Hoppa till innehåll
I april 2025 använde den italienska regeringen extraordinära konstitutionella befogenheter för att kringgå parlamentet och omklassificera icke-berusande hampa som narkotika, oavsett THC-halt, efter flera misslyckade försök att slå ut industrin.
När lagen trädde i kraft i juni samma år – utan parlamentarisk debatt och utan övergångsperiod – slogs en sektor värd hundratals miljoner euro årligen för den italienska ekonomin sönder över en natt. Den sysselsatte omkring 15 000 personer direkt, och detta trots varningar om att över 3 000 företag riskerade att stänga.
Ett sekundärt förbud mot CBD-oljor innebar ytterligare ett hårt slag mot en redan pressad bransch. Italienska branschorganisationer för hampa, tillsammans med internationella jurister, agerade snabbt och tog ärendet till EU-kommissionen med krav på omedelbar intervention, då de ansåg att åtgärderna utgjorde ett tydligt brott mot internationell rätt.
EU-kommissionen granskade klagomålen men inledde aldrig något formellt överträdelseförfarande. Det krävdes istället att italienska domstolar själva lyfte frågan till EU-domstolen – mer än 17 månader efter att branschen först slog larm och sju månader efter att förbudet redan trätt i kraft.
I slutet av 2025 hänsköt Italiens högsta administrativa domstolsfråga till EU-domstolen för att avgöra om regeringen brutit mot EU-rätten, och därmed om medlemsstater har rätt att förbjuda hampa. När domen väl kommer förväntas den bli bindande.
Trots detta visar erfarenheten inom EU att medlemsstater som är fast beslutna att begränsa denna lagliga och icke-berusande produkt ofta hittar sätt att göra det.
En laglig gröda inom ett lagligt ramverk
För att förstå varför Italiens åtgärder – tillsammans med liknande utvecklingar inom EU – utgör ett så stort problem, krävs en förståelse för vad EU:s lagstiftning faktiskt säger om hampa.
Cannabis sativa L. med en THC-halt på 0,3 % eller lägre är en lagligt odlad jordbruksgröda inom EU. Bönder runt om i Europa odlar den för fiber, livsmedel, kosmetika och byggmaterial. Inom den gemensamma jordbrukspolitiken är dessa odlare berättigade till direktstöd, vilket placerar hampa i samma kategori som grödor som vete, korn och raps.
Den rättsliga statusen för hampabaserade produkter – såsom CBD-oljor, extrakt, kosttillskott och blomma – ansågs i stort sett fastställd i november 2020, när EU-domstolen avgjorde det uppmärksammade Kanavape-målet.
Domstolen slog fast att CBD inte är en narkotisk substans och att medlemsstater inte får förbjuda marknadsföring av CBD-produkter som lagligen producerats i en annan medlemsstat. Dessutom betonades att varje begränsning måste kunna motiveras med tydlig och vetenskapligt underbyggd evidens om verkliga risker för folkhälsan.
Denna dom har aldrig upphävts och är bindande för samtliga 27 medlemsstater. Trots detta beskriver ledande juridiska experter EU:s hampareglering som kaotisk och inkonsekvent.
Oordningen
Trots EU-domstolens tydliga besked fortsätter hampabönder och företag i hela EU att möta förbud, beslag och sanktioner som ofta leder till ekonomisk ruin eller nedläggning av verksamheter.
Klyftan mellan vad EU-lagstiftningen säger och hur medlemsstater faktiskt agerar är återkommande och problematisk, oavsett land, regering eller rättssystem.
Tyskland, som annars har ett av de mest liberala cannabisregelverken i den industrialiserade världen, är ett tydligt exempel. Där har hampaföretag länge stött på problem kopplade till en nationell regel om “berusning”, som kräver att produkter inte ska kunna användas i berusande syfte.
Den tyska högsta domstolen tolkade denna regel 2020 på ett sätt som innebar att en person teoretiskt skulle kunna bli berusad av 15 gram industrihampa i ett bakverk. Som följd har exempelvis hampate, som tidigare funnits i butiker i årtionden, försvunnit från marknaden.
Domstolar tenderar att tolka regler kring cannabis och hampa mycket restriktivt, vilket lämnar liten flexibilitet för marknaden.
Olika strategier – samma resultat
Trots att EU-domstolens avgörande kan verka tydligt var det ett förhandsavgörande. Det fastställde juridiska principer som nationella domstolar ska följa, men skapade inte ett enhetligt lagstiftningsramverk för hampa.
Medlemsstater har fortfarande möjlighet att åberopa undantag av hänsyn till folkhälsan enligt EU-fördraget, förutsatt att de kan framställa sina åtgärder som proportionerliga svar på verkliga hälsorisker.
Detta har lett till att olika länder använder skilda juridiska strategier för att begränsa marknaden – men med liknande konsekvenser: en industri som ständigt möter osäkerhet, rättsliga hinder och ekonomiska risker.
Slutsats
Den europeiska hampaindustrin befinner sig i ett motsägelsefullt läge. Å ena sidan erkänns hampa tydligt som en laglig jordbruksgröda inom EU, med rätt till stöd och fri rörlighet inom den inre marknaden. Å andra sidan fortsätter nationella regeringar att införa restriktioner som underminerar dessa principer.
Resultatet är en fragmenterad marknad där lagstiftning, rättstillämpning och politiska beslut drar åt olika håll. Utan tydligare harmonisering på EU-nivå riskerar denna konflikt att fortsätta – med betydande konsekvenser för företag, arbetstillfällen och innovation inom sektorn.
Källreferens: Originalartikel från Business of Cannabis (businessofcannabis.com)
