Stockholm Medical Cannabis Conference

8 Myter om cannabis, en sågning

Eftersom vi på Cannabis i fokus värderar källkritik och att utbildning blir korrekt så har jag valt att gå igenom och bryta ner de s.k. “8 myterna om cannabis” för er

År 1969 grundade forskaren och psykiatern Nils Bejerot, ofta omtalad som “den svenska narkotikapolitikens fader”, den ideella organisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Syftet med RNS är än idag att arbeta för en restriktiv narkotikapolitik i Sverige genom opinionsbildning och politisk påverkan.

Under 2018 presenterade RNS en uppdaterad version av sin folder 8 myter om cannabis och den publicerades även som en youtube serie i februari i år som med statligt stöd marknadsförs för barn och unga på kommunala skolor i Sverige och på nätet. Trots att texten blivit faktagranskad av Peter Allebeck, docent i socialmedicin vid Karolinska Institutet finns det ändå påståenden som är värda att ifrågasätta.

Annons

Författaren och narkotikaföreläsaren Pelle Olsson har skrivit texten till RNS folder och redan i förorden märks en tydlig agenda. Att utan källhänvisning påstå att de flesta användarna av cannabis för medicinskt bruk finns i USA, Kanada och Israel är inte bara fel utan tyder också på okunskap eftersom vi inte vet hur många som använder cannabis som medicin eller hälsokost utanför den västerländska världen.

Ett annat problem med den här texten är nämligen att Pelle Olsson är expert på att hänvisa till sig själv som källa. Något som en del skulle kalla för akademiskt oärligt.

När han ska förklara varför mängden människor som får medicinsk cannabis utskrivet i Sverige ökat explosionsartat skriver Olsson såhär: “Det här beror inte på nya upptäckter om drogens terapeutiska nytta. Det handlar om narkotikapolitik och allt starkare ekonomiska intressen”. Citatet kommer från hans egna bok “Cannabis som medicin” (2017) som är utgiven av ingen mindre än Fri Förlag som råkar tillhöra RNS. Pelle Olsson källhänvisar till sig själv inte bara en gång utan hela 6 gånger genom den här foldern: referenspunkt 1, 19, 115, 118, 120 och 149 är samtliga Pelles egna verk och utgivna av Fri förlag. Dessutom hittar vi ingen mindre än Nils Bejerots teorier på referenspunkt 114.

Eftersom vi på Cannabis i fokus värderar källkritik och att utbildning blir korrekt så har jag valt att gå igenom och bryta ner de s.k. “8 myterna om cannabis” för er:

Myt 1: Cannabis är inte så farligt.

Visst, det är ett vanligt argument som används av dåliga människor för att övertala nybörjare, men detta är en myt som nykterhetsrörelsen själv har skapat. Genom att måla upp cannabis som en dödsdrog och koppla ihop den med bl.a. satanism så har man gjort det omöjligt för den att mäta sig med verkligheten. Uppsjön av effekter om allt från långsamma spermier till plötslig död har helt enkelt aldrig inträffat och myten blir istället till ammunition för den giriga langaren som tack vare den oreglerade marknaden, kan gå in på skolgården för att sälja sina varor. 

Myt 2: Alkohol är farligare än cannabis.

Den här myten har ekat sedan långt innan min tid, men jag har själv aldrig hört den från något annat håll än från nykterhetsrörelsen. Trots att slutsatsen är att det inte går att jämföra olika substanser med varandra blir den här myten ändå stämplad som falsk med argumentet att “cannabis stannar kvar i kroppen i upp till 1 månad”. Det och påståendet att cannabisrökare skulle dricka mer alkohol har visat sig sakna kausalitet nu när vi ser hur alkoholkonsumtionen i delar av USA sjunker.

Myt 3: Alla har rökt på.

Detta är något som säkert hörts när grupptrycket börjar eka men är knappast en seriös myt. När man dessutom kollar på slutsatserna som dragits så undrar man om Pelle ens förstår informationsinsamling. Utan att nämna mörkertalet över hur många som faktiskt brukar cannabis över hela världen och sedan jämföra det med en plats som Colorado där man har väldigt god koll på statistiken är inte bara felaktigt, det är på snudd till medvetet oärlig bevisföring. Långt ifrån alla har testat cannabis och den bristande statistiken vi har i Sverige är knappast en rimlig grund för några antaganden.

Myt 4: Cannabisförbudet kränker de mänskliga rättigheterna.

Detta är något som faktiskt uttalats av aktivister som har en egen idé om vad mänskliga rättigheter innebär eller en mer liberal tolkning av något som står i FNs deklaration. Det kanske inte är en rättighet att att bruka cannabis, men enligt Amnestys förklaring på FNs deklaration så kan vi läsa under punkt 3 : “Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. Om cannabis är den enda medicinen som gör din vardag dräglig, hur är då att hindra din tillgång till det inte en kränkning enligt detta? Pelle väljer istället att jämföra detta med att bli tvångsintagen, att få vapenlicens eller hur snabbt man får köra i trafiken. Jag undrar om Pelle själv tror på vad han skriver när jag läser detta.

Myt 5: Cannabis är ett läkemedel.

I Sverige har vi en definition på vad ett läkemedel är. I SAOB kan vi läsa att  ett läkemedel är – Medel att bota resp. förebygga l. lindra sjukdom l. sjukdomssymtom hos människor l. djur, medicin, medikament; botemedel.
Under den definitionen kan man absolut sätta in cannabis. När vi dessutom söker på cannabis i FASS så hittar vi 4 olika versioner av Sativex från olika leverantörer under “läkemedel”. Vi kan även se att det funnits läkemedel tidigare som nu är avregistrerade. Återigen kommer RNS & Pelle med falsk information.

Myt 6: Man blir lugn och fridsam av cannabis.

Pelle Olsson verkar inte riktigt veta hur en ska bemöta den här punkten. Författaren håller i alla fall med om sitt egna påstående men lägger samtidigt in att:
– Ändå finns det flera studier och fallbeskrivningar av våldsbrott som visar att cannabis inte alls är någon fredsdrog.
Tyvärr finns det ingen källa för påståendet trots att referenslistan totalt har 171 punkter. Även om det inte är listat kan en misstänka att det är spår efter Allan Rubin, mannen som myntade idén om att cannabis hör ihop med satanism. För sanningens skull kan det vara sagt att cannabis påverkar människor olika och det är inte till för alla, precis som t.ex. alkohol eller skräckfilmer.

Myt 7: Förbudet fungerar inte – det hjälper bara den organiserade brottsligheten.

Det korta svaret från RNS youtube-serie är kort:
– Legaliseringen i USA har ökat den totala brottsligheten.
Det är ett väldigt märkligt påstående med tanke på att det är en olaglig produkt som blivit legaliserad. Återigen saknas det en källa till påståendet och det närmsta jag hittar av att legaliseringen haft en negativ effekt i USA var från en studie som visade att ökningen av förtäring av skräpmat ökat från 3,2% till 4,5% i de områden där en kan köpa cannabis för rekreationellt bruk.

När en sedan tittar på underlaget så syns det tydligt hur författaren verkligen valt ut sin fakta, han hävdar nämligen att flera tidigare förbud och restriktioner varit effektiva, men hänvisar endast till Nils Bejerots “Narkotikafrågan och samhället” från 1969 som källa. Mitt motargument där är direkt den svenska narkotikapolitiken och dess effekter. De flesta som studerat amerikansk historia mellan 1920 och 1933 håller antagligen inte heller med Pelle Olsson och Nils Bejerot.

Myt 8: Cannabis förbjöds av en slump.

Denna myt verkar vara skapad av författaren själv. Jag hittar inte en enda referens som hävdar detta. Hur någon med ens ett uns av intresse för narkotikafrågan kan missa Nils Bejerot och USA:s war on drugs är för mig befängt. Cannabis förbjöds inte av en slump – det var en enorm lobbyverksamhet från allt mellan President Nixon i USA, DuPont som ville ha monopol på nylonindustrin och Nils Bejerot som ville bygga en karriär.

Avslutningsvis vill jag ändå ta upp att en del av dessa argument kanske kan appliceras på någon nivå, men när det är grundade i lögner och halvsanningar så måste vi ta ett steg tillbaka och fundera. Vad är det vi lär våra unga, vad tar dom med sig av detta?
Det finns information och argument för att barn inte ska befatta sig med cannabis, vi behöver inte hitta på anledningar.