Stockholm Medical Cannabis Conference

Narkotikalagstiftningen gör barnrekrytering på skolorna lönsamt

Kriminaliteten har flyttat in i skolorna, och gängens barnsoldater rekryterar klasskamrater på skolgårdar. Drivkraften är pengarna från narkotikahandeln. Men politikerna vägrar envist att ens utreda vad det finns för alternativ.

Veckans avsnitt av SVT:s Uppdrag granskning har titeln ”Gängskolan”. Där beskrivs hur gängen medvetet rekryterar barn i högstadieåldern till kriminalitet. När de sedan börjar gymnasiet får de ta över narkotikaförsäljningen med den skolan som bas.

”Hassan” går sista året på gymnasiet och har kopplingar till kriminella nätverk. Han har kombinerat skolan med kriminalitet i flera år. Han berättar att han går beväpnad till skolan. Säljer droger under skoltid.

– Ettan i gymnasiet så hade jag på mig hasch, cannabis. Mycket i skolan. Det luktade överallt. Men ingen lärare sa någonting till mig, säger Hassan.

Och i den illegala narkotikahandelns spår följer det brutala och dödliga våldet, ofta med mycket unga förövare. Kriminaliteten har flyttat in i skolorna. Vapen och droger göms i skåp, och gängens barnsoldater rekryterar klasskamrater på skolgårdar. En niondeklassare i Trångsundsskolan skjuter en klasskamrat på en skoltoalett.

Antalet mord och mordförsök begångna av gärningsmän under 15 har tiofaldigats de senaste åren, berättas det i programmet. 

Det är uppenbart att de lagar vi har är anpassade för en annan tid än den vi lever i. Förändringar behövs om utvecklingen i Sverige ska börja gå åt rätt håll igen. Men har vi politiker som är beredda att göra något mer än att presentera symboliska åtgärder på presskonferenser?

Till att börja med borde regeringen omedelbart sänka straffmyndighetsåldern till 12 eller 13 år, i vart fall för grova brott och brott med gängkoppling. Det skulle hjälpa till att skydda barnen från att bli rekryterade med argumentet ”du riskerar ändå inget straff”.

Men vi måste också slå mot den ekonomiska basen för gängen. Den organiserade brottsligheten har många inkomstkällor, såsom telefonbedrägerier, välfärdsbedrägerier och utpressning mot företag. Samhället behöver sätta in riktade insatser mot var och en av de intäktskällorna.

Men det är narkotikaförsäljningen som gör att barnarbetare är lönsamma för gängen. De kriminella har ingen glädje av 13-åringar när de ska fuska till sig assistansersättningar eller driva HVB-hem. Det är jobb för vuxna.

Men inom narkotikahandeln finns det gott om småjobb som högstadieungar eller ännu yngre kan hjälpa till med. De kan hålla vakt vid gångtunnlar, gömma narkotikapartier eller vapen, eller transportera dem från en plats till en annan. Så socialiseras barn in i den kriminella världen. Och när de blir några år äldre kan de själva börja sälja narkotika åt gängen.

Det här skulle vi kunna ändra på. Det finns ingen naturlag som säger att cannabis måste säljas på skolgårdar och i gångtunnlar av beväpnade kriminella. Det skulle kunna ske under reglerade former i lagliga butiker istället. Så är det i andra länder och många amerikanska delstater, och det har inte lett till några katastrofer.

Men den nuvarande svenska narkotikalagstiftningen är däremot en katastrof.

Inget land i världen har lyckats strypa tillgången till narkotika, hur brutala metoder de än har försökt med. Efterfrågan finns där, och så länge det finns efterfrågan kommer det alltid att finnas en marknad. Det enda politikerna kan bestämma är om den marknaden ska vara laglig och reglerad, eller olaglig och våldsam.

För femtio år sedan bestämde Sveriges politiker att en olaglig narkotikamarknad var bättre, eftersom de hoppades att det skulle leda till lägre bruk och mindre skador. De insåg förstås att det skulle leda till att kriminella tog över marknaden, men så länge det var någorlunda rimliga nivåer på våldet som följde av kriminaliseringen, tyckte politikerna att det var värt det.

Men nu har våldsnivåerna i den misslyckade narkotikapolitikens spår passerat alla rimliga gränser. Sverige står inför ett vägval. Vi kan fortsätta med samma politik som hittills, och då får vi räkna med samma resultat som hittills. Eller så kan vi börja diskutera på ett nyktert sätt vad vi kan göra istället.

I väntan på det lär barn fortsätta bli rekryterade till gängkriminella på skolorna.

Länkar:

Dela denna artikel