Den 1 december förändras förutsättningarna för patienter som använder vissa cannabisbaserade läkemedel i Sverige. TLV vill stoppa vad myndigheten beskriver som ett kringgående av läkemedelssystemets subventionsregler. Men bakom myndighetsbeslutet finns människor som oroar sig för att inte längre ha råd med sin behandling. Frågan är större än cannabis: Hur långt sträcker sig egentligen vår solidaritet med människor som behöver sjukvårdens hjälp?
Föreställ dig att din mamma blir sjuk.
Hon lever med en kronisk sjukdom. Under flera år har hon provat olika läkemedel. Vissa har inte fungerat, andra har gett biverkningar som gjort vardagen svår att hantera. Hon har besökt läkare, provat behandlingar och försökt hitta ett sätt att leva ett någorlunda normalt liv trots sin sjukdom.
Till slut hittar hon en behandling som hjälper.
Hon sover bättre. Smärtan blir mer hanterbar. Hon orkar träffa familjen och kanske till och med återgå till delar av sitt tidigare liv.
Sedan kommer beskedet.
Från och med den 1 december omfattas inte längre hennes läkemedel av högkostnadsskyddet. Hon kan fortfarande få det utskrivet, men måste nu själv stå för hela kostnaden.
Vad gör hon då?
Har hon råd att fortsätta? Ska hon behöva välja mellan sin medicin och andra grundläggande utgifter? Ska hon återgå till behandlingar som tidigare inte fungerat?
Och framför allt: Hur känns det att veta att en behandling som hjälper dig finns tillgänglig, men att din ekonomi kanske inte längre tillåter dig att använda den? Hur känns det att din livsavgörande vård blivit en klassfråga?
Ett myndighetsbeslut med konsekvenser för patienter
Den 24 augusti 2026 meddelade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, sitt beslut att utesluta vissa cannabisbaserade extemporeläkemedel från läkemedelsförmånerna.
Beslutet gäller apotekstillverkade orala lösningar med de aktiva substanserna dronabinol, som är THC, och cannabidiol, CBD. Förändringen träder i kraft den 1 december 2026.
Det är viktigt att förstå vad beslutet faktiskt innebär. Det handlar inte om ett förbud mot medicinsk cannabis i Sverige. Det handlar inte heller om att samtliga cannabisbaserade läkemedel försvinner ur högkostnadsskyddet. Det handlar bara om vem som ska betala.
Det som försvinner är subventionen för de specifika extemporeberedningarna med dronabinol respektive cannabidiol i oral lösning.
Patienterna kan fortfarande få läkemedlen förskrivna, men de kommer inte längre att omfattas av högkostnadsskyddet på samma sätt. Den som fortsätter behandlingen får därmed själv betala hela läkemedelskostnaden på 1000-tals kronor.
För en person med god ekonomi kan det vara ett besvärligt men hanterbart besked. För någon som redan lever med sjukdom, begränsad arbetsförmåga och återkommande vårdkostnader kan situationen vara en helt annan.
Det är här den verkliga samhällsfrågan börjar.
Varför vill TLV stoppa subventionen?
Myndigheten menar att systemet för extemporeläkemedel har använts på ett sätt som inte var avsett. Extemporeläkemedel är individuellt tillverkade läkemedel som används när godkända läkemedel eller licensläkemedel inte kan tillgodose en enskild patients medicinska behov.
Det kan exempelvis handla om att en patient behöver en särskild styrka, beredningsform eller sammansättning som inte finns tillgänglig i ett färdigt läkemedel.
Enligt TLV har förskrivningen av extemporeläkemedel med dronabinol och cannabidiol ökat kraftigt. Myndigheten anser att dessa preparat i många fall har förskrivits för att ge patienter tillgång till subventionerade cannabinoider, trots att det redan finns godkända läkemedel med motsvarande aktiva substanser.
TLV hänvisar bland annat till att merparten av patienterna som fått de aktuella extemporeläkemedlen inte tidigare hade hämtat ut godkända läkemedel eller licensläkemedel med samma substanser.
Myndigheten menar därför att extemporeförskrivningen i vissa fall har fungerat som ett sätt att kringgå tidigare subventionsbeslut.
Det finns två godkända cannabisbaserade läkemedel som är särskilt relevanta i sammanhanget:
- Sativex, som innehåller både THC och CBD och är godkänt för symtomlindring vid måttlig till svår spasticitet hos vuxna med multipel skleros. Läkemedlet ingår inte i högkostnadsskyddet.
- Epidyolex, som innehåller CBD och används som tilläggsbehandling vid vissa svåra former av epilepsi. Det omfattas av högkostnadsskyddet med begränsad subvention sedan den 1 juni 2026.
TLV anser att det inte ska vara möjligt att få subvention för en substans genom att förskriva den som extempore när ett motsvarande godkänt läkemedel redan har bedömts inte uppfylla kraven för subvention.
Det är ett argument som behöver tas på allvar. Det offentliga läkemedelssystemet måste ha regler, kostnadskontroll och möjlighet att ingripa mot olämplig förskrivning.
Men det finns en fråga som inte får försvinna i den diskussionen:
Vad händer med den enskilda patient som faktiskt behöver ett individuellt anpassat läkemedel?
När statistiken möter verkligheten
TLV:s utredning visar att 1 915 patienter hämtade ut minst ett av de aktuella extemporeläkemedlen under 2025.
Av dessa hade 199 tidigare hämtat ut något av de godkända läkemedlen Sativex eller Epidyolex, eller motsvarande licensläkemedel med dronabinol eller cannabidiol.
Myndigheten använder dessa uppgifter som en del av underlaget för sin bedömning att extemporeläkemedlen inte enbart används när andra alternativ är olämpliga.
Det är viktig information.
Men det finns också en annan sida av statistiken.
Att en patient inte tidigare hämtat ut ett visst godkänt läkemedel bevisar inte i sig att patientens behandling saknar medicinsk motivering. Det berättar inte heller automatiskt om patienten har provat andra behandlingar, vilka biverkningar som förekommit eller varför den behandlande läkaren valt en viss beredning.
Det är just här som frågan om individuella medicinska behov blir central.
Ett system som ska förhindra olämplig förskrivning behöver samtidigt kunna skilja mellan förskrivning som saknar tillräcklig medicinsk motivering och behandling som faktiskt är individuellt motiverad.
Det ena utesluter inte det andra.
Även Region Stockholm har uppmärksammat utvecklingen. Enligt regionens läkemedelskommitté fick omkring 550 stockholmare cannabinoidläkemedel förskrivna under 2025, till en kostnad av cirka 27 miljoner kronor inom läkemedelsförmånerna.
Färre än tio procent fick de godkända läkemedlen Sativex eller Epidyolex. Förskrivningen dominerades i stället av licens- och extemporealternativ.
Det finns alltså ett verkligt problem med hur systemet har använts. Men att identifiera ett problem i förskrivningen är inte samma sak som att besvara frågan om vad som är rätt för varje enskild patient.
Vad händer med den som inte har råd?
Det kanske viktigaste perspektivet i hela frågan är också det som riskerar att hamna längst ner i diskussionen: patientens privatekonomi.
När ett läkemedel lämnar högkostnadsskyddet innebär det inte automatiskt att behandlingen upphör. Patienten kan fortfarande få läkemedlet på recept och fortsätta behandlingen om ekonomin tillåter.
Men det är en ganska avgörande skillnad mellan att ha tillgång till ett läkemedel och att ha råd att använda det.
För människor som lever med kroniska sjukdomar kan läkemedelskostnader vara en återkommande och betydande utgift. Många har redan andra vårdrelaterade kostnader, minskad arbetsförmåga eller sjukersättning som enda inkomst.
Om en behandling som tidigare omfattades av högkostnadsskyddet plötsligt blir en privat utgift kan det förändra hela den ekonomiska situationen.
Patientföreningen Cannabispatienter har beskrivit hur medlemmar oroar sig för att inte längre ha råd med sina läkemedel. Föreningen varnar för att människor kan tvingas avbryta behandling som de upplever hjälper dem.
Det är föreningens beskrivning av patienternas situation, men den väcker en fråga som förtjänar ett tydligt svar från ansvariga myndigheter:
Vem tar ansvar för konsekvenserna om en patient inte längre har råd?
Det räcker inte att konstatera att läkemedlet fortfarande går att få utskrivet. För den som inte kan betala spelar den formella möjligheten till förskrivning ganska liten roll.
Du behöver inte tro på cannabis för att förstå frågan
Det finns en anledning till att diskussionen om medicinsk cannabis ofta blir polariserad.
Cannabis är fortfarande ett laddat ämne i Sverige. Många förknippar det främst med narkotika, missbruk och kriminalitet. Andra ser det som en möjlighet till behandling för patienter som inte upplevt tillräcklig hjälp av andra läkemedel.
Det finns också medicinska frågor som behöver tas på allvar. Forskningen om cannabinoider visar inte att dessa behandlingar fungerar för alla sjukdomar eller alla patienter. Evidensläget varierar mellan olika diagnoser och preparat, och det finns risker och biverkningar att ta hänsyn till.
Det ska inte förminskas.
Men det är heller inte nödvändigt att vara övertygad om medicinsk cannabis för att förstå den principiella frågan.
Man kan vara skeptisk till cannabis som läkemedel och samtidigt anse att en patient ska få en individuell medicinsk bedömning.
Man kan tycka att TLV måste kunna kontrollera läkemedelskostnader och samtidigt kräva att patienter med dokumenterade behandlingsbehov inte lämnas utan realistiska alternativ.
Man behöver inte välja sida i cannabisdebatten för att ställa sig frågan om hur vi behandlar människor som är sjuka.
För tänk om det inte handlar om cannabis nästa gång?
Tänk om din mamma behöver ett läkemedel som inte passar in i de vanliga behandlingsalternativen. Tänk om din partner har provat flera behandlingar utan tillräcklig effekt. Tänk om det är du själv som efter många år äntligen hittar något som gör vardagen uthärdlig.
Skulle du då vilja att systemet såg till att just ditt medicinska behov blev ordentligt utrett?
Eller skulle du nöja dig med beskedet att det finns andra läkemedel på marknaden, även om du redan vet att de inte fungerar för dig?
Det är en fråga om tillit till sjukvården och till samhällets förmåga att se människan bakom diagnosen.
Ett rättsligt avslut men inte en avslutad diskussion
Patientföreningen Cannabispatienter har försökt få TLV:s beslut prövat rättsligt.
Den 16 november 2026 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att inte meddela prövningstillstånd i föreningens mål. Därmed står kammarrättens avgörande fast och den aktuella överklagandeprocessen är avslutad.
Det är viktigt att förstå vad detta innebär och inte.
Högsta förvaltningsdomstolen har inte genom sitt beslut gjort någon ny prövning av TLV:s medicinska eller ekonomiska bedömning i sak. Ett nekat prövningstillstånd är inte detsamma som att domstolen har slagit fast att konsekvenserna för patienterna är rimliga.
Men för patienterna förändrar det inte den praktiska situationen. Den 1 december närmar sig.
Föreningen har därför fortsatt att kräva att TLV omprövar beslutet eller åtminstone skjuter upp genomförandet medan konsekvenserna för patienter med pågående behandling utreds.
Det är ett krav som förtjänar att diskuteras sakligt.
Vilka realistiska behandlingsalternativ finns för de patienter som berörs? Hur har individuella behov vägts in? Finns det möjlighet att hantera patienter med pågående behandling annorlunda? Och hur ska konsekvenserna följas upp efter att beslutet trätt i kraft?
Det är frågor som inte försvinner bara för att en rättslig process tar slut.
Den 27 november kan du göra din röst hörd
Fredagen den 27 november samlas patienter, anhöriga och andra engagerade på Medborgarplatsen i Stockholm.
Bakom manifestationen står Patientföreningen Cannabispatienter, som vill uppmärksamma konsekvenserna av TLV:s beslut och kräva att myndigheten ändrar sitt ställningstagande.
Manifestationen kommer att innehålla patientberättelser. Natalie och Peter från föreningens styrelse kommer att berätta om sina egna situationer. Även andra patienter ska få möjlighet att tala om hur beslutet påverkar deras liv.
Föreningen har också bjudit in representanter från TLV för att möta patienterna och svara på frågor.
Arrangörerna uppger att intresset varit så stort att de nu förväntar sig över 1 000 deltagare. Därför har manifestationen flyttats från TLV:s kontor på Fleminggatan till Medborgarplatsen, på torget utanför simhallen.
Det är en möjlighet för människor som själva berörs att visa att de inte står ensamma. Men det är också en möjlighet för alla andra att visa att patienternas situation spelar roll.
Du behöver inte själv använda medicinsk cannabis. Du behöver inte ha någon särskild uppfattning om cannabis som substans. Du behöver inte ens hålla med patientföreningen i varje fråga.
Men du kan ändå tycka att människor ska ha möjlighet att få sina individuella medicinska behov bedömda och att ekonomiska beslut inte får fattas utan att konsekvenserna för patienterna tas på allvar.
Det är därför manifestationen angår fler än cannabispatienterna.
Tänk om det var din mamma?
Vi vet aldrig när sjukdom kan drabba oss själva eller någon vi älskar. Vi vet inte vilka behandlingar vi kommer att behöva eller vilka alternativ som kommer att fungera.
Men vi kan bestämma vilket samhälle vi vill leva i.
Ett samhälle där myndigheter har ansvar för att använda skattepengar klokt är självklart viktigt. Men lika viktigt är ett samhälle där människor som är sjuka inte glöms bort i de administrativa och ekonomiska besluten.
Det måste gå att förena kostnadskontroll med respekt för individuella medicinska behov.
Så om du har möjlighet: kom till Medborgarplatsen den 27 november.
Lyssna på patienterna. Hör deras berättelser. Visa att deras situation inte är en fråga som bara angår dem själva.
För nästa gång det handlar om någon som behöver samhällets hjälp kan det vara din mamma. Din partner. Ditt barn.
Eller du själv.
Fredagen den 27 november 2026, klockan 13.00–14.00.
Medborgarplatsen, Stockholm – torget utanför simhallen.
Arrangör: Patientföreningen Cannabispatienter. Patienter, anhöriga, vänner och allmänheten är välkomna.
Dela denna artikel

