– Polisernas arbetsbelastning är ohållbar, säger Polisförbundet. Det har de säkert rätt i, när gängvåldet skenar och mängdbrott avskrivs utan utredning. Så varför prioriterar polisen att jaga fredliga cannabisrökare istället för att lösa brott med offer?

En av tre poliser rapporterar att deras arbetsbelastning är mycket hög. Tre av fyra utredare anser att bemanningen är otillräcklig för att klara verksamhetskraven. Det visar en ny undersökning som gjorts på uppdrag av polisernas fackförening Polisförbundet.
– Vi gör allt vi kan för att beta av utredningshögarna. Men när vi har gått i mål med att lagföra en person står två nya för att ta dennes plats i gängen. Det tar aldrig slut, säger en utredare som Polisförbundet haft kontakt med.
Det här är inte bara någonting som Polisförbundet säger. Det är väl dokumenterat i statistiken att de flesta brott med offer avskrivs utan att polisen har hittat någon skyldig. Att polisen har mer att göra än de hinner med är helt enkelt sant.
Av bostadsinbrott blir 5 procent uppklarade, bedrägerier 3 procent och cykelstölder 0 procent, berättade SVT-programmet Veckan med Camilla och Leif GW för en tid sedan. Trenden är dessutom sjunkande.

Väldigt många av brotten som avskrivs skulle kunna klaras upp om polisen bara utredde dem. I medierna rapporteras det ofta om hur polisen lägger ner utredningar om våldsbrott, inbrott eller bedrägerier med känd gärningsman och god bevisning.
I avsnittet av Veckan med Camilla och Leif GW berättade GW om hur polisen la ner anmälan om ett inbrott som drabbade bekanta till honom. Trots övervakningsfilm på själva inbrottet, och fingeravtryck och DNA från gärningsmännen, la polisen ner ärendet utan utredning.
– Resursbrist, brukar någon av polisens många kommunikatörer säga när de blir intervjuade i teve.
Men när det gäller att sätta fast cannabisrökare för ringa narkotikabrott finns det aldrig någon resursbrist. Om någon tycker att det luktar cannabis från grannens lägenhet skickar polisen ut en patrull direkt. En stor del av polisens resurser går åt till att plocka in människor på förnedrande pissprover, i förhoppning om att sätta dit dem för eget bruk. 2023 gjordes 30.000 drogtester i polisärenden som rörde ringa narkotikabrott.
I en forskningsrapport som publicerades under hösten konstateras att polisen lägger en allt större del av sina resurser på ringa narkotikabrott, alltså jakt på vanliga brukare. Narkotikaforskaren Henrik Tham uppskattar att upp till 1000 poliser skulle kunna friläggas för viktigare fall, om polisledningen prioriterade ner statistikjakten på ringa narkotikabrott.
Men det gör inte polisledningen. Ringa narkotikabrott är lätta att utreda och ger snabba pinnar i statistiken.
De poliser som arbetar med riktiga brott får klara sig med de resurser de har. Om poliserna går på knäna av arbetsbelastning, som Polisförbundets undersökning säger, är det ingenting som påverkar polisledningens prioriteringar. Tvingas polisen lägga ner utredningar på löpande band är det förstås beklagligt, men inte mer än så.
Statistiken ska ha sitt, så fokuset på ringa nark ligger kvar.
Jag gissar att det är många poliser ute på fältet som är frustrerade över att de inte får fokusera på riktiga brott. De flesta poliser är förstås som de flesta andra människor, och vill göra ett bra jobb. När de bestämde sig för att bli poliser var det säkert för att de ville klara upp riktiga brott där människor blir drabbade, och hjälpa till att skapa ett tryggt samhälle. Inte för att samla meningslösa pinnar till statistiken.
Att polisernas arbetsbelastning är ohållbar, samtidigt som uppklarningsprocenten på brott med offer är chockerande låg och fortsätter sjunka, är inte polisernas fel. Politiker och polisledning måste se över prioriteringarna.
…
Läs mer:
- Ja Petra Lundh, polisen måste börja prioritera
- Polisens pissprover förstör förtroendet bland unga
- Forskningsrapport: ”It should be hard to be a drug abuser” An evaluation of the criminalization of drug use in Sweden
