Hoppa till innehåll
”Det finns för lite forskning” brukar motståndarna till medicinsk cannabis säga. Det kanske var sant för tjugo år sedan, men inte idag. Bara under förra året publicerades 4.000 nya vetenskapliga artiklar om medicinsk cannabis.
Den vetenskapliga kunskapen om cannabis har vuxit kraftigt under de senaste decennierna. Den amerikanska statliga databasen PubMed, som drivs av National Library of Medicine, innehåller nu över 53.000 vetenskapliga artiklar som på olika sätt berör cannabis.
Databasen omfattar forskning som sträcker sig ända tillbaka till mitten av 1800-talet, och är en av världens mest använda källor för biomedicinsk och medicinsk forskning. Den allra äldsta artikeln om cannabis är från 1840, men under de följande hundra åren tillkom det bara några enstaka ytterligare artiklar.
Det var inte förrän i slutet av 1960-talet som intresset för cannabis vaknade i västvärlden. I det här diagrammet, som visar antalet publicerade cannabisartiklar per år, ser man en liten puckel under sent 60-tal och decenniet efter. År 1973 publicerades strax under 500 vetenskapliga artiklar om cannabis.
Under 1980- och 90-talen sjönk antalet artiklar, när USA inledde sitt globala krig mot narkotikan, och övriga länder i väst följde efter. Då blev det svårare att forska på området.
Det var inte förrän 2001 som det för första gången publicerades mer än 500 cannabisartiklar på ett år. Men sedan dess har det varit en stadig ökning av intresset för cannabis i medicinska sammanhang, om man ser till antalet publicerade artiklar.
Utvecklingen har varit särskilt tydlig under senare år. Under de senaste fem åren har forskare världen över publicerat mer än 4.000 cannabisrelaterade studier och artiklar per år.
Totalt har över 37.000 peer-review-granskade artiklar tillkommit sedan 2015, vilket illustrerar hur snabbt forskningsfältet expanderat. En majoritet av all vetenskaplig litteratur om cannabis är alltså relativt ny. Över 70 procent av studierna har publicerats under de senaste tio åren, och mer än 90 procent sedan början av 2000-talet.
Den amerikanska aktivistorganisationen NORML, som har kämpat för reformerad cannabislagstiftning sedan 1970-talet, kommenterar utvecklingen inom cannabisforskningen.
NORML påpekar att siffrorna tydligt motsäger påståendet att cannabis skulle vara ett ”underforskat” ämne. Organisationens vice direktör Paul Armentano framhåller att det idag finns ett mycket omfattande vetenskapligt underlag som behandlar cannabis effekter, risker och möjliga medicinska användningsområden. Enligt honom bör den politiska och juridiska debatten om cannabis i högre grad ta sin utgångspunkt i den kunskap som faktiskt finns, snarare än i antaganden om vad forskningen ännu inte har besvarat.
Beslutsfattare i Sverige borde lyssna på den uppmaningen. Men hittills har de inte visat några sådana tecken alls.
Den svenska narkotikalagstiftningen bärs i första hand upp av nykterhetsorganisationerna som finansieras av offentliga bidrag. De tar fram snärtiga talepunkter som politikerna, med folkhälsominister Jakob Forssmed (KD) i spetsen, sedan upprepar när de tvingas svara på frågor i teve eller i riksdagen.
Det skulle kanske i och för sig vara rimligt om de här nykterhetslobbyisterna verkligen följde med i den internationella akademiska och politiska debatten, och fortlöpande uppdaterade sin syn i ljuset av ny kunskap som tillkommer. Men så är det inte alls. Tvärtom, faktiskt.
Nykterhetslobbyisterna säger precis samma saker om cannabis som de sa vid sekelskiftet. Trots att mer än 90 procent av all forskning som finns på området har tillkommit efter år 2000. Och trots att vi nu har erfarenheter från 25 amerikanska delstater och ett halvdussin västländer som har avkriminaliserat eller legaliserat cannabis.
För nykterhetslobbyisterna själva är det här inget problem. De får miljoner varje år i statliga och kommunala bidrag för att fortsätta säga precis samma sak som de alltid har sagt. Deras intresse är att fortsätta få ut bidragen så att de kan fortsätta betala höga löner till sig själva. De känner inget ansvar för att hjälpa till att ta fram en verklighetsbaserad ny politik för att gynna Sverige som land.
Men för oss vanliga medborgare, som gärna skulle vilja veta om det finns en annan politik än den som placerat oss i EU-toppen både vad gäller narkotikadödlighet och gängskjutningar, är lobbyisternas och politikernas faktaresistens ett stort problem.
Bara under de tre år som gått sedan den nuvarande regeringen tillträdde, och Jakob Forssmed blev folkhälsominister, har det alltså publicerats 12.000 nya vetenskapliga artiklar om cannabis. Men han har ingen aning om vad de artiklarna säger, för han har varken läst eller hört talas om en enda av dem.
Om vi hade en folkhälsominister som faktiskt var intresserad av folkhälsan, då skulle han vara jublande glad över att det fortlöpande tillkommer så mycket ny kunskap som ger honom möjlighet att göra ett bra jobb. Då skulle han direkt tillsätta en utredning för att utvärdera den svenska narkotikapolitiken i ljuset av den samtida forskningens senaste rön.
Men någon sådan folkhälsominister är inte Jakob Forssmed. Han lyssnar hellre på sina kompisar inom förbudslobbyn än tar till sig ny kunskap som skulle utmana hans egna dogmer. Och om någon föreslår att han borde tillsätta en utredning om narkotikapolitiken, då avfärdar han det föraktfullt som ”nyfikenhetsforskning” som han inte vill lägga resurser på.
Jakob Forssmed vill hellre behålla sina skygglappar, och fortsätta driva vår narkotikapolitik under parollen ”okunskap är lycka”.
…
Läs mer:
- Jakob Forssmed (KD) vägrar envist att utreda sin dödliga narkotikapolitik
- Jakob Forssmed pratar och twittrar om narkotikapolitik
