Hoppa till innehåll
Frankrike förbjuder vitt snus, och Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) protesterar med rätta. Vår snuspolitik är evidensbaserad och fungerar, medan Frankrikes bygger på moralism och skadar folkhälsan. Men inom narkotikapolitiken fortsätter den svenska regeringen välja moralism framför evidens och folkhälsa.
Frankrike förbjuder vitt snus och likställer det med narkotika. Brott mot snusförbudet kan i teorin ge upp till fem års fängelse och 375 000 euro (drygt 4 miljoner kronor) i böter.
– Det är helt orimligt, säger Sveriges utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M).
Det har han förstås rätt i. Frankrikes förbud är skadligt för den franska folkhälsan, har orimliga straff för brukare, och är ett utslag av moralpanik som tillåtits trumfa vetenskapen på området. Den svenska regeringen gör helt rätt som protesterar med all kraft.
– Snus-Dousa för en hälsosam kamp, skriver Mattias Svensson, SvD, i en klok ledare med fyndig rubrik.
Men samtidigt fortsätter Sverige ha en narkotikapolitik som är precis lika orimlig och illa underbyggd som den franska snuspolitiken. Sveriges narkotikapolitik är skadlig för folkhälsan, har orimliga straff för brukare, och är ett utslag av moralpanik som tillåtits trumfa vetenskapen på området.
Medan Sveriges regering uppmanar Frankrike att ta till sig evidens runt snus, fortsätter den blunda för alla orimliga konsekvenser av sin egen narkotikapolitik.
Sverige är i dag det land i EU som har i särklass lägst dödlighet från tobaksrökning, helt enkelt för att vi har lägst andel rökare. Vi har färre än 5 procent som röker, vilket gör att WHO betraktar Sverige som ”rökfritt”. Frankrike och andra EU-länder har runt 25 procent rökare. Vi är solklart bäst i hela EU. Att tillåta snus har visat sig vara fenomenalt bra folkhälsopolitik, trots att snus i sig är förenat med vissa risker även det. Vår snuspolitik är evidensbaserad, och Benjamin Dousa gör rätt som står på sig mot den franska moralistiska förbudspolitiken.
Men inom narkotikapolitiken gör Sverige tvärt om. Samtidigt som vi har i särklass lägst dödlighet från tobaksrökning, har vi bland den högsta narkotikadödligheten i hela EU. Vår snuspolitik är baserad på erfarenhet och evidens, och fungerar. Vår narkotikapolitik är baserad moralism och önsketänkande, och har givit oss skyhög narkotikadödlighet och skenande gängkriminalitet.
Men inget riksdagsparti vågar dra upp huvudet ur sanden i narkotikapolitiken. Både vår nuvarande folkhälsominister Jakob Forssmed (KD) och hans företrädare Lena Hallengren (S) avvisar alla tankar på att ens utreda hur narkotikapolitiken har fungerat i praktiken, trots att vi bevisligen är sämst i klassen och inne på fel spår.
Eller antagligen just därför. Svenska politiker har investerat så mycket prestige i drömmen om det narkotikafria samhället att det skulle bli pinsamt för dem att erkänna att de hade fel.
Då är det smidigare (för politikerna) att fortsätta låta knarkarna dö, och kalla det för god folkhälsopolitik. Och fortsätta låta trettonåringar rekryteras som cannabisförsäljare åt gängen, och kalla det för god kriminalpolitik.
Det handlar om ett val mellan evidens eller moralism.
Frankrikes förbud mot vitt snus är enkelt att förstå om man ser den genom moralismens glasögon. Nikotin är dåligt, därför ska allt nikotin bort, förbjuder vi det så försvinner det.
På samma sätt är Sveriges narkotikapolitik enkel att förstå genom samma moralistiska glasögon. Knark är dåligt, därför ska allt knark bort, förbjuder vi det så försvinner det.
Men den här typen av förbud sällan leder till de resultat man önskar. Sverige har försökt utrota narkotikan med förbud i åtminstone ett halvsekel, och det har bevisligen inte fungerat alls. Trots att vi kanske är det västland som satsat hårdast på att utrota narkotikan genom att straffa brukare, är både cannabis och alla andra former av narkotika mer använda och mer tillgängliga i Sverige än någonsin. Det enda vi har fått är rekordhög narkotikadödlighet och skenande kriminalitet. Att tanken kanske var välmenande uppväger inte det katastrofala resultatet.
Tyvärr har politiker i alla länder en förkärlek för att välja den enkla vägen – Förbjud! – istället för att reglera och hantera verkligheten så som den är.
I den svenska debatten om cannabis ser vi precis det. Istället för att titta på fakta om konsumtion och risker, klamrar man sig fast vid repressiva åtgärder som i slutändan bara göder den svarta marknaden och lämnar användarna utan skyddsnät.
När Frankrike nu gör vitt snus olagligt skapar de inte en nikotinfri generation, som är vad de hoppas på. Istället tvingar de potentiella ex-rökare tillbaka till cigaretterna, och skapar eventuellt också en ny marknad för smugglare och andra kriminella.
När det gäller snus har Benjamin Dousa rätt och Frankrike fel. Om målet verkligen är att rädda liv borde de titta på den svenska modellen istället för att kriga mot nikotinportioner. Frankrike väljer den moraliska höga hästen framför den medicinska verkligheten, och det är tyvärr den franska folkhälsan som får betala priset.
Men inom narkotikapolitiken har den svenska regeringen lika fel som den franska har gentemot snus. Vi är sämst i klassen, och vi har narkotikadödligheten som bevisar det. Så blir det när politiken styrs av moralism istället för evidens.
Det är hög tid att vi slutar låta förbud trumfa fakta. Folkhälsa ska handla om att minska skador, inte om att utfärda politiska pekpinnar. Frankrike må vara bättre än oss på ostar och viner, men när det gäller tobakspolitik har de mycket att lära av den svenska snusdosan. Och när det gäller narkotikapolitik har Sverige mycket att lära av de länder som satsar på legalisering, reglering och skademinimering.
…
Läs mer:
- Mattias Svensson, SvD: Snus-Dousa för en hälsosam kamp
- Aftonbladet: Svenskarnas oro inför franska snusförbudet: ”Bävar”
- Per Gudmundson, 100%: Vitt snus förbjuds i Frankrike – fängelse hotar
