Cannabispolitik rör upp bland KD

Frågan kring Johan Ingerös avgång och Sara Skyttedals anmälan har legat på löpsedlarna i veckan, Otto reder ut vad som hänt. ”Avslutningsvis så vill jag vara tydlig med en sak, vi behöver fler politiker som Sara.” Skriver han.

Den senaste veckan har verkligen varit stökig, inte bara att vi har en lågt pyrande pandemi som fortfarande lever spöken i bakgrunden på mediesurret så har vi ett högst aktuellt krig som pågår i Ukraina och minikrisen som just nu rasar inom finansvärlden.

Trots allt detta så har ändå Kristdemokraterna lyckats med att slå igenom mediebruset. Allt är väldigt rörigt och sträcker sig tillbaka till 2014 men jag ska försöka återge vad som hänt i frågan Skyttedal vs Ingerö.

I tisdags vid 3 tiden så avgick Johan Ingerö som partisekreterare för Kristdemokraterna utan någon vidare förklaring. Många ögonbryn höjdes och det väntades blodtörstigt på vad för typ av skandal som skulle se gryningens ljus.

Några timmar senare så fick åskådarna vad de ville ha, Johan gick ut på sin Facebook i ett långt inlägg (han missade 4:20 med 2 minuter tyvärr) som började med att han inte riktigt visste vad det gällde, men han visste typ vad det gällde och det är inte sant. Sedan gick han vidare och berättade om den aktuella kvällen som inträffade på en av säkerligen flera efterfester från KDs valvaka 2014. Denna på ett bokat på hotellet där valvakan hölls. Mycket konstigt.

Johan beklagar först att han är där över huvud taget men skyllde på sin dåvarande dåliga relation till alkohol men gick sedan snabbt över till att det absolut inte var någon ”ursäkt”. Trots att det kändes som en ursäkt… Tydligen var det också viktigt att poängtera att han inte dolde sitt dåvarande missbruk och att detta var välkänt inom branschen…

Ja, det finns en del frågetecken kring hur Johan väljer att formulera sitt försvar eller vad du väljer att kalla detta. Men när man tagit sig mer än halvvägs så kommer vi till den meningen som jag tolkar som det store problemet i det hela.

”I slutet av januari hade jag och den här partikamraten en omfattande yrkesrelaterad konflikt.”

Efter cirka en halvtimme kom Sara själv ut på sin egen facebook och gav sin sida av saken. Med tanke på Johans stressade, osammanhängande inlägg så föll detta som en bomb och många fick bekräftat vad de redan trodde.

”För åtta år sedan valde en partikollega att, mot min vilja, försöka ta sig rätten till min kropp.”

Så inleder hon texten där hon sedan lägger en lång förklaring om det som i efterhand sedan blev den stora frågan för alldeles för många. ”Varför väntade du 9 år med att anmäla?”. För mig svarar Sara på de redan i texten, inte minst att hon skriver precis det som hon nu kritiseras för, att hon själv tycker hon borde anmält detta 2014, när det hände. Nu gjorde hon inte det, punkt. Det har ju varit helt jävla uppenbart att hon sedan gått vidare och att det nu är något nytt som hänt. Hör och häpna, även detta är precis vad hon skriver i inlägget:

”För några veckor sedan rann bägaren till slut över då mannen på nytt gick över en gräns. En professionell gräns. Inte ens i närheten av den för åtta år sen. Men något brast. Han, av alla människor, hade inte rätt att behandla mig illa igen.”

Så för att summera: Johan avgick, la sedan ut ett försvar på Facebook där han förnekade alla eventuella anklagelser, Sara svarade och har nu fått en hel del skit för detta på sociala medier. Allt grundar sig i en konflikt från Januari som innebar att Johan behandlade Sara illa på något sätt som fick Sara att återuppleva 2014 och då valde att anmäla.

Vad hände då i Januari? Vad har allt detta att göra med cannabis? Jo i December förra året så droppade Sara sin helvändning i cannabisfrågan och hennes debattartikel i DN släpptes: ”Det är dags att legalisera cannabis även i Sverige”.

Det bubblade sedan rejält kring Sara och KD under Januari och sedan i Februari så deltog Sara i Agendas 30-minuter och jag gissar då att efter Saras utspel i DN så försökte Johan förmå henne att inte genomföra sina planer med Agendaproduktionen. Detta är sedan något som legat och pyrt på flera håll och som nu kulminerat i att Sara inte ser någon annan utväg än att anmäla Johan för att få upprättelse.

Mycket av mina killgissningar bekräftades sedan i Onsdags i Expressen där de publicerade en artikel för sina betalande prenumeranter som döptes till ”Bråket innan Sara Skyttedal polisanmälde Johan Ingerö”. Där målades medverkan i Agenda och debattartikeln som kärnan i konflikten.

Detta är en jävla soppa alltihop och det mest tragiska i hela jävla situationen är att detta är inom toppskiktet av Svensk politik. Men det är flera saker jag känner är riktigt jävla tragiskt i denna situationen. Hur man efter Johans avgång såg sociala medier och forum flödas med teorier och konspirationer om vad som skett, och när hans eget inlägg kom ut så ökade snacket på alla frekvenser med en tiopotens. Blodtörsten hos pöbeln var absolut och obotlig.

De helt sinnessjuka ifrågasättanden som Sara fick stå till svars inför. Men att man ifrågasätts av saker som man svarar på i själva inlägget? Det är som att man går in och kommenterar något INNAN man läst inlägget i fråga. Jag kan bara inte tro att det finns såhär många puckon i Sverige.

Man ser också tydligt hur kraftigt motståndet mot narkotikafrågan och cannabis är. Hejjarropen på Johans facebook talar sitt tydliga språk när människor ber honom komma tillbaka och tycker det var bra att han ”satte ner foten mot cannabis som är en inkörsport till tyngre droger”. Jag som dagligen kommer i kontakt med människor som får sina liv förändrade av cannabis till det bättre, (eller ja från att inte kunna ha en dräglig vardag till att återfå sina liv, om det nu kan kallas bättre.) kan inte annat än sucka när jag ser sånt skitsnack.

Avslutningsvis så vill jag vara tydlig med en sak, vi behöver fler politiker som Sara. Hon har gjort något som för mig är väldigt ovanligt inom svensk politik. Sara har tagit till sin ny information och omvandlat den till kunskap. Hon har aktivt gett sig ut och utmanat sina ideér och övertygelser och inte bara kommit fram till att hon hade fel. Sara vågar också stå för det. Det var längesedan jag hörde om en så högt uppsatt politiker som gjorde något sådant.

Jag hoppas inte att resten av KD följer i Johans fotspår och försöker tysta Sara utan att ni nu lyssnar till fakta och forskning snarare än de gamla klyschorna från Bejerot! Kör hårt Sara, fortsätt stampa på förbudsivrarna!