Hoppa till innehåll
I åtta år levde Elizabeth Richwine med svår trötthet, huvudvärk och hjärndimma efter att ha behandlats för borrelia. Inom ramen för en studie vid Johns Hopkins fick hon två övervakade doser psilocybin. Därefter upplevde hon att symtomen försvann – men forskarna betonar att resultaten ännu är mycket preliminära.
När Elizabeth Richwine insjuknade våren 2015 började det med huvudvärk. Kort därefter upptäckte hon ett ringformat utslag på baksidan av benet och testade positivt för borrelia.
Infektionen upptäcktes tidigt och behandlades med antibiotika. Trots det blev hon inte återställd. Den förlamande tröttheten, huvudvärken och hjärndimman stannade kvar. Ord som tidigare kommit naturligt kunde plötsligt kännas omöjliga att hitta.
Under de följande åtta åren sökte hon hjälp hos olika läkare och provade flera behandlingar. Till slut fick hon möjlighet att delta i en liten studie vid Johns Hopkins University där forskare undersökte om psilocybin kunde hjälpa personer med kvarstående symtom efter behandlad borrelia.
Två doser under medicinsk övervakning
Studien omfattade 20 vuxna med så kallad post-treatment Lyme disease, PTLD. Begreppet används för personer som efter korrekt antibiotikabehandling fortsätter att ha symtom som trötthet, smärta, sömnproblem och kognitiva svårigheter.
Det handlade alltså inte om självmedicinering med psykedeliska svampar. Deltagarna genomgick medicinsk och psykologisk bedömning, förberedande samtal och uppföljning. Under själva behandlingarna fanns utbildad personal på plats under hela den psykedeliska upplevelsen.
Först fick deltagarna 15 milligram psilocybin. Några veckor senare fick de ytterligare 15 eller 25 milligram, beroende på hur de reagerat på den första dosen.
Richwine var 55 år när hon genomförde sin första session. Hon fick en kapsel med renframställt psilocybin och tillbringade omkring sex timmar i ett särskilt inrett behandlingsrum tillsammans med två läkare.
Hon upplevde starka färger, geometriska former och förändrade rumsliga intryck. Under delar av upplevelsen såg hon hotfulla gestalter och strider, som hon själv tolkade som symboler för sjukdomen. Den andra sessionen blev ännu mer känslomässigt intensiv och växlade snabbt mellan rädsla, sorg och glädje.
Upplevde att symtomen försvann
Efter den andra behandlingen upplevde Richwine att symtomen hon förknippade med borrelian försvann. Effekten varade i omkring åtta månader innan de fysiska besvären plötsligt återkom.
Trots återfallet beskriver hon behandlingen som betydelsefull. Den förändrade inte bara hur hon mådde under en begränsad period, utan även hur hon förhöll sig till sin sjukdom. Hon upplevde att hon efteråt kunde leva med större acceptans och se ett värdefullt liv även under dagar då symtomen var svåra.
Hennes erfarenhet var inte unik inom gruppen. Sex månader efter behandlingarna rapporterade deltagarna i genomsnitt omkring 40 procents minskning av den samlade symtombördan. De uppgav även förbättringar av bland annat energi, sömn, humör, smärta och livskvalitet.
Lovande resultat – men ingen bevisad behandling
Resultaten publicerades i tidskriften Scientific Reports i februari 2026. Studien ger en intressant första signal, men den kan inte visa att det var psilocybinet som orsakade förbättringarna.
Studien var liten och saknade både kontrollgrupp och placebo. Alla deltagare visste att de fick psilocybin, vilket innebär att förväntningar kan ha påverkat hur de bedömde sina symtom. Behandlingen kombinerades dessutom med omfattande psykologiskt stöd, vilket gör det svårt att avgöra vilken del av insatsen som kan ha haft effekt.
Forskarna testade i första hand om behandlingen gick att genomföra på ett säkert och tolererbart sätt. För att avgöra om psilocybin verkligen hjälper vid kvarstående symtom efter borrelia krävs större, randomiserade och placebokontrollerade studier.
Resultaten innebär därför inte att psilocybin är en etablerad behandling mot borrelia. Ämnet botar inte heller den bakterieinfektion som orsakar sjukdomen. Studien handlade om personer som redan hade behandlats med antibiotika men som fortfarande levde med långvariga symtom.
Kan påverka fastlåsta mönster i hjärnan
Forskarna vet ännu inte exakt hur psilocybin skulle kunna påverka den här patientgruppen. Psilocybin omvandlas i kroppen till psilocin och påverkar framför allt serotoninreceptorn 5-HT2A, som är involverad i bland annat perception, känslor och tänkande.
Studier av hjärnaktivitet tyder på att substansen tillfälligt kan göra kommunikationen mellan hjärnans olika nätverk mindre rigid. En teori är att detta skapar ett tillfälligt tillstånd där invanda tanke- och reaktionsmönster lättare kan förändras.
Det finns även djurstudier som pekar mot möjliga effekter på nervcellernas förmåga att bilda nya kopplingar och på inflammatoriska processer. Det är dock inte klarlagt om dessa mekanismer förklarar förbättringarna som deltagarna rapporterade.
Psykedelisk behandling kräver omfattande stöd
Psilocybin beskrivs ibland som om det vore ett läkemedel som enkelt kan skrivas ut och tas hemma. Forskare inom området framhåller i stället att behandlingen mer liknar en medicinsk procedur.
Den kräver noggrann bedömning före sessionen, flera timmars övervakning medan substansen verkar och stöd efteråt för att bearbeta upplevelsen. För vissa personer kan psykedeliska upplevelser vara överväldigande eller psykiskt destabiliserande.
Samtidigt växer forskningsfältet snabbt. Hundratals kliniska studier med psilocybin har registrerats, bland annat om depression, ångest, PTSD och olika beroendetillstånd.
För personer med långvariga symtom efter behandlad borrelia finns i dag få etablerade behandlingsalternativ. Den lilla studien från Johns Hopkins ger därför anledning till fortsatt forskning – men ännu inte till några säkra slutsatser.
Artikeln bygger på uppgifter från The Washington Post samt pilotstudien publicerad i Scientific Reports.
Källor
- The Washington Post: https://www.washingtonpost.com/health/2026/09/17/she-lived-with-headaches-brain-fog-years-then-she-tried-magic-mushrooms/
- Scientific Reports/PubMed: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41741501/
- ClinicalTrials.gov: https://clinicaltrials.gov/study/NCT05305105
