Hoppa till innehåll
Vito skulle lämna sin fru vid en sportbutik när han stoppades i en vanlig trafikkontroll. Några minuter senare stod han handfängslad mot en polisbil, anklagad för våldsamt motstånd. På stationen visade alkoholmätaren 0,00 – och hans misstänkta THC visade sig komma från medicinsk cannabis som skrivits ut av en svensk läkare.
Det var en helt vanlig bilresa.
Vito, 60, skulle lämna sin fru vid en sportbutik när polisen vinkade in honom för kontroll. Det var trafikvecka och han hade varken kört för fort, brutit mot någon trafikregel eller gjort något annat som gav polisen anledning att rikta in sig på just honom.
Han stannade bilen och fick blåsa.
Sedan förändrades situationen på några sekunder.
Enligt poliserna visade utandningsprovet positivt. För Vito var beskedet obegripligt. Han visste att han inte hade druckit en droppe alkohol.
– Jag hade inte druckit någonting och vägrade acceptera resultatet.
När han ifrågasatte provet fick han beskedet att han skulle följa med till polisstationen.
Poliserna gick för att föra honom till bilen. Chockad över anklagelsen backade Vito, enligt egen utsago, några steg undan.
Då eskalerade ingripandet.
”Våldsamt motstånd”
Någon av poliserna ska ha ropat ”våldsamt motstånd”. Direkt därefter tog de tag i Vito, tryckte upp honom mot polisbilen och vred armarna bakom ryggen för att sätta på honom handfängsel.
Vito har sedan tidigare en skadad ländrygg. Han försökte berätta det medan poliserna höll fast honom.
– Jag förklarade för dem att jag har en trasig ländrygg.
Trots varningen ska en av poliserna ha pressat ett knä mot hans rygg.
Några ögonblick tidigare hade Vito stått bredvid sin bil och ifrågasatt ett alkoholtest. Nu stod han framåtböjd mot polisbilen med händerna låsta bakom ryggen.
Hans fru såg vad som hände. Det gjorde även ett femtontal andra personer, enligt Vito.
Han hade inte förstått varför alkoholtestet gav utslag. Nu hann han inte heller förstå varför hans försök att backa undan hade mötts med handfängsel och fysisk kraft.
Dokumenten låg kvar i bilen
När poliserna skulle placera honom i polisbilen kom Vito att tänka på handlingarna i framsätet av hans egen bil.
Där låg hans läkemedelslistor.
Vito behandlas med dronabinol och cannabidiol – THC och CBD som enligt honom har ordinerats av en svensk läkare. Läkemedlen ska vara framställda av APL i Stockholm.
Han visste att dokumenten kunde bli avgörande om polisen senare ville genomföra ett drogtest. THC i hans kropp var inte ett bevis på olaglig cannabisanvändning. Det var en väntad följd av en medicinsk behandling som fanns dokumenterad i hans läkemedelslista.
Fortfarande handfängslad bad han därför poliserna att hämta pappren ur bilen.
Enligt Vito sade de först nej.
– Jag försökte förklara att det var mina medicinlistor och att de visade vad jag får utskrivet.
För honom var det självklart att handlingarna skulle följa med. För poliserna tycktes de först sakna betydelse.
Till slut togs dokumenten ändå med till stationen.
Det nya provet visade 0,00
På polisstationen fick Vito blåsa igen, den här gången i ett mer avancerat bevisinstrument.
Resultatet visade enligt honom:
0,00.
Ingen alkohol.
Det påstått positiva provet vid vägkanten hade varit anledningen till att han fördes till stationen. Nu visade det nya testet att han inte hade alkohol i utandningsluften.
Men trots nollresultatet fick han inte lämna stationen.
I stället ville polisen gå vidare med ett drogtest.
Vito motsatte sig inte provtagningen. Han tog fram läkemedelslistorna och lade dem framför poliserna.
– Varsågod, sade jag.
Det var då situationen tog ännu en vändning.
Medicinlistan satte fart på stationen
När poliserna läste att Vito behandlades med dronabinol och cannabidiol började personal enligt honom röra sig mellan rummen och ringa flera samtal.
I sitt Facebookinlägg beskriver han hur polisen kontaktade åklagare i Sundsvall och Stockholm samt Läkemedelsverket. Han uppfattade det som att personalen försökte ta reda på vad preparaten var och om de verkligen kunde vara lagligt förskrivna.
Vito satt kvar och väntade.
Det som för honom var en etablerad behandling, ordinerad av läkare och dokumenterad i hans läkemedelslista, verkade ha skapat osäkerhet på polisstationen.
Dronabinol är en form av THC. Cannabidiol är CBD. För Vito är de mediciner som han använder inom ramen för sin behandling. Men i kontakten med polisen blev innehållet först en misstanke – och receptet en förklaring som behövde kontrolleras i efterhand.
Det tog drygt en timme innan situationen var utredd.
”Det blev ett felgripande”
Till slut kom en polis in till Vito med ett besked.
– Det blev ett felgripande.
Det är de ord Vito uppger att polisen använde.
Cannabis i fokus har inte tagit del av polisens dokumentation och kan därför inte fastställa hur frihetsberövandet formellt registrerades. Men för Vito var beskedet ett bekräftande av det han hade försökt säga från början.
Han hade inte druckit. Det nya alkoholprovet hade enligt honom visat 0,00. Den THC som kunde finnas i hans kropp kom från läkemedel som skrivits ut av en svensk läkare.
Ändå hade han förts bort inför sin fru och ett femtontal vittnen, med händerna i bojor och ökade smärtor i en redan skadad rygg.
Det enda han hade gjort när situationen eskalerade var, enligt hans egen berättelse, att ifrågasätta ett provresultat och backa några steg.
Vill inte lägga skulden på de unga poliserna
Trots det som hände är Vito noga med att inte rikta all sin ilska mot de två unga poliser som stoppade honom.
Han beskriver dem som hetlevrade, men menar att de befann sig i en situation där order och beslut också kom högre uppifrån. Hans huvudsakliga kritik riktas därför mot de befäl som enligt honom beslutade att han skulle handfängslas och föras till stationen.
För Vito är problemet större än två enskilda poliser.
Om patruller ute på vägarna inte har tillräcklig kunskap om lagligt förskrivna cannabisbaserade läkemedel måste organisationen kunna ge dem snabba och korrekta besked. Den kunskapen kan inte börja sökas först när en patient redan står med händerna låsta bakom ryggen.
Fick mer ont och kunde inte arbeta
Dagen efter händelsen återvände Vito till polisstationen. Den här gången gick han in genom dörren frivilligt för att anmäla det som hade hänt.
Han uppger att ingripandet har anmälts till polisens avdelning för särskilda utredningar. Han tänker även göra en anmälan till Justitieombudsmannen, JO.
Vito anser att polisen använde mer våld än situationen krävde. Framför allt reagerar han på att en polis ska ha pressat ett knä mot hans ländrygg trots att han uttryckligen berättat om sin skada.
Efteråt hade han så ont att han inte kunde arbeta som planerat. Han skulle därför uppsöka vårdcentralen för att få ryggen undersökt.
Om polisen använde oproportionerligt våld är ännu inte rättsligt prövat. Inte heller om frihetsberövandet juridiskt ska betraktas som felaktigt. Artikeln bygger på Vitos egen redogörelse för händelsen och på det Facebookinlägg där han först berättade offentligt om ingripandet.
Hur länge ska patienter behandlas som kriminella?
Polisen måste kunna stoppa förare och ingripa när det finns misstanke om alkohol- eller drogpåverkan. Ett recept ger ingen rätt att köra påverkad, och trafiksäkerheten ska alltid tas på allvar.
Men det är inte vad den här berättelsen handlar om.
Vito stoppades inte efter vinglig körning, en olycka eller någon trafiköverträdelse. Han stoppades i en rutinkontroll. Det fördjupade alkoholprovet visade enligt honom 0,00, och när frågan om THC uppstod kunde han visa en läkemedelslista från svensk sjukvård.
Ändå ska en 60-årig patient ha behövt stå handfängslad mot en polisbil och därefter tillbringa drygt en timme på stationen medan polisen försökte förstå vilka mediciner han hade fått utskrivna.
Hur kan vi fortfarande befinna oss här?
Medicinsk cannabis är inte något okänt experiment som plötsligt dök upp i Sverige i går. Svenska patienter har under flera år fått cannabisbaserade läkemedel utskrivna av läkare. Preparaten finns registrerade i deras läkemedelslistor och lämnas ut genom lagliga, kontrollerade system.
Trots det riskerar patienten fortfarande att betraktas som kriminell innan någon ens har läst dokumentationen.
Först kommer misstanken. Sedan handfängslet. Därefter telefonsamtalen. Först när allt redan har hänt börjar myndigheten undersöka om den misstänkta narkotikan i själva verket är medicin.
Den ordningen är inte rimlig.
Ingen patient ska behöva försvara sin behandling vid vägkanten inför poliser som inte känner igen läkemedlen. Ingen ska behöva känna att ett recept förvandlas till en brottsmisstanke så fort medicinen innehåller THC. Och ingen ska behöva bära ansvaret för att utbilda myndighetspersoner samtidigt som händerna sitter fastlåsta bakom ryggen.
Det här handlar inte om att patienter med medicinsk cannabis ska stå över lagen. De ska följa samma trafikregler som alla andra och får aldrig köra om behandlingen försämrar körförmågan.
Men de ska inte heller placeras under lagen – i en särskild kategori där en laglig medicin automatiskt gör dem mer misstänkta än andra patienter.
En person som använder morfin, starka sömnmedel eller andra narkotikaklassade läkemedel efter läkarordination är fortfarande en patient. Detsamma måste gälla den som behandlas med dronabinol, cannabidiol eller andra cannabisbaserade läkemedel.
På Facebook avslutade Vito sin berättelse med en syrlig kommentar:
– Nu vet polisen på orten vad medicinsk cannabis är.
Det kan låta skämtsamt. Men det är svårt att skratta åt att kunskapen enligt honom kom först efter att han hade tryckts mot en polisbil, belagts med handfängsel och förts till stationen med ett knä mot sin redan skadade rygg.
År 2026 borde medicinsk cannabis inte längre framkalla panik och förvirring hos svenska myndigheter. Rutinerna borde finnas. Kunskapen borde finnas. Förmågan att skilja en patient från en brottsling borde framför allt finnas.
Patienter ska inte behöva bli offentligt förnedrade för att deras läkare har valt ett läkemedel som fortfarande omges av politiskt stigma.
Det är inte Vito som ska behöva förklara för polisen vad medicinsk cannabis är.
Det är polisens ansvar att redan veta.
