Drygt ett sprängdåd om dagen i januari, utförda av gängen som har narkotikamarknaden som basinkomst. Det är inte rimligt. Politikerna måste vända på stenen som det står ”narkotikapolitik” på – eller ännu hellre spränga den.

I början av januari skickade Polismyndigheten ut ett pressmeddelande där de med stolthet berättade att det var färre skjutningar 2024 än åren innan. Deras bedömning var att minskningen berodde på polisens ökade förmåga att förhindra och avvärja våldsdåd. Mellan raderna andades pressmeddelandet en försiktig optimism om att polisen kanske var på väg att lyckas minska gängvåldet.
Det pressmeddelandet har inte åldrats särskilt väl en månad senare.
Under januari genomförde gängen mer än ett sprängdåd om dagen, vilket överträffade alla tidigare rekord. Så mycket för polisens ökade förmåga att förhindra och avvärja våldsdåd.
– Att vi inte har kontroll över våldsvågen är alldeles uppenbart, sa statsminister Ulf Kristersson (M) på en extrainkallad presskonferens om gängvåldet i veckan.
Så vad tänker regeringen göra åt det då? Tja, de kallade ju i vart fall till en presskonferens när tidningsrubrikerna om gängvåldet blev för svarta. Det brukar de göra. Jag antar att det räknas som handlingskraft i politikerkretsar.
När S och MP hade regeringsmakten ägnade de åtta år åt att hålla presskonferenser där de sa ”oacceptabelt”. Men de gjorde ingenting konkret för att få ner gängbrottsligheten. Den nuvarande regeringen håller istället presskonferenser där de säger ”paradigmskifte”. Men situationen på gatorna har inte blivit bättre av det.
Hårdare tag behövs tyvärr i det läge landet befinner sig, och det är i och för sig bra att regeringen jobbar på det.
Men så länge gängen får behålla miljardinkomsterna från narkotikamarknaden kommer den organiserade brottsligheten fortsätta växa sig starkare och infiltrera allt större delar av samhället.
De enskilda sprängdåden i januari har kanske inte någon direkt koppling till narkotikaförsäljning. Polisen säger att en del av sprängningarna kan handla om konflikter mellan rivaliserande gäng, men att det i många fall rör sig om utpressningsförsök mot lagliga företag. Det är i så fall ett exempel på hur gängen använder det våldskapital som narkotikapengarna ger för att expandera till annan grov brottslighet.
För vad som än är den direkta orsaken till enskilda bombdåd eller skjutningar, är det miljarderna från narkotikamarknaden som är grunden för den kriminella gängkulturen.
Både den förra och den nuvarande regeringen har pratat om att ”vända på varje sten i kampen mot gängen”. Men prat är just det enda det har blivit av det. För både den förra och den nuvarande regeringen har envist vägrat att utreda narkotikalagstiftningen och dess kopplingar till gängkriminaliteten.
Stenen ”narkotikapolitik” ligger fortfarande orörd. När den borde sprängas i tusen bitar om vi ska kunna knäcka gängen.
Mattias Svensson summerade läget i en klockren ledare hos SvD i veckan.
– Inte ens rekordbeslag av narkotika för oss närmare en lösning på sprängningar, skjutningar och annat förbudsrelaterat våld, skrev Svensson.
– För varje säljare som gripits har nya strömmat till, och i kampen om lediga marknader utbryter ofta våldsamheter. Därför fortsätter även skjutningar och sprängningar, direkt eller indirekt relaterade till narkotikamarknaderna.
– Men det är ingen naturlag att beväpnade gäng är de enda som säljer narkotika i vårt samhälle. Det är bland annat en följd av att det är förbjudet med beskattad, reglerad och kontrollerad försäljning av samma narkotiska preparat. Och att vår samlade politikerkår, trots det allvarliga läget och tal om att vända på varje sten, vägrar att ens utreda några alternativ, avslutar Mattias Svensson sin ledare.
Om regeringen lyssnar på det här rådet har den chansen att vända våldsspiralen. Annars inte. Vi får se vad regeringen väljer.
…
Läs mer: