betraktar gården som ett socialt och politiskt system i lika hög grad som ett biologiskt. Därför omfattar den även frågor om rätten till mark, kontrollen över utsäde, rättvisa marknader och vilka människor som faktiskt får möjlighet att försörja sig på jorden.
Agroekologi kan därför beskrivas som en samling principer som knyter samman etik, mänskligt arbete och natur.
Regenerativt jordbruk är ett nyare, friare och mer lättillgängligt begrepp. Det saknar en fast och allmänt accepterad definition, men används i praktiken för att beskriva en rad odlingsmetoder där jordhälsan står i centrum.
Det kan handla om att odla täckgrödor, undvika plöjning, låta betesdjuren växla mellan olika marker, använda kompost och se till att det finns levande rötter i jorden året runt. Målet är att återuppbygga jordens organiska material, förbättra dess förmåga att hålla kvar vatten och stärka det biologiska livet under markytan.
En stor fördel med regenerativt jordbruk är att resultaten går att mäta. Markens kolinnehåll, vattnets förmåga att tränga ner i jorden och den mikrobiella aktiviteten kan följas och jämföras från en odlingssäsong till nästa.
Men vad är det egentligen som ska återskapas genom regenerativt jordbruk? Framför allt handlar det om tre saker.
Den första är själva jorden. Målet är att bokstavligen återuppbygga ett levande odlingsmedium som har utarmats genom ett århundrade av intensivt resursuttag. Marken ska inte längre behandlas som en gruva som kan tömmas, utan som ett värde som kan vårdas och växa över tid.
Jordens hälsa mäts genom det liv som finns och arbetar under markytan. I stället för att bekämpa detta liv försöker odlaren främja, undersöka och balansera det.
Den andra delen som återupprättas är den mänskliga kunskap som jordbruket kräver. Det industriella jordbruket har i stor utsträckning flyttat beslutsfattandet bort från lantbrukaren och ersatt det med standardiserade metoder som är beroende av inköpta produkter: använd den rekommenderade mängden, bespruta enligt schemat och upprepa processen.
Det regenerativa jordbruket lägger tillbaka kunskapen i odlarens händer. Ett levande system kan inte skötas enbart med kemiska medel och färdiga instruktioner.
Odlare, tekniker och andra anställda måste därför tillbringa betydligt mer tid ute på fälten. De behöver analysera marken och hela tiden söka nya lösningar som kan anpassas efter grödorna, årstiderna och de ständigt föränderliga förhållandena. De måste helt enkelt lära sig att läsa sina egna odlingar bättre.
Det är ett heltidsarbete som kräver närvaro och en nära relation till platsen.
Därför bidrar regenerativt jordbruk också till en tredje form av återhämtning: att människor återvänder till och stannar kvar i jordbruksområdena. Det handlar om bandet mellan en människa och den särskilda bit mark hon tar hand om – och om den betydligt äldre insikten att jordbruk var ett kulturellt och ekologiskt hantverk långt innan det blev en industriell process.
Att återställa jorden, återupprätta kunskapen och återknyta banden till naturen.
Det rätta sättet att odla
Sunset Lake är en av fyra gårdar i Vermont som har certifierats av Sun & Earth. Gården ligger nära Lake Champlain på mark som tidigare användes som betesmark för mjölkkor. All cannabis odlas utomhus, och det var familjen som i generationer drivit mjölkgården som tog den nya grödan till platsen.
Rev Baker ansvarar för gårdens marknadsföring. Han har en examen i filosofi och arbetade i 16 år med hantverksöl och kvalitetsviner.
– Jag behövde bli nykter och sluta dricka. Cannabis hjälpte mig faktiskt att lämna alkoholen, och därefter började jag arbeta i den här branschen, säger han.
Gårdens ägare, som också är Bakers chef, växte upp bland korna. Han ser cannabis som en möjlighet att få nästa generation att stanna kvar på landsbygden.
– Han ser det vi gör här som ett sätt att få unga människor i Vermont intresserade av jordbruk igen, säger Baker.
– Det är svårt att konkurrera med ett teknikföretag som kan locka med alla möjliga spännande innovationer, när alternativet är att köra traktor och skörda majs. Men att odla cannabis och hampa kan kännas både roligt och spännande. Det kan få fler människor att bli intresserade av lantbruk.
Baker växte själv upp i stadsmiljö men drogs så småningom till ett liv närmare naturen.
– För oss betyder regenerativt jordbruk att vi vill lämna jorden och gården i bättre skick än när vi började, säger han.
I praktiken innebär det att gården komposterar gödsel från familjens mjölkkor tillsammans med förbrukad malt från ett närliggande bryggeri. Blandningen används sedan som gödning på odlingsmarken. På så sätt återförs organiskt material och biologiskt liv till jorden i stället för att transporteras bort som avfall.
Marken ingår också i en flerårig växtföljd. Varje säsong tas vissa delar ur cannabisproduktionen och får vila. Under dessa perioder planteras täckgrödor – en blandning av gräs och baljväxter som inte odlas för att säljas, utan för att ge näring åt jorden. Metoden kallas ibland gröngödsling.
Baljväxterna fyller en särskilt viktig funktion. Tillsammans med rhizobiebakterier i sina rotknölar binder de kväve från luften och omvandlar det till en form som andra växter kan tillgodogöra sig. Det minskar behovet av inköpt syntetisk gödning.
Gräset ser samtidigt till att levande rötter finns kvar i marken året runt. Rötterna ger näring åt de mikroorganismer som bidrar till att bygga upp jordens struktur.
När täckgrödan slås tas den till vara som hö och förs tillbaka till mjölkgården som djurfoder. Avfallet från en verksamhet blir en resurs i nästa led, samtidigt som näringen stannar i närområdet.
Det är cirkulär ekonomi i sin mest bokstavliga form: ett kretslopp mellan odlingsfälten, djuren och ett lokalt bryggeri – allt inom ett område på bara några kvadratkilometer.
Jorden i Vermont som gården försöker förbättra är långt ifrån lättodlad. Den är sandig och väldränerad, vilket minskar risken för rotröta men samtidigt gör att marken har svårt att hålla kvar både vatten och näringsämnen. Under det sandiga jordlagret finns dessutom en relativt stor mängd lera.
Täckgrödorna fyller därför flera funktioner. När växtresterna myllas ner inför nästa plantering tillförs kol och organiskt material till en jord som annars lätt skulle förbli tunn och näringsfattig.
När de unga plantorna sätts ut tillför gården även arbuskulära mykorrhizasvampar till rötterna. Dessa svampar har levt i samspel med växternas rötter i mer än 400 miljoner år.
Växten förser svamparna med socker som bildats genom fotosyntesen. I utbyte sträcker svamparnas tunna trådar, så kallade hyfer, ut sig genom jorden och mångdubblar i praktiken rotsystemets räckvidd. De kan ta upp fosfor, kväve och vatten från områden som växtens egna rötter aldrig skulle nå och transporterar sedan resurserna tillbaka till plantan.
Svamparna hjälper också plantan att klara torka och utsöndrar glomalin, ett klibbigt glykoprotein som binder samman jordpartiklar till stabila aggregat. Det skapar den smuliga struktur som gör att jorden kan hålla kvar både luft och vatten.
Konventionella odlingssystem med lättlöslig konstgödsel och svampmedel tenderar först att göra detta samspel överflödigt och därefter slå ut det helt. Regenerativ odling handlar till stor del om att skapa förutsättningar för att det ska överleva.
Allt på Sunset Lake odlas utomhus direkt i den naturliga jorden. Gården har inga möjligheter till inomhusodling.
Bekämpningen av skadedjur och sjukdomar följer samma grundtanke. Metoden kallas integrerat växtskydd, eller IPM, och på Sunset Lake bygger den helt på biologisk bekämpning.
Det största hotet bland skadeinsekterna är den europeiska majsmottfjärilen, vars larver borrar sig in i stjälkarna på såväl majs som hampa och cannabis. För att bekämpa den sätter odlarna ut Trichogramma, en parasitstekel som är så liten att den knappt går att se. Stekeln lägger sina egna ägg inuti skadedjurets ägg, vilket gör att det förstörs innan larven hinner kläckas.
Mot mjukkroppade skadedjur som bladlöss och spinnkvalster används rovinsekter. Gården sätter bland annat ut larver av guldögonsländor. Genom samplantering försöker den också locka dit och behålla naturligt förekommande nyckelpigor.
Rödklöver sås mellan odlingsraderna och fungerar som en särskild livsmiljö och födokälla för nyttoinsekterna när det finns ont om bladlöss.
Växtsjukdomar förebyggs i första hand genom själva odlingsmetoden. Plantorna placeras med stora mellanrum och beskärs så att luften kan cirkulera genom bladverket. Det minskar luftfuktigheten som många svampsjukdomar behöver för att utvecklas.
När detta inte räcker besprutas bladen med kaliumbikarbonat, som förändrar pH-värdet på bladytan och skapar sämre förutsättningar för svamptillväxt.
Gården använder även mikrobiella lösningar med nyttiga mikroorganismer som koloniserar växten och konkurrerar med sjukdomsframkallande organismer som Botrytis, gråmögel, om utrymme och resurser. Strategin kallas konkurrensutslagning.
Ingenting som används på fälten är avsett att sterilisera miljön. Hela odlingssystemet är i stället utformat för att påverka ekologin så att balansen gynnar grödan.
Uråldrig växt, ung rörelse
– Stoicism i dess verkliga bemärkelse – inte den förenklade ”bro-stoicism” som sprids på TikTok – handlar om att verkligheten förr eller senare hinner ikapp dig om du blundar för den och inte förstår hur saker fungerar, säger Baker.
– Om du odlar med målet att pressa fram så mycket ekonomiskt värde som möjligt ur varje kvadratcentimeter kommer du till slut att förstöra jorden. Därefter kollapsar verksamheten och i förlängningen även ekosystemet.
– Men om du förstår hur ekosystemet fungerar naturligt och lär dig att samspela med det kan du fortfarande få fram en värdefull produkt utan att förstöra grunden för produktionen. Det är själva kärnan i hållbarhet.
Annars står du till slut bara där med en näve sand.
Rev Baker, Sunset Lake
Under tusentals år var cannabis en växt som odlades i jord och solljus. De fönsterlösa odlingslokalerna är ett betydligt modernare resultat av förbudspolitiken. Samtidigt har ingen delstatligt licensierad cannabisproducent tillgång till det federala stödsystem som nu byggs ut för andra delar av jordbruket.
– På grund av problemen med legaliseringen på federal nivå kan vi inte få federal finansiering. Vi är en ideell organisation enligt bestämmelsen 501(c)(3), vilket innebär att vi i praktiken är hänvisade till privata organisationer, institutionella bidrag, privata investerare och finansiering från delstaterna, säger Policzer.
Utan stöd blir de ekonomiska villkoren hårda, och allt fler odlare tvingas lämna branschen.
– En betydande andel gårdar lämnar tillbaka sina licenser, skjuter upp odlingen eller minskar verksamhetens omfattning samtidigt som ägarna tar arbeten utanför gården. Ekonomin är helt enkelt väldigt svår, säger Policzer.
– När priset ligger på 250, 350 eller 400 dollar per pound, alltså omkring 0,45 kilo, täcker det knappt kostnaderna.
Även certifieringen kan förvärra problemet om priset blir så högt att de odlare som systemet är tänkt att hjälpa stängs ute.
– Om avgifterna är för höga hindras småskaliga odlare från att delta. Då skapar man ett system där endast de som har råd kan bli certifierade, varnar Baker.
– Målet borde vara att så många gårdar som möjligt ska kunna delta.
En större och mer grundläggande förändring vore att ge odlarna frihet att sälja sina produkter.
– Direktförsäljning från gården är något som ur vårt perspektiv verkligen skulle kunna förändra cannabisbranschen i grunden, säger Policzer.
Han syftar på möjligheten för cannabisodlare att sälja direkt till besökare på gården, på samma sätt som en vingård kan sälja sitt vin.
Det skulle också kunna göra diskussionen om odlingsmetoder och kvalitetskrav mer öppen.
– Många konsumenter tror fortfarande att cannabis redan är ekologiskt odlad eftersom branschen omfattas av så många regler. Men så är det faktiskt inte, säger Policzer.
Presidentordern som Trump undertecknade i juni kommer att ersätta majs- och sojaodlare för att använda en försiktigare variant av de metoder som Sunset Lake redan arbetar med genom gödsel från mjölkgården och maltrester från bryggeriet.
Cannabisodlarna som redan utför detta arbete kräver samtidigt betydligt mindre än federala bidrag. De vill få sälja det de odlar – över delstatsgränser eller direkt från gården – på samma sätt som en vingård får göra.
De vill också att fler ska förstå att en laglig cannabismarknad byggd kring fönsterlösa lokaler, odlingslampor och en omfattande elförbrukning inte är en nödvändighet. Det är ett system som skapades under förbudspolitiken och som fortfarande upprätthålls genom politiska beslut.
Cannabis växte i jord under solen i tusentals år innan plantan började odlas under elektriskt ljus. Om odlarna får friheten att återföra den dit kommer den mest resurskrävande delen av branschen att minska av sig själv.
På längre sikt är alternativet just det som Baker varnar för: en näve sand.
Källa
- García, R. (2026). Trump Signed an Order Paying Farmers to Heal Their Soil. Weed Growers Get Nothing. High Times, 18 augusti. Tillgänglig på: High Times (Hämtad: 18 augusti 2026).
