Hoppa till innehåll
Det sägs att cannabismarknaden är värd 1,5 miljarder dollar, och förespråkare för reform säger att det finns pengar att tjäna inom en säker, reglerad laglig cannabisregim, en regim som förespråkare säger skulle ge både ekonomiska och sociala fördelar för Nya Zeeland.
Som land har Nya Zeeland en av de högsta frekvenserna av cannabisanvändning i världen, med cirka 52% av nyzeeländare i åldern 15–45 som erkänner att de någon gång har använt cannabis, medan 16% beskriver sig själva som nuvarande användare.
Chris Fowlie från cannabislagreformgruppen Norml NZ säger att mängden pengar cannabis kan generera skulle bero på hur en laglig cannabisregim strukturerades, men att det fanns mer pengar att tjäna på cannabis än på tobak.
”Till skillnad från tobak, där det bokstavligen är en döende marknad och siffrorna minskar, blomstrar cannabis över hela världen eftersom människor inser att det är ett säkrare alternativ och att det kan hanteras riktigt bra när du legaliserar det,” säger Fowlie.
Joseph Boden är professor i psykiatrisk medicin vid University of Otago, och han säger att regeringen kunde ha gjort vad de ville göra med tobak med cannabis och höjt lika mycket pengar.
”De kunde ha gjort precis vad de ville göra och höjt åtminstone en mycket stor summa pengar genom att gå vidare och legalisera cannabis på något sätt. Men det skulle ha tvingat dem att ändra sin syn på att droganvändning är felaktig,” säger Boden.
Det finns alternativ för hur en laglig cannabisregim kan inrättas i Nya Zeeland, och en som balanserar ekonomiska bekymmer med sociala fördelar föredras av Fowlie.
”Vi pushade för ett mellanläge där du kunde ha någon form av laglig reglerad åtkomst, men du har inte en fullständig kommersiell modell som folkomröstningen hade. Vi tror att du måste ha några kontroller kring det, och om du kan ta ut några skatter samtidigt, så är det helt rimligt.”
Fowlie pekar på en modell som används i Tyskland och jämför den med West Auckland Liquor Licencing Trust.
”Där har du ideella cannabis sociala klubbar som kontrollerar distributionen. Det är inte överdrivet kommersiellt, men människor får fortfarande tillgång till det, och du återinvesterar vinsterna i samhället. Du återför skatterna till lokala projekt, skolor, polisen, allt sådant och alla vinner,” säger Fowlie.
För både Boden och Fowlie överväger de sociala fördelarna med att ha någon form av laglig cannabisregim de skador som förbudet har medfört under de senaste 50 åren, med hälsa, polisarbete och brottslighet i fokus.
Förutom att minska beloppet som spenderas på åtal och fängelse säger Boden att de sociala fördelarna från en lagligt reglerad marknad skulle komma från själva cannabisprodukten.
”För närvarande, om du vill använda cannabis utanför det medicinska systemet, har du ingen aning om vad du köper. Det är inte testat, och du är inte säker på om det kommer att vara fritt från bekämpningsmedel. Det finns också leveransmetoden och osäkerheten om att produkten är ren. När du hanterar den svarta marknaden har du inget av det.”
Fowlie säger att laglig cannabis skulle ta bort den kriminella aspekten helt och hållet och de sociala skador som det medför till samhällen.
”Du kan inte bara överlämna denna enorma flerfaldigt miljarder dollar sektor av ekonomin till kriminella företag. Det finns många bra människor som odlar hemma, gröna älvor och sådana saker, sedan finns det också många skumma människor och organisationer som bara inte bör vara involverade.
”Säkerheten med det du har nu är att du vet vad som pågår. Du stöder gäng, du går miste om mycket skatt, du utsätter människor för fara, du exponerar cannabisanvändare för personer som tillhandahåller andra ämnen. Det är den typen av väg du bryter på platser där cannabis är lagligt.”
Fowlie säger att den enda verkliga risken med legalisering är om det går för långt.
”Ja, du kan gå för långt, men fördelen är att du kan testa och mäta det när du går, även ner till vilka typer av produkter människor köper.
”Du kan se vad människor faktiskt gör över olika tidsperioder. Sedan, med det kan du justera dina policys, justera skattesatser eller justera licenskraven.”
Boden håller med. ”Risken skulle vara mer av ett problem om cannabislegalisering ledde till stora ökningar av användningen någonstans. Det har bara varit en ökning av användningen bland vissa befolkningsgrupper, och de är oftast medelålders människor som har karriärer och vill undvika att bli involverade med polisen eftersom det är dåligt för deras inkomst och för deras familjestabilitet.”
Trots möjligheterna som både Boden och Fowlie säger att cannabislagreformen kan medföra, med den kommande regeringen nöjd med lagarna som de är, är båda överens om att stora förändringar är osannolika inom överskådlig framtid.
”Det kommer inte att hända förrän det blir en annan regeringsförändring,” säger Boden. ”Jag tror att det enda förbehållet om det är, om Australien ändrar sig, kan vi ändra oss. Det finns olika rörelser i Australien mot det målet, men jag tror att det är förmodligen fortfarande ganska långt borta. Det finns också en verklig skillnad, tror jag, i det sätt som Nya Zeeland och Australien tenderar att tänka på dessa frågor jämfört med hur de tänker på dem i USA.”
Fowlie förblir något mer optimistisk om reform. ”Vi är i affären att försöka ändra lagen. Så vi är optimistiska, eller så skulle vi stiga upp och gå hem. Men vad jag skulle peka på är att under kampanjen sa Christopher Luxon att han var nöjd med de nuvarande inställningarna. Så du vet, glaset är halvfullt, du måste liksom ta det, åtminstone kommer de inte att backa några av de reformer vi har fått.”
”Status quo är bättre än det var, och vi är i en bättre position än vi var för sex år sedan. Men när vi ser runt i Stilla havet och ser reformer som sker i Franska Polynesien, Vanuatu, Fiji och Australien, tror jag att det kommer att finnas detta naturliga tryck från vad som händer utomlands.”
