Hoppa till innehåll
Först skapade Gud himmel och jord. Sedan skapade han cannabis. Sedan blev han fullständigt rasande när någon använde den. I denna alternativa skapelseberättelse börjar mänsklighetens elände med en pratande orm, två nyfikna nudister och en allsmäktig chef som aldrig övervägde ett informationsblad.
Det var en lugn eftermiddag i Edens lustgård. Fåglarna kvittrade, Adam saknade både arbete och bolån och Eva hade ännu inte fått skulden för precis allt.
Då dök ormen upp.
– Pssst. Eva. Vill du prova lite marijuana?
Eva tvekade. Gud hade varit mycket tydlig med att vissa delar av trädgårdens sortiment omfattades av särskilda bestämmelser, även om skyltningen lämnade en del att önska.
– Är inte det där förbjudet?
– Jo, sa ormen. Men han har ju själv planterat det.
Redan här uppstod ett besvärande tillsynsärende.
Världens första langare saknade både fickor och byxor
Ormen presenterade sitt erbjudande med det självförtroende som bara finns hos någon som aldrig behövt redovisa en enda källa.
Cannabis var fantastiskt. Cannabis hjälpte mot allt. Cannabis botade till och med sjukdomar som ännu inte hunnit lanseras.
Eva borde naturligtvis ha bett om dokumentation. Men detta var före både internet och konsumentvägledning, och den enda tillgängliga rådgivaren hängde just nu från en gren och väste.
Hon hämtade Adam.
En stund senare satt mänskligheten på gräset och betraktade skapelsen med förnyat intresse.
– Har du tänkt på att vi heter människor, sa Adam, men det finns bara två av oss? Vem behöver vi skilja oss från?
Eva svarade inte. Hon hade upptäckt fikon.
En joint och hela värdegrunden rasade
Enligt den himmelska skräckkampanj som nu tog form skulle cannabis omedelbart leda till sexuell lössläppthet, förvirring och en fullständig kollaps för traditionella familjevärderingar.
Att det ännu bara fanns en familj gjorde hotbilden desto mer koncentrerad.
Adam upptäckte plötsligt en stark uppskattning för läder, välvårdade mustascher och män.
Det sista var logistiskt besvärligt.
– Vilka män? frågade Eva.
– Jag vet inte, sa Adam. Men tydligen ska det vara ett samhällsproblem.
Eva hade under tiden gått från fikonlöv till en garderob som antydde att någon redan öppnat en nattklubb på andra sidan Kunskapens träd.
Ingen kunde förklara var kläderna kom ifrån. Textilindustrin var inte uppfunnen. Inte heller högklackade skor.
Men i en riktigt bra drogskräckhistoria är ett par oförklarliga stövlar det minsta problemet.
Gud anländer och begär omedelbara åtgärder
När Gud kom tillbaka fann han två påverkade människor, en misstänkt nöjd orm och vad som enligt en första bedömning var världens första värdegrundskris.
– Jag gav er EN regel!
Eva såg sig omkring.
– Du skapade alltså hela universum, placerade cannabis mitt i vår bostad, släppte in en talande försäljare och tänkte att det skulle räcka med en muntlig tillsägelse?
Gud uppskattade inte frågeställningen.
Adam försökte lugna situationen genom att erbjuda honom ett fikon. Det fördes senare in i protokollet som bristande respekt för myndigheten.
En intern granskning av trädgårdens planering avfärdades. Ansvarsfördelningen var redan klar: skaparen hade gjort allting perfekt och de två personerna utan tidigare livserfarenhet hade förstört det.
Kvinnorna får straffet och männen får synpunkter
Efter en kort utredning, där Gud var utredare, åklagare, domare och ansvarig minister, presenterades påföljderna.
Eva skulle bära huvudansvaret. Kvinnor skulle hädanefter få återkommande kroppsligt lidande, medan männen skulle få den enligt egen utsago jämförbara bördan att behöva höra talas om det.
Eva begärde att få veta hur detta följde av händelsen.
– Ni får två människor att röka, och lösningen är att straffa alla framtida kvinnor?
– Det ska skicka en tydlig signal, svarade Gud.
Därmed var den narkotikapolitiska kommunikationsstrategin färdigutvecklad.
Adam frågade om det möjligen fanns någon mindre ingripande åtgärd. Ett samtal, exempelvis. Eller att flytta cannabisodlingen utanför vardagsrummet.
Förslaget bedömdes kunna normalisera bruket.
Ormen slapp presskonferensen
Hur gick det då för ormen, som hade distribuerat cannabis och lämnat medicinska utfästelser utan minsta underlag?
Han hade redan slingrat sig därifrån.
Kvar stod två konsumenter med hela skulden och ett livslångt bostadsproblem.
Lustgården stängdes. Någon hjälp med nytt boende ingick inte. Vid entrén placerades beväpnad bevakning, eftersom det uppenbarligen fanns resurser till säkerhet när möjligheten till ett vanligt samtal var uttömd.
I det himmelska pressmeddelandet beskrevs insatsen som framgångsrik.
Paradiset hade visserligen blivit obeboeligt för målgruppen, men det var åtminstone drogfritt.
Och på den åttonde dagen skapades pissprovet
Någonstans utanför grindarna satt Adam och Eva och försökte förstå hur en eftermiddag i trädgården hade blivit ett ärftligt disciplinärende.
– Tror du att våra barn kommer få en rimligare förklaring? frågade Eva.
Adam funderade.
– Förmodligen kommer någon säga att marijuana gör folk homosexuella, kvinnor omoraliska och ungdomar omöjliga att styra.
– Och folk kommer tro på det?
– De kommer åtminstone begära större anslag.
Precis då landade en ängel framför dem med två små plastmuggar.
Ingen visste vad plast var ännu.
Men kontrollapparaten hade, som vanligt, kommit längre än omsorgen.
