Hoppa till innehåll
Amfetamin på recept kräver en granskning innan fler patienter far illa!
Medicinsk cannabis mot kronisk smärta kan även förändra behovet av ADHD medicinering. På cannabiskliniken Aurea Care beskriver verksamhetschefen att smärtpatienter med samtidig ADHD har minskat eller avslutat sina ADHD läkemedel efter påbörjad cannabisbehandling. Erfarenheterna behöver undersökas vetenskapligt, men väcker en viktig fråga: kan vissa patienter få en fungerande vardag med mindre centralstimulerande medicinering och därmed mindre exponering för dess risker? Forskning visar att dessa läkemedel kan medföra beroendeproblematik, abstinens och allvarliga psykiska och kroppsliga biverkningar.
Ett läkemedel kan hjälpa en människa att klara arbetet, studierna och vardagen. Samma läkemedel kan hos en annan bidra till sömnproblem, psykiskt lidande eller ett problematiskt bruk.
Båda erfarenheterna måste rymmas i berättelsen om ADHD behandling.
För centralstimulerande läkemedel finns det konkreta skäl till en betydligt mer närgången granskning. Amfetaminpreparat är inte riskfria för att de lämnas ut på apotek. Och patienter som mår dåligt under behandlingen behöver mer än ett förnyat recept.
Beroenderisken finns även innanför vårdens dörrar
En amerikansk studie publicerad i JAMA Psychiatry 2025 analyserade nationella enkätdata från drygt 83 000 vuxna. Bland dem som hade använt receptbelagda centralstimulerande läkemedel det senaste året rapporterade 25,3 procent felanvändning. Nio procent uppfyllde enkätbaserade kriterier för substansbrukssyndrom kopplat till dessa preparat.
Bland personerna med sådant syndrom hade 72,9 procent enbart använt läkemedel som skrivits ut till dem själva. De flesta fallen klassades som lindriga. Problematiskt bruk var vanligare bland användare av amfetaminpreparat än bland användare av metylfenidat.
Siffrorna gäller amerikanska användare, inklusive personer som använt läkemedel utan egen förskrivning. Studien visar inte att nio procent av svenska ADHD patienter blir beroende av korrekt ordinerad behandling. Den var en tvärsnittsstudie och kan inte fastställa att förskrivningen orsakade problemen.
Men resultatet utmanar föreställningen att ett eget recept automatiskt skyddar mot substansbrukssyndrom. Forskarna efterlyser bedömning av sådana problem även hos patienter som inte uppger felanvändning.
Tillvänjning och abstinens är erkända läkemedelseffekter
Den amerikanska produktinformationen för Vyvanse, som innehåller samma aktiva substans som Elvanse, anger uttryckligen att lisdexamfetamin kan ge fysisk tillvänjning och tolerans.
Efter längre användning kan ett abrupt avslut eller en betydande dosminskning ge nedstämdhet, depression, trötthet, sömnstörningar, ökad aptit och förändrad aktivitetsnivå.
Fysisk tillvänjning är inte samma sak som ett beroendesyndrom med kontrollförlust och fortsatt användning trots skada. Men skillnaden gör inte abstinensbesvär oviktiga. En patient kan behöva hjälp att avsluta behandlingen även utan ett beroendesyndrom.
Det ställer krav på vårdens bedömning: när någon blir kraftigt trött eller nedstämd efter en dosminskning behöver man överväga både utsättningsbesvär och återkomst av grundsymtom. Försämringen bör inte automatiskt tolkas som ett bevis för att samma behandling måste fortsätta oförändrad.
Redan 2023 skärpte den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA varningarna för receptbelagda centralstimulerande preparat. Myndigheten pekade på felanvändning, beroende och överdosering, med särskilt stora risker vid höga doser och andra administrationssätt än de avsedda.
Efter sju år ville han bryta mönstret
Det finns också namngivna patientberättelser som visar hur en behandling kan upplevas förändras över tid.
I en intervju med GoodRx 2024 berättade Gene Caballero, som fått en ADHD diagnos, att han började med Adderall 2012 och slutade omkring 2019.
Han upplevde bättre fokus, men beskrev också irritabilitet och minskad lust att umgås när han avstod från medicinen på helgerna. Arbetsbelastningen och läkemedlets stimulerande effekt bidrog enligt honom till sömnproblem. Han började även använda sömnmedel.
Han beskrev perioden som den mest ohälsosamma i sitt liv och upplevde att medicineringen höll på att bli ett beroendemönster. Efter kontakt med läkare förändrade han både arbetssituation och livsstil och avslutade behandlingen. Då upplevde han bland annat huvudvärk och irritabilitet.
Det är hans egen berättelse, inte en oberoende fastställd beroendediagnos. Flera saker förändrades samtidigt. I samma reportage beskriver andra patienter hur de fungerade sämre utan sin medicin.
I The Guardian beskrev Sophie Knight huvudvärk och oro efter ett års dexamfetaminbehandling, följt av trötthet och förvirring när hon slutade.
Berättelserna säger inte hur vanligt detta är. De visar varför uppföljning måste handla om hela patientens liv, även när läkemedlet förbättrar koncentrationen.
Högre doser kopplas till psykos och mani
En studie i American Journal of Psychiatry 2024 undersökte patienter mellan 16 och 35 år som vårdats på ett psykiatriskt sjukhus.
Användning av receptbelagda amfetaminpreparat den senaste månaden var förknippad med högre odds för nydebuterad psykos eller mani. Sambandet var starkare vid högre doser. I den högsta dosgruppen var oddsen omkring 5,3 gånger högre än bland dem som inte använt amfetamin.
Dosgränsen motsvarade över 30 milligram dexamfetamin per dag. Forskarna jämför detta med ungefär 100 milligram lisdexamfetamin, alltså över den godkända amerikanska maxdosen på 70 milligram.
Resultatet får därför inte beskrivas som att en vanlig Elvansedos generellt femdubblar risken. Studien byggde dessutom på ett utvalt sjukhusmaterial och kan inte ange den absoluta risken för en genomsnittlig patient. Men den ger ett tydligt skäl att vara försiktig med höga doser och att aktivt följa psykotiska och maniska symtom.
Även en större studie från 2019 fann skillnader mellan preparaten. Psykos med efterföljande antipsykotisk behandling registrerades hos cirka 0,21 procent av unga patienter som fått amfetaminpreparat och 0,10 procent av dem som fått metylfenidat under uppföljningen. Den absoluta risken var liten, men konsekvensen för den drabbade kan vara allvarlig.
Den svenska långtidsstudien som kräver uppföljning
En svensk registerstudie med ett underlag på 278 027 personer fann ett samband mellan längre användning av ADHD läkemedel och hjärt och kärlsjukdom.
Efter mer än fem års sammanlagd användning var oddsen för hjärt och kärlsjukdom omkring 23 procent högre än vid ingen användning. För högt blodtryck var oddsen omkring 80 procent högre.
Det betyder inte att 80 procent av patienterna fick högt blodtryck. Det är relativa skillnader, inte andelen drabbade.
Studien omfattade flera ADHD läkemedel och ska inte beskrivas som en undersökning enbart av amfetamin. Den visade heller ingen statistiskt säkerställd riskökning för samtliga undersökta hjärtdiagnoser. Som observationsstudie kan den inte ensam bevisa orsakssamband.
Ändå är slutsatsen viktig: uppföljningen av blodtryck, puls och hjärtsymtom behöver fortsätta under långvarig behandling. Den får inte stanna vid en kontroll när första receptet skrivs.
Vad vården måste lära av opioidkrisen
Parallellen till opioidkrisen bör tas på allvar som en fråga om patientsäkerhet.
Läkemedel med beroendepotential kräver tydlig information före behandlingsstart, uppföljning av både nytta och skada samt hjälp när användningen blir problematisk. Ett recept får aldrig fungera som en garanti för att fortsättningen är ofarlig.
De amerikanska fynden om substansbrukssyndrom, tillsammans med varningarna om abstinens och allvarliga biverkningar, motiverar att vården försöker förebygga en större läkemedelsrelaterad skadeutveckling.
Men forskningen som redovisas här visar inte att svensk ADHD behandling är på väg att orsaka en epidemi med opioidkrisens omfattning eller dödlighet. En sådan prognos skulle gå längre än underlaget.
Det finns också ett viktigt motfynd. En svensk studie av närmare 149 000 personer med ADHD fann att påbörjad läkemedelsbehandling var förknippad med lägre dödlighet under två år, särskilt av onaturliga orsaker. Den beräknade dödsrisken var cirka 39 per 10 000 personer jämfört med 48 per 10 000 utan påbörjad behandling. Även detta var ett observerat samband.
Den hållbara kritiken gäller bristande riskhantering och otillräcklig uppföljning. Att en behandling hjälper många upphäver inte skyldigheten att upptäcka dem som skadas.
Cannabiskliniken Aurea Care beskriver minskad ADHD medicinering
Samtidigt väcker erfarenheter från svensk smärtvård frågor om andra behandlingsvägar.
Enligt uppgifter som verksamhetschefen på cannabiskliniken Aurea Care lämnat till Cannabis i Fokus har kliniken behandlat omkring 10 000 patienter med kronisk smärta sedan starten för nästan fem år sedan. Omkring 3 500 aktiva patienter uppges vara registrerade i dag.
Verksamhetschefen uppskattar att cirka 20 procent av de behandlade smärtpatienterna även har ADHD. Kliniken beskriver att patienter i denna grupp har minskat eller avslutat sin ADHD medicinering efter att ha fått medicinsk cannabis mot smärtan.
Detta är klinikens uppgifter, inte resultat från en publicerad studie. Någon systematisk sammanställning som visar omfattning, läkemedel, dosförändringar och långsiktiga resultat har inte presenterats i underlaget.
Kliniken uppger också att den inte kan behandla ADHD som självständig indikation inom de ramar den arbetar under. Cannabisbehandlingen gäller smärtan.
Erfarenheten är intressant, men behöver undersökas: fungerar patienterna bättre därför att smärtan minskar, sömnen förbättras eller andra läkemedel förändras? Finns en direkt effekt på ADHD symtomen? Och hur går det för dem som inte blir bättre?
Cannabisforskningen ger signaler men ännu inget säkert alternativ
En israelisk enkätstudie från 2020 omfattade 59 patienter med medicinsk cannabis och uppgiven läkarställd ADHD diagnos. Forskarna fann samband mellan vissa konsumtionsmönster, självskattade symtom och avslutad ADHD medicinering. Studien kunde inte visa att cannabis orsakade förändringarna.
I en brittisk registerstudie av 68 patienter med ADHD rapporterades förbättringar av sömn, ångest och vissa mått på livskvalitet under cannabisbehandling. Studien saknade kontrollgrupp och hade ett betydande bortfall vid långtidsuppföljningen. Oönskade händelser rapporterades också, bland annat koncentrationssvårigheter och sömnproblem.
Den lilla placebokontrollerade studien från 2017, med 30 vuxna, visade ingen statistiskt säkerställd förbättring i det huvudsakliga utfallsmåttet. En forskningsöversikt från 2026 konstaterade att underlaget för ADHD fortfarande var för litet för en metaanalys.
Cannabis kan dessutom medföra egna problem, inklusive problematiskt bruk och psykosrisk. Det finns därför inte robust stöd för att beskriva cannabis som ett generellt säkrare och likvärdigt alternativ till etablerad ADHD behandling.
Patienterna behöver en väg både in i och ut ur behandling
Lisdexamfetamin och dexamfetamin är amfetaminbaserade läkemedel. Metylfenidat är en annan centralstimulerande substans. Skillnaderna behöver framgå när riskerna diskuteras, liksom att det finns behandlingar som inte är centralstimulerande.
Patienter behöver få veta vad som ska följas upp: sömn, aptit, vikt, blodtryck, psykiskt mående, funktionsförmåga och tecken på problematiskt bruk. De behöver också kunna få en behandling omprövad utan att deras erfarenheter avfärdas.
Den som vill ändra eller avsluta sin medicinering bör planera det med behandlande läkare. Både utsättningsbesvär och återkommande ADHD symtom kan behöva hanteras.
Erfarenheterna från cannabiskliniken Aurea Care förtjänar en oberoende, systematisk uppföljning. Patientberättelser om skador av centralstimulerande läkemedel förtjänar samma allvar.
Vården ska kunna förskriva läkemedel som hjälper. Den måste också kunna upptäcka när hjälpen har blivit en del av problemet.
Industrins påverkan och frågan om vilka patienter samhället betalar för
Bakom centralstimulerande läkemedels ökade användning finns också en historia av kommersiell påverkan.
I USA drev patientorganisationen CHADD under 1990-talet en kampanj för lättare restriktioner kring metylfenidat, den aktiva substansen i Ritalin. Organisationen fick samtidigt ekonomiskt stöd från läkemedelsindustrin, däribland Ritalintillverkaren Ciba-Geigy. Detta dokumenterades i samtida journalistik. Det handlade om påverkan under läkemedlets expansion, långt efter dess första introduktion, och är inte i sig ett belägg för att svenska subventionsbeslut styrts av samma intressen.
Ett senare exempel gäller amfetaminbaserade preparat. År 2014 ingick Shire en amerikansk förlikning på 56,5 miljoner dollar efter anklagelser om otillbörlig marknadsföring av flera läkemedel, däribland Adderall XR och Vyvanse. Enligt USA justitiedepartement gällde anklagelserna bland annat otillräckligt underbyggda påståenden om effekt och missbrukspotential. Påståenden om Vyvanse hade också riktats till kommittéer som beslutar vilka läkemedel offentliga Medicaidprogram ska bekosta. Förlikningen innebar inget fastställande av rättsligt ansvar.
Det är därför rimligt att granska hur läkemedelsföretagens budskap påverkar både förskrivning och offentliga utgifter. Men kritiken måste skilja mellan dokumenterad marknadsföring, anklagelser som förlikts och bevisad påverkan på ett visst beslut.
Även kunskapsluckorna behöver beskrivas korrekt. ADHD läkemedel är prövade och godkända; de kan inte kallas outredda. Däremot konstaterar Socialstyrelsen i sina nationella riktlinjer från 2024 att det vetenskapliga underlaget för behandling längre än ett år är begränsat och att forskning om långvariga biverkningar i stor utsträckning saknas. Myndigheten bedömer samtidigt, utifrån erfarenhetsbaserad kunskap, att nyttan av långtidsbehandling överväger eventuella risker.
Trots dessa kunskapsluckor omfattas etablerade ADHD läkemedel av högkostnadsskyddet under angivna villkor. För Elvanse gäller exempelvis begränsningen att tidigare behandling med metylfenidat ska ha gett kliniskt otillräckligt svar. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner uppgick regionernas kostnader för ADHD läkemedel till cirka 1,4 miljarder kronor 2024. Det gäller hela läkemedelsgruppen, inte enbart amfetaminpreparat.
Det är en betydande offentlig utgift. Men totalsumman säger inte att behandlingen är dyrare per patient än medicinsk cannabis. Patientgruppernas storlek, preparat, doser och behandlingstider skiljer sig. En rättvis kostnadsjämförelse måste dessutom väga in behandlingsnytta, biverkningar och andra vårdkostnader.
Samtidigt ska extemporeläkemedel med dronabinol eller cannabidiol i oral lösning enligt TLV beslut lämna högkostnadsskyddet den 1 december 2026. Beslutet gäller dessa beredningar, inte all medicinsk cannabis. TLV motivering handlar om att extemporevägen inte ska användas för att kringgå ordinarie subventionsbeslut. Godkända läkemedel och extemporeberedningar har alltså omfattats av olika prövningar och regelverk.
Den skillnaden förklarar en del av myndighetens resonemang. Den besvarar däremot inte ensam den patientnära frågan om vad som händer med människor som upplever att just deras behandling fungerar och som inte har råd att fortsätta utan subvention.
Varför kan samhället finansiera långvarig ADHD medicinering trots erkända risker och kvarstående kunskapsluckor, men inte säkra en ekonomiskt tillgänglig väg för de smärtpatienter som efter individuell bedömning behöver cannabisbaserade extemporeläkemedel? Var är den öppna jämförelsen av behandlingsnytta, skador och kostnader när deras fungerande vardag står på spel?
Källor och underlag
Centralstimulerande läkemedel, beroende och biverkningar
- Han med flera, 2025, JAMA Psychiatry: Prescription Stimulant Use, Misuse, and Use Disorder Among US Adults Aged 18 to 64 Years. Amerikansk studie om användning, felanvändning och substansbrukssyndrom.
- DailyMed, amerikansk produktinformation för Vyvanse: Lisdexamfetamin – produktinformation. Se särskilt avsnitt 9.3 om fysisk tillvänjning, tolerans och utsättningssymtom.
- FDA, 2023: Skärpta varningar för receptbelagda centralstimulerande läkemedel.
- Moran med flera, 2024, American Journal of Psychiatry: Risk of Incident Psychosis and Mania With Prescription Amphetamines. Studie om dosnivåer och samband med psykos eller mani.
- Moran med flera, 2019, New England Journal of Medicine: Psychosis with Methylphenidate or Amphetamine in Patients with ADHD.
- Zhang med flera, 2024, JAMA Psychiatry: Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder Medications and Long-Term Risk of Cardiovascular Diseases. Svensk registerstudie om långvarig läkemedelsanvändning och hjärt och kärlsjukdom.
- Li med flera, 2024, JAMA: ADHD Pharmacotherapy and Mortality in Individuals With ADHD. Svensk studie som fann ett samband mellan påbörjad behandling och lägre dödlighet.
- Faraone, 2018: The pharmacology of amphetamine and methylphenidate.
- Nationella vård- och insatsprogram: Läkemedelsbehandling vid ADHD.
Medicinsk cannabis och ADHD
- Hergenrather med flera, 2020, Rambam Maimonides Medical Journal: Cannabinoid and Terpenoid Doses are Associated with Adult ADHD Status of Medical Cannabis Patients.
- Ittiphakorn med flera, 2023, Neuropsychopharmacology Reports: UK Medical Cannabis Registry: An analysis of clinical outcomes of medicinal cannabis therapy for attention-deficit/hyperactivity disorder.
- Cooper med flera, 2017, European Neuropsychopharmacology: Cannabinoids in attention-deficit/hyperactivity disorder: A randomised-controlled trial.
- Wilson med flera, 2026, The Lancet Psychiatry: The efficacy and safety of cannabinoids for the treatment of mental disorders and substance use disorders: a systematic review and meta-analysis.
- Hall med flera, 2026: Relationships between cannabis use and mental disorders.
- Stueber och Cuttler: Self-Reported Effects of Cannabis on ADHD Symptoms, ADHD Medication Side Effects, and ADHD-Related Executive Dysfunction. Självrapporterade erfarenheter, inte en kontrollerad behandlingsstudie.
Patientberättelser och klinikuppgifter
- GoodRx, 23 april 2024: What Is It Like to Stop Taking Adderall?. Reportaget innehåller intervjun med Gene Caballero.
- The Guardian, 20 augusti 2022: Sophie Knights personliga berättelse om ADHD läkemedel och biverkningar.
- Cannabiskliniken Aurea Care: Uppgifterna om patientantal, samtidig ADHD och förändrad ADHD medicinering bygger på verksamhetschefens uppgifter till Cannabis i Fokus. De är inte hämtade ur en publicerad vetenskaplig studie.
- Aurea Care: Frågor och svar om behandling, indikationer och risker.
Lobbying, marknadsföring, långtidskunskap och subventioner
- The Spokesman-Review, 31 juli 1995: Raised On Ritalin: Of Politics And Pills – Lobby, Drug Makers Push To Deregulate Ritalin. Samtida granskning av CHADD påverkansarbete och industrifinansiering.
- USA justitiedepartement, 24 september 2014: Shire Pharmaceuticals LLC to Pay $56.5 Million to Resolve False Claims Act Allegations Relating to Drug Marketing and Promotion Practices. Förlikning om anklagelser rörande marknadsföring av bland annat Adderall XR och Vyvanse.
- Socialstyrelsen, 2024: Nationella riktlinjer: Adhd och autism. Avsnittet om läkemedelsbehandling behandlar kunskapsluckor och erfarenhetsbaserad bedömning vid långtidsbehandling.
- Sveriges Kommuner och Regioner, 2025: Hälso- och sjukvårdsrapporten 2025. Uppgift om regionernas kostnader för ADHD läkemedel 2024.
- E-hälsomyndigheten, VARA: Elvanse 60 mg – förmånsstatus och subventionsbegränsning.
- TLV, december 2025: Kartläggning av regelverk och kostnader för licens- och extemporeläkemedel inom läkemedelsförmånerna. Bakgrund om förmånssystemets regler och myndighetens utredning.
- LäkemedelsVärlden, 26 augusti 2026: TLV stoppar cannabispreparat från högkostnadsskyddet. Redogörelse för beslutets omfattning, motivering och ikraftträdande.
Läs också Cannabis i Fokus patientintervjuer
Isaac har både ADHD, autism och kronisk smärta. I intervjun berättar han om hur medicinsk cannabis hjälpt honom att återvända till träning och andra vardagsaktiviteter. Artikeln uppger däremot inte att han minskat eller avslutat ADHD medicinering. Läs intervjun: ”Det kunde ta 45 minuter att ta på mig skorna”.
Fler intervjuer om kronisk smärta, läkemedelsbiverkningar och patienters erfarenheter av medicinsk cannabis finns samlade här: Cannabis i Fokus patientberättelser på Aurea Cares webbplats. Berättelserna beskriver individuella erfarenheter och ska inte likställas med kontrollerade behandlingsstudier.
