Hoppa till innehåll
I över 20 år levde Christine, 41 år och småbarnsmamma, med ständig spänningshuvudvärk. Smärtan formade hennes vardag, hennes humör och hennes relation till både barn och omvärld. Efter år av rundgång i vården, otaliga läkemedel och återkommande avslag trodde hon att livet alltid skulle börja med värk och sluta i trötthet. Men för sju månader sedan förändrades allt.
Ett liv i ständig smärta
Christine fick sin spänningshuvudvärk redan som 17-åring. Under åren som följde blev vårdbesöken många. Hon beskriver hur hon skickades runt i systemet utan att få den hjälp hon behövde. Olika smärtmediciner skrevs ut, men lindringen uteblev.
Till slut förlikade hon sig med tanken att alltid vakna gnällig och irriterad. Alla som någon gång haft smärta vet hur den påverkar humöret. Orkeslösheten och den korta stubinen. För Christine blev det vardag.
Det dåliga samvetet över att barnen ständigt möttes av en mamma på dåligt morgonhumör tog hårt. Smärtan påverkade inte bara henne, den påverkade hela familjen.
Akutbesök, sjukskrivningar och egna kostnader
När värken var som värst åkte Christine gråtandes till akuten. Hon sjukanmälde sig med jämna mellanrum och drog sig undan både vänner och arbete.
I ett försök att lindra besvären bekostade hon själv botoxbehandling i käkarna. I kommunen där hon bor får man endast botox via vården vid migrän, inte vid spänningshuvudvärk. Hon kände sig lämnad att själv bära både kostnader och ansvar.
Hon beskriver hur smärtan lade sig som en dvala över henne när skoven slog till. Samtidigt fick hon läkemedel som gjorde henne dåsig och trött.
– Jag förstår inte hur läkarna tänker när de skriver ut vissa mediciner, säger hon.
Hon upplevde att medicinerna gjorde henne till en mindre fungerande person.
Efter år av behandlingar med beroendeframkallande läkemedel utan verklig effekt fick hon nog.
– Det är ett jävla piller-samhälle, säger hon. Man får en tablett, och sedan en till för biverkningarna från den första.
En ny väg
För tre år sedan bestämde hon sig för att söka andra alternativ. Medicinsk cannabis var inget okänt för henne. Christine har nämligen vuxit upp i Kalifornien där cannabis generellt är mer accepterat. Dessutom hade en barndomsvän med svår smärtproblematik fått god hjälp.
Det var vännen som till slut pushade henne att själv våga testa.
Christine skrev en egenremiss till Aurea Care och fick snabbt svar. Hon beskriver ett professionellt och varmt bemötande, läkare som höll tiderna och en vårdkontakt där hon kände sig sedd och lyssnad på.
Ett nytt liv
I dag har Christine gått på behandling i sju månader och skillnaden är tydlig.
Hon vaknar glad på morgonen. Barnen har själva kommenterat förändringen: mamma är på bra humör nu.
– Det är som ett nytt liv. Ett liv utan att vara sur och bitter, säger hon.
Effekten har varit så positiv att hon nu berättar för andra med smärtproblematik att de borde våga undersöka alternativet. Senast tipsade hon en vän med flera olika smärtsjukdomar. Vännen, som tidigare haft svåra magproblem, upplever nu att besvären i stort sett är borta efter att ha påbörjat behandling hos Aurea Care.
För första gången på länge slipper Christine lägga energi och pengar på att bråka med vården utan resultat. I dag hämtar hon inte ens ut några andra smärtmediciner. Medicinsk cannabis är hennes enda smärtlindring.
Tystnaden och stigmat
Trots de positiva effekterna finns en baksida.
Christine upplever att många är trångsynta och att kunskapen om medicinsk cannabis är låg. Hon känner därför att hon behöver hålla sin behandling relativt hemlig. Hon tycker det är sorgligt med tanke på hur mycket bättre hon mår.
Hon önskar att den traditionella vården i större utsträckning skulle acceptera och integrera medicinsk cannabis som behandlingsalternativ.
– Fler borde få chansen att må så här, säger hon.
