Hoppa till innehåll
DEA:s officiella museum – en skamlig uppvisning av ”Reefer Madness”-desinformation
Varför skulle någon besöka DEA:s museum? För min del var det för att se hur en myndighet som är ansvarig för otaliga människors lidande försöker skriva om sin egen historia. Jag ville förstå hur kuratorerna sålde och sanerade det misslyckade kriget mot droger. Jag blev inte besviken.
Redan på museets hemsida fick jag en försmak av vad som väntade. En utställning om Harry Anslinger – mannen bakom USA:s narkotikapolitik och en av de mest destruktiva gestalterna i drogkrigets historia – beskrevs med titeln ”A Life of Service” (”Ett liv i tjänst”).
Anslinger, som ledde den federala narkotikabyrån i över 30 år, var besatt av att kriminalisera droger, särskilt cannabis. Han spred myter om att marijuana leder till ”sinnessjukdom, brottslighet och död”. Han var också en rasist som aktivt riktade in sig på svarta och latinamerikaner för drakoniska fängelsestraff. Han förföljde den legendariska jazzsångerskan Billie Holiday ända till hennes död.
Men inget av detta nämndes i utställningen. Istället framställdes han som en hjälte som ville skapa en drogfri värld.
Ett museum för propaganda, inte utbildning
Museet ligger i Arlington, Virginia, längst in på en ödslig gångväg i en anonym federal byggnad. Besökare möts av säkerhetskontroller – en passande entré till en institution som firar narkotikapolisens arbete.
Den första installationen är en vägg med titeln ”Faces of Fentanyl”, med hundratals foton på personer som dött av överdoser. Det är en hjärtskärande syn, men samtidigt en förvrängd presentation av verkligheten. Den döljer det faktum att dessa dödsfall är ett direkt resultat av DEA:s egna insatser – ett skolexempel på den så kallade Iron Law of Prohibition: ju hårdare förbud, desto farligare droger.
När myndigheten krossade den lagliga försäljningen av receptbelagda opioider, tog heroin och sedan fentanyl över marknaden – betydligt mer potenta och dödliga alternativ. Resultatet? Över en miljon döda i överdoser sedan 1999, varav 110 000 bara under 2022.
Men istället för att erkänna sitt ansvar sprider DEA myten att ännu mer förbud är lösningen. En broschyr om cannabis för ungdomar var som hämtad ur ”Reefer Madness”-eran, fylld med falska påståenden om att marijuana orsakar psykisk sjukdom och skolproblem – utan någon vetenskaplig grund.
Barnslig indoktrinering och skamlös glorifiering
För barn finns ”roliga” aktiviteter där de kan bli ”juniora specialagenter”. Ett arbetsblad innehåller en korsordstävling om DEA:s historia, och det finns även en målarbok där barn får färglägga en polis som handfängslar en misstänkt.
I en annan interaktiv installation kan barn skriva under en ”Drug Free Pledge”, där de lovar att leva drogfria liv. Ett bisarrt inslag med tanke på att alkohol och cigaretter – som orsakar betydligt fler dödsfall än cannabis – är helt lagliga och normaliserade i det amerikanska samhället.
Som en del av museets ”samlarföremål” visas även en Special Agent Barbie och Ken, iklädda svarta solglasögon, omgivna av leksakspistoler, pengar och påsar med piller. Texten på förpackningen? ”Ready for Action!!!”
Dessa inslag påminner om det misslyckade DARE-programmet från 1980-talet – ett ”antidrog-program” i skolor som senare visade sig ha motsatt effekt, där ungdomar som deltog faktiskt blev mer benägna att testa droger.
Det som saknas: DEA:s rasism, korruption och misslyckanden
Den mest intressanta delen av museet var det som inte fanns med.
Inga utställningar berättade om DEA:s långa historia av rasistiskt motiverad drogenforcement och massfängsling av svarta och latinamerikaner.
Det fanns ingen information om Daniel Chong, den 23-åriga mannen som glömdes bort i en DEA-cell utan vatten eller mat i fem dagar – så desperat att han drack sin egen urin och ristade in ”Sorry Mom” i sin arm som ett avskedsmeddelande.
Ingenstans nämndes de skandaler där DEA-agenter i Colombia festade med prostituerade betalade av drogkarteller, eller korrupta tjänstemän som stal miljoner från beslagtagna tillgångar.
Det fanns heller inga inslag om de verkliga lösningarna på drogproblemet – avkriminalisering och reglerad försäljning, vilket redan testats framgångsrikt i länder som Portugal och Kanada.
Slutsats: Ett museum byggt på lögner
Museets centrala budskap är att DEA kämpar en rättfärdig kamp mot droger och att de håller på att vinna. Inget kunde vara längre från sanningen.
På en vägg fanns en slogan: ”DEA: Tough Job, Vital Mission.”
Men inte alla besökare lät sig luras. En interaktiv station bad besökare att lämna sina tankar. En person hade skrivit:
”Lär ut harm reduction och förespråka policyförändringar.”
Om jag hade skrivit något själv, hade det varit tre enkla ord:
”Avskaffa DEA.”
Originalartikeln hos Marijuana Moment
