Hur är resursbristen inom polisen egentligen?

“December 2016 skedde ett stort polispådrag i Göteborg som involverade hela fyra polispatruller och en polishelikopter. Spänner polisen sådana muskler så går ens tankar automatiskt till att något allvarligt och hemskt har skett. Ett mord? Ett attentat? Nej, det visade sig istället handla om två personer som hade rökt på. Yes, du läste rätt.”

skärmdump från orginalinlägget

För en tid sedan läste jag Västervikspolisens försök till ett lustigt Facebookinlägg där de rapporterade om att de hade lyckats hitta ett emballage med flera hekto hasch genom att deras supernäsor hade sniffat sig till paketet av ren slump när de åkt förbi i polisbilen. Yes, du läste rätt. De hade känt av lukten av inplastat hasch från självaste polisbilen!

Men det lustigaste i inlägget är hur polisen enligt egen utsago tvärnitade bilen så fort de kände lukten av haschet varav samma polis i sin iver hängde halvt ut ur bilen med säkerhetsbältet på, redo att springa till haschet snabbare än en 9 åring som hör sin lärare säga ”lunchrast”. En ganska uppenbar trafikfara som hade lett till en tillsägelse eller kanske till och med att man får sin nykterhet ifrågasatt, om man hade varit en civilperson som begått samma handling. Men nu är det polisen vi snackar om.

Annons
stoner-merch

Det tråkiga med denna skröna är hur pass väl den demonstrerar polisens kåthet inför all sorts form av narkotikarelaterade brott. Om ni inte redan insett det vid det här laget så var denna historia helt fabricerad av Västervikspolisen då de uppenbarligen blivit tipsade på förhand om vart haschet befann sig. Men det illustrerar den skeva balans i vilka brott lagmakten prioriterar. För sanningen är sorgligt nog mer bisarr än denna saga som de uttråkade Västervikspoliserna knåpade ihop på Facebook.

December 2016 skedde ett stort polispådrag i Göteborg som involverade hela fyra polispatruller och en polishelikopter. Spänner polisen sådana muskler så går ens tankar automatiskt till att något allvarligt och hemskt har skett. Ett mord? Ett attentat? En räd mot ett kriminellt brottssyndikat där kanske en misstänkt tagit till flykt? Nej, det visade sig istället handla om två personer som hade rökt på. Yes, du läste rätt.

Polisen hade gjort ”slumpmässiga kontroller” i området och när de två misstänkta såg polisen så gjorde de en Usain Bolt och lade benen på ryggen. Varav den ena blev fångad efter att ha blivit jagad av… fyra polispatruller. Och en helikopter. En polis som hörde inkallningen fick till och med uppfylla sin barndomsdröm om att få hoppa in i en civilbil och skrika ”kör!” åt en stackars civilperson som var i Göteborg på besök för att köpa en gitarr.

Senast i mars det här året kunde vi läsa i tidningar om att en man i Malmö hade blivit gripen med hjälp av helikopter efter att ha kastat äpplen och tomater på en parkerad polisbil. Poliserna som var på plats kunde inte lokalisera vart frukterna kom ifrån och fick assistans av polishelikopter som kunde se vart mannen bodde. Den misstänkte dömdes till dagsböter.

Allt detta pågår samtidigt som polisen ständigt hävdar att de saknar resurser till att utreda allt från sexualbrott, misshandlar, mord, hot, rån och andra brott av hemskare karaktär än att man har flummat eller kastat tomater på en parkerad polisbil.

Man kan se det som att det är underbart att polisen går så här långt för att gripa våra absolut hemskaste medborgare; haschrökare och frukthuttare. Eller så kan man se det för vad det är; en pinnjakt där allt handlar om att uppfylla statistik och folk som brukar illegala droger är lågt hängande frukt då man alltid kan dra ”du-ser-ut-att-vara-påverkad”-kortet för att dra in individer på urinprov. Ett resultat av att Sverige är utav få länder i världen där bara man ens är påverkad av en illegal substans så har man automatiskt begått ett brott.

Med det sagt så hade jag velat se samma iver och tapperhet som Västervikspolisen uppvisar när de sniffar upp hasch som när en utsatt kvinna rapporterar om att sin man kanske kommer banka ihjäl henne nästa gång han blir full.

Om inte så vill jag aldrig igen höra från polisen att de saknar resurser till att förebygga och lösa allvarliga brott.

Efter publiceringen har Polisen själva gått ut med att historien var fiktiv, läs mer om detta här

Författare