Narkotikafrågan är klasskamp

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, det är inte bara rika barn som göder gängen, men det är rika barn som kommer undan, medan arbetarklassen får ta smällen av lagar som ni själva helhjärtat verkar stödja. Skriver Stefan Johansson som normalt skriver historiska texter för oss kommer nu med en opinion.

Det kanske är någonting man egentligen behöver påpeka för er som läser det här, men precis som med mycket annat så är kriget mot knarket egentligen en fråga om klass.

På ytan så kanske det inte ser ut som så. Samhället i stort vill ta sitt ansvar och hjälpa människor att sluta vara beroende av droger, och det är väl en nobel sak att stå för? Det kan det vara rent generellt, och jag tror inte att lagar och regler stiftas och godkänns genom illvilja, men i grunden för dessa beslut så finns det däremot någonting helt annat.

Jag har spenderat ett antal veckor till att skriva om drogernas historia här på Cannabis i Fokus. Det är något av det roligaste jag har gjort eftersom jag har fritt fått gräva i källor och studier och helt okonstlat fått skriva om det. Det har dock också fått mig att inse ett och annat gällande den nuvarande förbudskulturen som jag kanske inte sett förut; det handlar om klass.

Vi ser idag socialdemokratiska politiker och politiker inom Vänsterpartiet som stolt stoltserar med att det faktiskt är dom rika som knarkar och är dom som göder gängen. Det här är dock en väldigt fin och förskönad bild av verkligheten, och som vänster så skäms jag nästan lite över hur det här faktiskt har blivit ett argument överhuvudtaget.

Förbudet mot användningen av narkotika ligger i något helt annat, och man kan spåra det i våra andra institutioner också för att få en mer fullskalig bild av vad det är som försiggår. Nykterhetsrörelsen, fin som den är, pekar gärna på att förbuden gäller folkhälsan och att vi ska förhindra folk, i den mån det går, att nyttja skadliga berusningsmedel. Samma människor är dock inte så jävla sugna på att faktiskt backa upp med en välfärd som faktiskt är där och stöttar när det faktiskt behövs.

Det är ju dyrt, drygt och rent av skitjobbigt med långvariga och faktiska lösningar på problemen.

Droganvändandet i sitt utförande är nog egentligen klasslöst. Alla kan ha problem alldeles oavsett vilket kapital man sitter på, men lagstiftningen i sig, och det som Vänsterpartiet framförallt borde markera emot, är en fråga om klass. Det straffar sig att vara fattig, och framförallt blir det dyrt att vara fattig och ha en drogproblematik.

Har du pengar så är det nämligen sällan ett problem med att knarka i Sverige. Du kan bara betala dig ur problematiken och fortsätta ditt liv som om ingenting har hänt. Saknar du däremot pengar så är din narkotikadom bara början på ett helvete av skulder och byråkrati.

Vi vill ju ändå markera att det är fel att bryta mot lagen. Det är bara konstigt hur mycket hårdare det drabbar folk som inte har rika föräldrar.

Så nej, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, det är inte bara rika barn som göder gängen, men det är rika barn som kommer undan, medan arbetarklassen får ta smällen av lagar som ni själva helhjärtat verkar stödja.

Klasskamp är inte ett retoriskt grepp. För vissa av oss är det en verklighet.