Hoppa till innehåll
De var medicinska cannabispatienter. När urinprover visade spår av cannabis stängdes de av från arbetet – trots att ingen av dem, enligt deras egen redogörelse, hade anklagats för att vara påverkad i tjänsten. Nu utmanar två brandmän i New York stadens drogpolicy. Fallet sätter fingret på en konflikt som också berör svenska patienter: Ett läkemedel kan vara ordinerat av vården och ändå skapa problem på jobbet.
Sedan 2007 har Ryan Quinn arbetat vid räddningstjänsten i Utica i delstaten New York. Nu är hans egen framtid i yrket osäker.
I en debattartikel i Marijuana Moment berättar han hur han och en kollega stängdes av efter att urinprover påvisat nedbrytningsprodukter av cannabis. Båda var registrerade medicinska cannabispatienter. Enligt Quinn hade ingen av dem observerats eller anklagats för att vara påverkad under arbetstid.
För kollegan blev vägen tillbaka till arbetet att avbryta behandlingen och genomgå arbetsgivarens testprocess. Quinn beskriver det som ett beslut mannen fattade eftersom han upplevde att något praktiskt alternativ saknades.
Själv fick Quinn 60 dagars avstängning utan lön.
Nu har de båda brandmännen, tillsammans med sin facklige ordförande, väckt talan mot stadens tillämpning av drogtestpolicyn.
Uppgifterna om deras situation kommer från Quinns egen debattartikel. Hans redogörelse är en parts beskrivning av konflikten, inte omständigheter som genom artikeln har fastställts av domstol.
Provet visar användning – men avgör inte arbetsförmågan
Tvisten kretsar kring en skillnad med stora konsekvenser: Att ha spår av cannabis i kroppen är inte samma sak som att vara påverkad under ett arbetspass.
Ett urinprov som påvisar nedbrytningsprodukter kan visa att cannabis har använts tidigare. Det kan däremot inte ensamt fastställa hur personen fungerade när provet togs.
För en arbetsgivare inom räddningstjänsten är säkerhetsansvaret omfattande. Den som ska köra utryckningsfordon, fatta snabba beslut och skydda kollegors liv måste kunna utföra arbetet säkert. Medicinsk behandling undanröjer inte det kravet.
Men just därför spelar det roll vad underlaget faktiskt säger. Om ett prov inte kan fastställa aktuell påverkan återstår frågan hur arbetsgivaren ska bedöma risken – och vilken betydelse den medicinskt godkända behandlingen ska få.
New Yorks vägledning gör en tydlig åtskillnad
I New Yorks officiella vägledning om cannabis och arbetslivet anges att ett cannabistest inte ensamt kan ligga till grund för slutsatsen att en anställd varit påverkad.
Vägledningen lyfter i stället konkreta, observerbara tecken på att förmågan att utföra arbetet har försämrats. Samtidigt får arbetsgivare ingripa mot cannabisanvändning under arbetstid och mot påverkan i tjänsten. Undantag finns också för situationer där andra rättsliga krav gäller.
Det innebär inte att brandmännens rättsliga konflikt redan är avgjord. Men det visar varför frågan är större än ett positivt eller negativt provsvar: Regler som skyddar användning utanför arbetet måste också kunna tillämpas när arbetsgivaren hänvisar till säkerhet.
I Sverige har spår av cannabis lett till utebliven lön
Den svenska parallellen är påtaglig, även om lagstiftningen och omständigheterna skiljer sig åt.
År 2024 prövade Arbetsdomstolen ett mål om en VS-montör som testat positivt för THC-syra och vid ett tillfälle även för en nedbrytningsprodukt av kokain. Mannen fick inte arbeta och blev utan lön under den omtvistade perioden.
Domstolen konstaterade att resultaten för THC-syra inte visade att han var cannabispåverkad vid provtagningarna.
Arbetsgivaren fick ändå rätt.
Enligt domstolens bedömning gav de tillförlitliga positiva testerna arbetsgivaren anledning att misstänka påverkan. Arbetsuppgifterna var dessutom sådana som det vore farligt att utföra under drogpåverkan. Mannen ansågs därför inte stå till förfogande för arbetet och hade inte rätt till lönen.
Målet gällde inte ordinerad medicinsk cannabis och kan inte användas som ett generellt besked om svenska cannabispatienters rättigheter. Däremot visar det att skillnaden mellan påvisat bruk och konstaterad påverkan redan har fått betydelse i svenskt arbetsliv – med kännbara ekonomiska följder.
När vårdens behandling möter arbetsplatsens regler
Cannabisbaserade läkemedel finns även i Sverige. Ett exempel är det receptbelagda läkemedlet Sativex, som innehåller både THC och CBD.
Därmed finns också en svensk patientfråga bakom konflikten i Utica: Hur ska en behandling bedömas när den kan ge utslag i ett drogtest?
Bedömningen behöver rymma flera saker samtidigt. Vilka arbetsuppgifter har personen? Hur påverkar behandlingen förmågan att utföra dem? Vad visar provet, och vad kan det inte säga?
Ett recept är ingen garanti för att varje arbetsuppgift kan utföras säkert. Men ett positivt test är inte heller en fullständig bedömning av en människas arbetsförmåga.
När dessa skillnader försvinner riskerar patienten att hamna mellan två system: vården som har godkänt behandlingen och arbetsplatsen som ifrågasätter följderna av den.
För brandmännen i Utica har konflikten redan handlat om avstängning, försörjning och möjligheten att fortsätta i yrket. Deras rättsprocess väcker därför en fråga som sträcker sig långt utanför brandstationen:
Hur ska patienter kunna känna trygghet i sin behandling om de inte vet vad den kan kosta dem på jobbet?
Källor
Quinn, R. (2026). Why Two New York Firefighters Are Suing The Government Over The Right To Use Medical Marijuana (Op-Ed). Marijuana Moment.
New York State (u.å.). Adult Use Cannabis and the Workplace, New York Labor Law 201-d.
Arbetsdomstolen (2024). AD 2024 nr 46. Dom den 19 juni 2024.
Läkemedelsverket (u.å.). Sativex munhålespray. Läkemedelsfakta.
