Hoppa till innehåll
Ny forskning från Colorado utmanar stereotypen ”stoner” genom att föreslå att cannabis faktiskt kan förbättra njutningen och den subjektiva upplevelsen av träning bland vanliga användare.
Den långvariga stereotypen att cannabisanvändning leder till inaktivitet utmanas av ny forskning som tyder på att cannabis faktiskt kan göra det roligare att träna. Studien, med titeln ”Akuta effekter av Ad Libitum-användning av kommersiellt tillgängliga cannabisprodukter på den subjektiva upplevelsen av aerob träning: A Crossover Study” utförd av forskarna Laurel P. Gibson, Gregory R. Giordano, L. Cinnamon Bidwell, Kent E. Hutchison och Angela D. Bryan, kastar ljus över förhållandet mellan cannabisanvändning och träning, vilket potentiellt kan förändra berättelsen om cannabiskonsumtion.
Studien syftade till att undersöka de akuta effekterna av cannabis på den lagliga marknaden på vanliga användares subjektiva svar på träning i en kontrollerad laboratoriemiljö. Forskargruppen jämförde deltagarnas upplevelser av träning utan cannabis med deras upplevelser efter att ha använt kommersiellt tillgängliga cannabisblommaprodukter, antingen THC-dominerande eller CBD-dominerande.
Studien rekryterade 42 volontärer från Boulder, Colorado-området som regelbundet införlivar cannabis i sin löprutin. Inledningsvis etablerade forskarna en baslinje genom att mäta konditionsnivåer och samla in undersökningsdata. Deltagarna instruerades sedan att skaffa antingen en CBD-dominerande eller THC-dominerande cannabisstam från en apotek. Under ett uppföljningsbesök sprang volontärerna på ett löpband i 30 minuter i måttlig takt. Under hela denna övning ombads de att rapportera om olika faktorer inklusive motivation, njutning, upplevd ansträngning, tidsuppfattning och smärtnivåer för att bedöma den subjektiva effekten av cannabis på deras träningsupplevelse
Resultaten var spännande. Deltagarna, alla regelbundna cannabisanvändare, rapporterade en mer positiv påverkan, ökad njutning och ökade ”runner’s high” -symtom under sina cannabisinfluerade träningspass jämfört med icke-cannabis-sessioner. Men de upplevde också mer ansträngning. I synnerhet förblev smärtnivåerna låga och konsekventa i båda scenarierna. Studien observerade att effekterna varierade beroende på cannabinoidinnehållet, med personer som konsumerade CBD som visade en större skillnad i njutning och en mindre skillnad i ansträngning jämfört med THC-konsumenter.
Även om studien inte fann att cannabis var prestationshöjande på ett sätt som skulle kunna ge tävlingsidrottare en orättvis fördel, belyser den dess potential att positivt påverka den subjektiva träningsupplevelsen för vanliga användare. Denna insikt är särskilt relevant eftersom många idrottsligor, som erkänner det medicinska värdet av cannabis och dess roll i återhämtningen, har lättat på sin policy för cannabis och CBD. UFC tog nyligen bort cannabis från sin lista över förbjudna substanser, och många andra professionella idrottsligor har i varierande grad lättat på sina policyer.
Forskargruppens resultat tyder på att cannabis, när det används i samband med träning av regelbundna användare, kan leda till en ökning av både positiva och negativa aspekter av den subjektiva träningsupplevelsen. De varnar dock för att mer forskning behövs för att fastställa dessa resultat och efterlyser olika prover, träningsmodaliteter och metoder, inklusive placebokontrollerade prövningar.
Denna studie är den första som undersöker de akuta effekterna av kommersiellt tillgänglig cannabis på subjektiva svar på träning i en laboratoriemiljö. Det öppnar dörren för en ny förståelse för hur cannabis kan interagera med fysisk aktivitet och utmana den stereotypa klassificeringen av cannabiskonsumenter som stillasittande. Eftersom det juridiska landskapet och den allmänna uppfattningen om cannabis fortsätter att utvecklas, ger denna forskning en aktuell inblick i hur den kan användas för att förbättra snarare än att hindra en aktiv livsstil.
