Hoppa till innehåll
Stödet bland väljare för psykedelisk forskning, terapi och receptbaserad tillgång har ökat kraftigt. Men stödet för avkriminalisering står i princip still. En ny undersökning från University of California, Berkeley säger det rakt ut.
Avkriminalisering är gränsen som väljarna fortfarande inte verkar vilja passera.
Under två års opinionsmätningar har nästan varje större psykedelisk reformidé som undersökts av UC Berkeley Center for the Science of Psychedelics ökat i stöd bland amerikanska väljare.
Stödet för att göra psykedelisk forskning enklare ökade med 14 procentenheter. Stödet för receptbaserad tillgång till psykedeliska läkemedel steg med 12 procentenheter. Och stödet för legal terapeutisk användning ökade med 10 procentenheter.
Allt pekar mot vårdcentralen och läkarrummet.
Men när det gäller att ta bort straff för personligt innehav händer nästan ingenting.
År 2023 stödde 29 procent av väljarna avkriminalisering. År 2025 ligger siffran på 28 procent. Statistiskt sett ingen förändring alls.
Läs det igen.
Den del av den psykedeliska rörelsen som drivit avkriminalisering har argumenterat för samma sak i två år – utan att opinionen egentligen rört sig en enda centimeter.
Det är den stora slutsatsen i rapporten A Rising Tide of Cautious Support, den andra årliga psykedelikaundersökningen från University of California, Berkeley som släpptes tidigare i månaden.
Rubriksiffrorna berättar en historia om framgång och momentum.
Men bryter man ner siffrorna framträder en helt annan bild.
Den psykedeliska rörelsen vinner stöd när ämnet handlar om medicin och terapi – men förlorar när det handlar om frigörelse, avkriminalisering och bredare legalisering.
Och gapet mellan de två perspektiven växer snabbt.
Siffrorna som förändrades – och den som stod still
UC Berkeley Center for the Science of Psychedelics undersökte 1 577 registrerade väljare mellan den 16 och 28 april 2025. Opinionsinstitutet FM3 Research ansvarade för urval och statistisk viktning. Felmarginalen ligger på plus/minus 2,5 procentenheter.
Det finns samtidigt en detalj som sannolikt kommer diskuteras av kritiker:
Undersökningen finansierades av två anonyma donatorer.
Det innebär inte automatiskt att resultaten är felaktiga, men det är en punkt skeptiker med stor sannolikhet kommer lyfta fram.
Under de senaste två åren har den psykedeliska reformrörelsen försökt driva frågan på flera fronter samtidigt. Lokala initiativ för avkriminalisering har blivit fler. Delstatsparlament runt om i ungefär hälften av United States har behandlat lagförslag kring psykedelika. Tidigare i år undertecknades dessutom en federal presidentorder med fokus på att expandera forskning kring psykedelisk behandling av psykisk ohälsa.
Aktiviteten är alltså verklig.
Men opinionssiffrorna för avkriminalisering verkar knappt ha märkt det.
Medicin säljer. Frigörelse gör det inte.
Den tydligaste splittringen i undersökningen syns när väljarna får frågan om vem som faktiskt borde få tillgång till psykedelika.
När deltagarna fick välja mellan totalt förbud, reglerad terapeutisk användning eller avkriminalisering för olika grupper visade sig stödet vara starkast för människor som uppfattas som sjuka, lidande eller utan andra alternativ.
Personer i livets slutskede, militärveteraner, människor med depression och personer med beroendeproblematik fick alla majoritetsstöd för reglerad tillgång.
Hela 86 procent av väljarna stödde antingen terapeutisk användning eller avkriminalisering för personer som får vård i livets slutskede – den starkaste enskilda siffran i hela rapporten.
Men bilden förändras snabbt när frågan handlar om vanliga vuxna människor som helt enkelt vill använda psykedelika.
Bland vuxna över 21 år stödde 37 procent reglerad terapeutisk tillgång. Bara 26 procent stödde avkriminalisering för den gruppen. Och lika många – 26 procent – ansåg fortfarande att användningen borde vara helt olaglig.
Mönstret är svårt att missa.
Veteraner, människor med depression, personer med beroendeproblematik och döende patienter får brett stöd för reglerad användning.
Men vuxna människor som vill använda psykedelika av personliga skäl möts fortfarande av ett betydligt hårdare motstånd.
Undersökningen pekar därför mot samma slutsats om och om igen:
Amerikanska väljare accepterar psykedelika när de kopplas till medicin, terapi och lidande.
Men de är fortfarande långt ifrån redo att skriva under på idén om psykedelika som en individuell frihetsfråga eller rekreationell rättighet.
Det här vill delar av rörelsen inte höra
Den del av den psykedeliska rörelsen som fokuserat på “kognitiv frihet” har varit den filosofiska motorn bakom reformkampen ända sedan 1970-talet.
Personligt bruk. Kroppslig autonomi. Rätten att själv bestämma vad man vill göra med sitt eget medvetande.
Det var också den typen av argument som drev de första avkriminaliseringsinitiativen i städer som Denver och Oakland innan dagens terapeutiska och medicinska modeller tog över debatten.
Samtidigt har delar av den rörelsen länge betraktat den medicinska vägen med misstänksamhet.
Rädslan handlar bland annat om att stora läkemedelsbolag ska ta kontroll över psykedelikaindustrin, att hård reglering ska begränsa tillgången och att samhället i praktiken skapar ett slags “psykedelisk exceptionalism” – där psykedelika accepteras inom kliniska miljöer samtidigt som det bredare narkotikakriget fortsätter som vanligt.
Men två år av opinionsdata verkar nu visa att allmänheten redan valt sida i det där tysta interna kulturkriget.
Och det är inte den sida som den kognitiva frihetsrörelsen byggde hela sin identitet kring.
Stigmat finns fortfarande kvar under ytan
Den medicinska vägen ser ut att vinna opinionen – men inte utan motstånd.
Bakom de positiva reformsiffrorna finns fortfarande ett tydligt socialt stigma kring psykedelika, något som rapportens rubriker inte fokuserade särskilt mycket på.
När väljarna fick frågan vilka ord som bäst beskriver människor som använder psykedelika valde flest “öppensinnade” (48 procent) och “kreativa” (37 procent).
Men därefter förändras bilden snabbt.
Bara omkring 16–17 procent ansåg att psykedeliska användare beskrivs väl som “moraliska” eller “intelligenta”. Samtidigt kopplade ungefär en fjärdedel fortfarande psykedelikaanvändare till ord som “missbrukare” (24 procent) och “ansvarslösa” (24 procent).
Skillnaderna blir ännu tydligare när siffrorna bryts ner demografiskt.
Konservativa väljare beskrev psykedelika som en “orsak till brottslighet” ungefär dubbelt så ofta som liberala väljare – 37 procent jämfört med 17 procent. De kopplade också användare till beroende och ansvarslöshet i betydligt högre grad.
Samtidigt visade undersökningen att svarta väljare rapporterade den största ökningen av exponering för psykedelika av alla grupper i datamaterialet – en ökning på 15 procentenheter sedan 2023, vilket var den största förändringen i hela undersökningen.
Men samma grupp uttryckte också betydligt större oro kring säkerhet och beroenderisker. Hela 50 procent av svarta väljare ansåg att ordet “beroendeframkallande” beskriver psykedelika väl, jämfört med 34 procent bland övriga väljare.
Med andra ord:
Exponeringen för psykedelika ökar.
Men stigmat verkar inte försvinna i samma takt.
Rörelsen har en väljarbas – men också tydliga gränser
Den psykedeliska renässansen har idag en tydlig väljargrupp bakom sig.
Veteraner. Människor i livets slutskede. Patienter som uttömt traditionella behandlingsalternativ. Den kliniska världen. Forskningsvärlden. Väljare som vill se en reglerad väg för människor de uppfattar som behövande och berättigade till hjälp.
Men den gruppen inkluderar fortfarande inte människor som helt enkelt vill ha rätten att använda psykedelika på egen hand en lördagskväll.
Och det är just där den stora paradoxen uppstår.
För det var den typen av människor – användare, aktivister och förespråkare för personlig frihet – som från början byggde hela rörelsen.
Men opinionssiffrorna visar nu att allmänheten inte verkar följa med dem i samma riktning.
Det betyder samtidigt inte att den psykedeliska vågen är på väg att försvinna.
Tvärtom.
Momentumet är verkligt.
Problemet för delar av rörelsen är bara att vågen inte bryter där de själva byggde stranden.
Läs originalartikeln här!
